Extremt trött på livet

Ja DMT och LSD hör till samma klass av droger - psykedelia. Alla psykedeliska substanser kan vara terapeutiska och insiktsgivande. De kan också vara väldigt befriande och euforiska. Däremot är det inte att rekommendera till någon med stark ångest eftersom att det ofta kan vara en så pass stark upplevelse. Man bör åtminstone känna sig någorlunda ok när man tar det samt vara påläst. Det går dessutom inte att blanda med SSRI.

Edit angående känslan "att leva": Känslor och tankar är temporära - de kommer och går likt väder. Den du är existerar närmre och djupare än alla temporära fenomen. Du är medvetandet som alla tankar, känslor och upplevelser uppstår och försvinner i. Du behöver inte fästa dig vid något temporärt. Det finns inget som säger att man måste känna på ett visst sätt. Visst jagar många lyckan som de tror kommer finns i framtiden när de uppnått sina mål. När man uppnått ett visst mål upptäcker man dock att även den lyckan var temporär. Om man lär sig uppskatta nuet högre än målet, oavsett vilka temporära känslor och tankar som existerar i medvetandet, upptäcker man friheten och lugnet som finns närmre än alla mål och temporära fenomen

Tack ska kolla på de där dokumentärerna imorn, kollade lite snabbt och verkade riktigt intressanta.

Jag e tjej men kan säga ifall det fortsätter som det gör så kan det enkelt bli värre. Jag skärde upp hela min vänstra arm och ångrar det idag. Jag hoppas att det går bra för dig och att du går till en psykolog för det hjälpte mig jättemycket.

Lycka till

So what om du är tjej? Jag är kille!

Ont:

Jag känner med dig TS och är väl i en slags liknande situation. Det känns som om man testat allt för att kunna må bättre/känna lycka och lust. Många har också tipsat mig om LSD och liknande psykadeliska droger. Att det förändrar ens liv osv osv. Dock så är det ju inte så lätt att bara fixa sådär tyvärr. Så är det ju som sagt viktigt man är påläst eller åtminstone är med någon erfaren när man tar drogen. Så är det väl en hel del annat som spelar in. Själv kommer jag nog testa relativt snart, känns nästan som den enda lösningen just nu iaf.

Sjuk tråd! Skulle kunnat vara jag som skrev den.
Har varit exakt likadant för mig.

Var också extremt vältränad, som i muskulös, innan. Tränade gym 5-6 dagar i veckan, all ledig tid från skola/arbete spenderades med att läsa muskeltidningar, läsa studier om den senaste träning/kostforskningen osv. Vägde all mat, hade mat/sov klocka och så vidare, levde stenhårt för det och älskade det.

En dag vaknade jag upp, och ville inte se skiten mer. Aldrig.

Slutade träna helt, började supa massa med polarna etcetera. Hände oftast massa skit när man söp, och började bli mer och mer deprimerad, struntade i högskolan och blev både fet och fattig.
Gjorde precis som du, tuggade theralen-piller, sov bort hela dagarna och ville bara få en trevlig dröm så livet blev lite kul igen. Ibland kunde man fan vakna klockan 18 på kvällen, vintertid dessutom och kålsvart ute, gjorde en inte mindre depp precis.

Var också och rände hos läkaren efter påtryckningar från familjen, fick SSRI (citalopram). Blev fet(are), trött och känslomässigt avstängd.

Bytte läkare. Fick en gammal gubbe, som förstod mig precis.
Han fixade SNRI. Venlafaxin. Detta var en helt annan sak, blev inte alls trött, fick mig att se lättare på tillvaron och snackade mycket med en polare som har varit deprimerad också och gett mig en annan syn på tillvaron allmänt. SNRI fick mig upp ur sängen, när jag började umgås med denna polare igen så väcktes intresset för träning igen och nu är man på banan igen, betar av tenta efter tenta i skolan och musklerna kom tillbaka på bara några månader och jag jagar hela tiden resultat på gymmet och i skolbänken och har små delmål hela tiden, och stora slutmål. Direktör, och stå på SM-scen i kroppsbyggning. Varje dag är en liten väg mot målet.

Skulle säga att jag nu mår väldigt bra igen, känns som tillvaron blivit meningsfull igen. Ibland kan jag trilla dit igen, och känna mig jävligt nerstämd. Men har lärt mig att hantera det på ett bättre sätt, och tänka positivare tankar. Som någon sa, tankarna styr välmåendet.
Har också märkt att väder och årstid påverkar mitt mående ganska mycket.

Lider tyvärr också av en hel del existentiell ångest, men försöker att bara leva i nuet hela tiden i allt jag gör när sådana tankar kommer så försvinner dom ganska fort. Viktigt att hålla sig sysselsatt, och när du är trött och stimulerad fysiskt och psykiskt orkar du inte grubbla eller fundera så jävla mycket.

När det var som mörkast fick jag lite "roliga" piller iform av benzodiasepiner och opiater av en kompis, bara för att allt kändes så jävla skit så jag kunde likagärna testa knark fast jag tidigare bara druckit alkohol. Mådde jävligt bra tillfälligt på de sakerna men det blev bara värre efter ett tag, och tankegångarna dystrare. Men däremot kom jag till en del insikter i mina problem under de här rusen, vilket jag är evigt tacksam för. Men som sagt, detta var bara vid ett par enstaka tillfällen när det var som dystrast och man inte kom upp ur sängen.
Testa INTE det, det är lätt när man bara vill må bra för en stund..


Hoppas något av detta jag skrev kan vara hjälpfullt för dig, för jag vet verkligen hur det är när allt känns grått. Vi känns väldigt lika. Finns i PM om du behöver snacka mer!

/MVH

Hej
Sådant känner man sig igen i själv. men ja har märkt när man är omkring de man gillar på nätet. startar egna fansidor och jobbar på youtube. så träffar du på en massa trevliga folk och kan få en att känna som livet är värt leva. internet har vart en stor hjälp för mig, du kan koppla bort de riktiga livet för ett långt tag och få mycke energi tillbaka. youtube har mycke bra videos att följa.
vet ej va du gillar. men ja har sett de som står hjälp.. Ge inte upp, en dag vet ja att livet vänder.

Vissa är gud troende och vissa inte. men livet är en gåva. men ja hoppas att du inte tar ditt liv. har själv ett skit liv, men ändå känns de som internet hjälper mig mycke.

Mvh Elisabeht

Har vart med om liknande grejer som dig TS. Från att ha varit på "topp" så har man rasat ner och känt att man nått botten, utan att något extremt egentligen har hänt. Jag tror att man har levt med underliggande stress och press, speciellt som högskolestuderande så bränner man oftast ut sig rejält under de sista åren. Man blir mer och mer lat, uppskattar inte saker, börjar äta onyttigt och leva dåligt. Ingenting känns roligt längre.

Det är inte lätt att ta sig ur dessa svackor och man måste verkligen ta små steg i taget. Försök uppskatta de små sakerna, en kopp te, en bra bok osv. Jag kan rekommendera dig att läsa Lyckofällan av Russ Harris, den kanske kan hjälpa dig att få lite perspektiv på livet. Man lever bara en gång och livet är inte bara en lång motorväg som går spikrakt framåt utan några som helst hinder, trotts att det kan tyckas verka vara så för vissa. Då och då stöter man på saker under livets gång, som tar en in på sidospår. Det viktigaste är att ta lärdom av sakerna och komma tillbaka som en klokare och visare person. Jag tycker heller inte man skall ta livet för seriöst och sätta för stor press på sig själv, trotts att man omedvetet oftast gör detta.

Mitt råd till dig är att börja få ordning på dem små sakerna och se det positiva i din tillvaro. Börja med lite små promenader, gå ut och ta dig en fika. Ta några bira med polarna och snacka lite skit. Sov ordentligt, ät god och nyttig mat. Ta sedan upp träningen lite smått. Du har inte någon svår sjukdom, du har utbildning, du har vart en aktiv och social kille. Va glad för detta! Det finns många personer som skulle göra allt för att få ha det som du har.

Jag vet att vet att det är lättare sagt än gjort, men ryck upp dig lite för fan

Hej TS och alla andra!

Nu vill inte jag komma in här och vara luddigare än ett par fårskinnstofflor, men en tanke slog mig.. Har någon av er som tappat meningen med livet ett husdjur? Som sagt, lite tomtenisse på detta men det slog mig just när jag läste, att alltid när jag varit i mina djupa dalar, så är det djuren som tar mig upp. Det kan vara allt från att kolla på när katten fjantar sig, att gå ut med en hund på promenad eller att dola på i stallet. Mocka skit har en grym effekt på psyket, trot eller ej.

Så mitt tips till TS och alla andra, låna hunden av någon som ni känner och gå på en promenad, kasta lite pinne och se om det får er det minsta glada eller för all del, in i ett stall och skita ner skorna lite, klappa en häst eller mocka lite bajs.. Kan inte skada att prova!

Hej
Testa l-tyrosine + 5-HTP för att få upp nivåerna med dopamin och serotonin.
När man känner sig väldigt nere/trött utan någon egentlig anledning så kan det vara så att det blivit obalans/brist i någon av hjärnans signalsubstanser.

L-tyrosine gör mig harmonisk och mer skärpt och 5-htp gör mig på glatt humör och man får energi.

Skådespelaren Jim Carey talar sig varm för dessa substanser ovan efter att ha gått igenom en massa ssri-mediciner med biverkningar och som ej har funkat.

Kan rekommendera Solgar 5-htp eftersom min mage inte reagerar på dom, vilket annars kan bli en biverkning.

Käkar även d-vitamin och ibland c-vitamin.

Mvh fenderous