Varför mår jag så här?????

Är mer är seriös, jag är inne på mat och hälsa och i vilcabamba finns det bevis att man lever längre...

Ok, jag överdrev en aning, jag svär men inte till min mor, oftast till min kille för han gör också det, så han är inte oskyldig. Jag vill bara inte svära alls, det är inte nice, jag menar visst kan hantera min ilska men ändå inte. För är envis med att jag har rätt. Jag gör slut efter att han hotar mig, då tänker jag, om han är så här nu tänk dig då i framtiden.

Egentligen är jag en sån person som är emot att man ska plugga sen slava i flera år för en gubbe som inte bryr sig ett piss om mig. Sen också tjäna pengar som ändå går tillbaka in i systeme. Du äger aldrig pengarn. Kan även tillägga att min utbildning har en del intressanta kurser drf jag valde just den men också för att man tjänar ok med cash.

egentligen? låter som anledningen till att du är deprimerad. tänk inom dig, vill du verkligen sitta vid en dator resten av ditt liv och "slava" som du själv uttrycker det?

för den delen tror jag att du är lurad om du tror att du kommer tjäna massa cash som systemvetare. ni ligger långt under ingenjörerna i lön. tror även ni ligger en bid under kandidat datavetarna som inte kommer över 30k strecket på flera flera år.

"ekonomiskt oberoende".. då är det bara att starta eget =P

Det du beskriver är som att ta dagar ur mitt liv och lägga på bordet. Dock har jag en del mer besvär än vad du verkar ha "menar inte att du ha lite besvär utan att jag är en människa med inget mer än besvär". Jag hade ett förhållande på ca5års tid och det förhållandet gick av och på, då jag konstant gjorde slut när jag kände mig sviken, var ledsen, arg, upprörd eller annat. Min pojkvän var inte den bästa men nu i efterhand förstår jag att alla våra problem grundades pga av mig och mitt sjuka huvud.

Så som du beskriver med humöret, deppig, trött och asocial så förstår jag exakt vad du menar. Jag har en tendens att få social fobi då jag hamnar i min årliga vinter depression "med andra ord är jag vanlig ca 5månader om året". Jag går hos specialister som just nu utreder mig, vilket dem gjort snart i 7månader, sån jävla tid det tar. Det hela jag vill komma till är: Så om du är emot psykologer och tab så borde du ge det ett försök.. När jag var 17år träffade jag min pojkvän, det har varit slut i snart 2,5år vilket säger att jag snart blir 25. Detta är inget som försvinner av sig själv! Vill du må såhär till och från i kanske resten av ditt liv? Ge det ett försök för din egna skull. Det har gått 2år nu sedan detta startade för dig och nu börjar du få nog. Glömde jag nämna att jag har 3självmordsförsök på nacken?? Sök hjälpen innan det är försent.

Om du tog något i min text fel så vill jag bara säga att: det ända jag vill dig med denna text är att ge dig det rådet som jag önskade att jag kunde fått för flera år sedan. Du kanske inte har så pass allvarliga problem och besvär som jag men hjälpen finns där och ju tidigare du söker den desto snabbare slipper du besvären. Lycka till! (& du verkar ha en fenomenal pojkväns om accepterar & förstår det här med att du gör slut lite då och då, ta vara på en killen. Det finns inte många sådana)

Du får ursäkta mig, men hur kan man "misslyckas" 3 gånger..?


ONT: Har du ingen hobby annars? Känns som att det skulle göra dig gott.

Jävligt lätt faktiskt. 1 gången kunde jag inte så mkt och knapra piller med alkohol, låg i 8timmar "vilket jag trodde skulle räcka för att livet skulle rinna iväg" men hade uppenbarligen fel & "respektive" kom hem och fann mig. 2gången var jag redan jävligt full och tryckte piller, dock hade jag en vän som hade anat vad som var på väg att ske, resultatet blev att man åkte rakt in för att dricka kol.
3gången var en hård fest som gick fel helt enkelt.

Kom igen nu, döm mig lite

Oj, utifrån din beskrivning var det nog lite värre. Men jag har under dessa dagar sen jag skrev denna mått bättre. Min pojkvänn hittade trådet (om man säger så) på fb och sa att han ville prata med mig. Han sa att han visste att det var något fel på mig men nu försöker han liksom ta ut mig mera och fösöker få mig umgås med hans vänner etc. Har börjat måla också, det är ganska kul. Jag har aldrig tänkt begå självmord i och med att jag är religös. Men jag har fått tanken någongång men aldrig tänkt utföra det.

Det är iför sig sant, min kille är ganska otrolig. Han brukar säga, hur du än är eller vad som än händer dig kommre jag aldrig lämna dig. Är väldigt tacksam för att ha honom som pojkvän faktiskt :O ! Tackar alla för hjälpen verkligen!!!!!!!!!!!!!!! Kanske kommer med en uppdatering om folk vill annars kan självklart mod stänga tråden om denne vill så klart ))) Ha de bra! BLESS PÅ ER !

Dina "försök" låter mer som ett rop på hjälp. Men det är väll så det funkar, jag vet inte.