Varför är det omöjligt att diskutera vissa saker (politik, religion...) sakligt?

Jag tror att politiken är ett för komplext område med väldigt många "om" och "men" för att man ska kunna deducera en rent logisk slutsats. Människovärderingar, samhällssystem, prioriteringar och begränsade resurser gör allting väldigt komplicerat.
Inte ens i ett samhällssystem där resurser finns i överflöd är det lätt att logiskt-matematiskt bestämma det mest rättvisa.

Nu tror jag iofs att dessa ideologier är efterhandskonstruktioner kring en redan etablerad åsikt, men de är absolut inte betydelselösa. Ska man tro Jonathan Haidt så har vi lite olika moraliska åsikter från grunden, där den ena polen är enbart tycka-synd-om/rättvise-moral och den andra även innefattar lojalitet och hierarkier. Detta innebär en naturlig konflikt mellan förändring och tradition, men samtidigt vet vi att det kan bli mycket värre (se USA), så det borde kunna bli bättre också.

Om man kunde inse detta faktum så borde man kunna komma fram till kompromiss-mål, som man sedan kan försöka uppnå. Jag tror dessutom att det kan finnas väldigt stora överlapp. Ta energipolitiken t.ex., den är väldigt icke-ideologisk, men ändå är man inte överens om nånting.

Kollade gårdagens(?) partiledardebatt och insåg att till väldigt stor del så handlar det mer om att vinna debatten än om att att rätt åsikt ska vinna, det verkar väldigt skadligt. Jag tror dock vindflöjelpartierna som definierar om sin politisk agenda lika ofta som de byter partiledare kommer åka ur ganska snart, vilket vore bra.

Att kompromissa är att förlora!

Se min signatur.

Nej, inte om alternativet är ännu värre. En kompromiss är inte en hundraprocentig vinst, men i de fall kompromiss är ett alternativ så är det alltid en vinst.

Jag syftade bara på att vissa har inställningen att det är bara deras idéer som ska genomföras, och att en kompromiss vore en förlust. Sådana man vanligtvis kallar för tjurskallar eller på engelska "donkeys", medan vissa kallar dessa individer för "principfasta"...

De flesta är svaga känslomänniskor. Med det menar jag inte att det är fel att ha känslor, men det är avgjort fel att ha känslor som strider mot vad som är bevisat bortom allt rimligt tvivel. Känslomänniskors reaktion på fakta som de inte kan vederlägga är raseriutbrott, hotelser, förlöjligande och att byta ämne. Den enda rättmätiga vrede som finns i en debatt är vreden över en känslomänniska som vägrar medge fakta och logiskt oförnekliga samband.

Därför det bara finns en rationell politisk ideologi och det är liberalismen i dess renaste form. Det är den enda ideologin som styrs av naturlagarna samt EN konvention, allt annat är härlett ur denna.

Konventionen är rätten till sin egen kropp och ur den härledda antivåldsprincipen.

Alla andra ideologier har en eller flera godtyckligt satta regler som måste följas.

Exempelvis kommunismens "Produktionen skall ägas av arbetarna" som är en godtycklig åsikt då det inte finns någon logik i det.

Eller socialismens "Alla ska med" eller alla har rätt till ett drägligt liv, det finns ingen logik i detta.

Skillnaderna mellan ideologierna är alltså inte rationella och en ideologi har inte tolkningsrätt över den andra. Det går alltså inte, med absolut korrekthet, hävda att moderat politik är bättre än socialdemokratisk dito, eftersom det beror på vilka livsbetingade ramverk du har.

Detta leder till att det inte går att diskutera politik sakligt, eftersom politiken i sig inte är saklig.

Den vetenskapliga analogin skulle kunna vara att två personer diskuterar vad 1+1 är, den ena personen arbetar i ett binärt system och hävdar att det är 10, medan den andre arbetar i ett system som är högre än binärt och säger därför 2.

Det går inte att komma överens om ett svar så länge de båda arbetar i olika referenssystem.