Värvet (podcast)

Känner inte igen gästerna senaste tiden. Vaere för folk? Har slutat lyssna på värvet, även triumf förstår väl att man inte kan intervjua främlingar i 2 timmar och tro att folk ska lyssna.

hej kristoffer! det här håller inte längre. de senaste avsnitten har varit under all kritik, men det är inte ditt fel. det är gästerna som har varit värdelösa. om man inte har en wikipedia-artikel är man antagligen inte förtjänt av 1h podcast-intervju heller. jag tror det är hög tid att du börjar bjuda tillbaka de av dina tidigare gäster som varit intressanta.

Bianca Kronlöf kan jag absolut hålla med om. Jag hade ingen aning om vem det var och på hennes cv på IMDb har hon bara varit med i en dokumentär på ett par år sedan. Jag hade aldrig hört talas om den, men tänkte att det kunde bero på att jag inte är så intresserad av svenska filmer. Dock hade den bara 17 betyg på Filmtipset så ja...

Hon har även en blogg - som inte blivit uppdaterad på nästan ett halvår.
I en intervju beskrivs hon som ett YouTube-fenomen, och ok, hon har ett(!) klipp som fått över 100 000 visningar (knappt 500 000).

Fast avsnittet före det var sångaren i bob hund, innan det Magdalena Graaf, Ernst Kirchsteiger, Britta Persson och Erlend Loe.

Jag kan köpa att gemene man inte har koll på vad sångaren i bob hund heter, det har inte jag heller. Fast det är ju ett välkänt band som regelbundet släppt album i 20 år. Britta Persson är hyfsat smal även om hon har några välkända låtar. (Hennes senaste album släpptes i april och låg som bäst på en 22:a plats på albumlistan.)
De tre övriga får ju räknas som stora namn.

Dock är det en stor skillnad mellan gästerna nu och då och det är inte att de är okända. Däremot är det ofta en helt annan typ av gäster och är det inte en duktig intervjuare så kan resultatet bli därefter. (Under de första drygt 30 avsnitten var det ett väldigt stort antal komiker som blev intervjuade. Nu är det någon då och då.)

Håller med er andra här, två poddar i veckan lyckas han inte hålla intresse för och någon mer "okändis" kan man väl lyssna på ibland men nu har det blivit väldigt många och då plockar jag körsbären ur kakan istället för att som innan kategoriskt lyssna på typ varje nytt.

Dock tyckte jag Erik Niva var bra avsnitt!

Vet i fan om man skall dra allt för håra paralleller mellan hur känd en person är och hur bra intervjun blir i Värvet. Dock så är ju Kristoffer en rätt passiv intervjuare vilket gör att personer som inte öppnar upp sig också kan resultera i rätt slätstrukna pods. Dock tycker jag att det är skönt att han lämnar över tempo till den han intervjuar då det mellan varven blir rätt djupa och personliga funderingar vilekt jag föredrar framför snabba frågor enligt format 1a.

Erik Niva var bästa avsnittet på länge. Dock helt tack vare Niva, Triumf var lika trist som vanligt. Konstigt att de inte alls berörde att Niva varit med i Farmen, kunde varit intressant att höra lite hur han hamnade där och vad han tyckte om upplevelsen, men jag antar att Triumf inte hade gjort någon research i vanlig ordning och missat hans medverkan.

Niva är alltid underhållande att lyssna på men jag får lätt känslan av att han är mer självgod än vad man tror under den till synes sympatiska ytan. Han har ju helt fantastiskt lätt för att orera om sig själv i timtal. Det märktes... Kul utläggningar om Malmberget, i alla fall. Svårt att föreställa sig livet på en sådan ort alltså.

Triumf känns så random bara, tycker jag. Verkar inte alls våga tajma frågor och liknande på ett mer naturligt och organiskt vis.

Jo, jag kan tänka mig att han är rätt självgod men samtidigt är han ju självreflekterande så att han också kan ta ett steg tillbaka och inse att hans historier från uppväxten i Malmbergen kan ses som en romantisering av sin bakgrund. Går naturligtvis att hävda att han bara gör så för att gardera sig mot kritik men bara det faktum att han kan se sig själv utifrån och inse hur olika saker hans säger kan uppfattas gör honom rätt intressant i jämförelse med många av Triumfs andra gäster som besitter noll självinsikt.

Skriver helt under på Falcãos tankar om Niva-episoden.

Det känns rätt trist att klaga på Triumf eftersom han gör en podd som är intressant. Men det verkar som att han har infunnit sig i att podden är en av Sveriges största, och av den orsaken så behöver han liksom inte bryta ryggen av sig. Marc Maron är ju som bekant en av K:s förebilder, men jag saknar verkligen Marons glöd och passion hos Triumf.

Jag tycker tempot med 2 avsnitt i veckan fungerar nu på sommaren när jag är ute mer och dessutom ledig = mer tid för att lyssna. Gästerna spänner ju vitt och dom jag inte ha en aning om vilka det är brukar jag inte lyssna på. Gästerna avgör ju mycket hur programen blir.
Thomas Öberg trodde jag skulle vara intressantare, exempelvis medans Katrin Zympienska var precis lika platt som jag förutspått, hon kändes som en rökande högstadie-tuffing
Ernst bra, Niva bra, Apelgren bra av dom jag kommer ihåg utan att kolla upp vilka han haft som gäster.

Skulle gärna höra Jerry Williams, Flink kanske eller Tommy Nilsson. Kim Sulucki senast var ju helt otippat.

Triumf står verkligen och faller med dagsformen och personligheten hos sina intervjuobjekt och avsaknaden av bra research blir rätt uppenbar i de fall som det går lite slött då det inte riktigt kommer några frågor med edge förutom hur mycket som folk tjänar och vad de röstat på.

Nu är det väl visserligen uttalat att podden ska vara ett forum för folk att få tala till punkt men en intervjuare som inte bjuder någon opposition blir ganska snart ointressant. Det har funnits gäster som på ett tankvärt och engagerat sätt kunnat berätta om sig själva men någon halvplatt komikers amatörpsykologiska analys av sin uppväxt blir ofta ungefär lika spännande som det låter.

När Triumf inte ställer några kritiska frågor har det snarast utvecklats till en plats där folk ges möjlighet att regissera sina liv i efterhand.