Värvet (podcast)

Walhbeck är skön som vanligt. Han skräder inte orden och är underbart obekväm med hela nöjesetablissemanget. Dessutom gör han det med en gnutta provokation/ironi och en stor portion humor.
Man kan inget annat än att älska honom för det.

Jag har klagat på Triumf några gånger i tråden, t ex här och här
Anledningen att jag ändå prenumererar på podden är att vissa gäster i sig kan göra samtalet värt att lyssna på. Men jag lyssnar inte längre på alla avsnitt som jag gjorde i början.

Har lyssnat på Peter Wahlbeck - helt underbar person.

Han har dessutom rätt i allt han säger om svensk standup.
90% av svensk standup, inklusive flera "stora" namn, är helt värdelös

Sen kan man kanske invända att Peter själv är rätt ojämn och konstig på scen.
Hans person, och hans andra små projekt är roligare än hans standupnummer.
(typ den där helt underbara Ullared-låten..)

Men Wahlbeck är hursomhelst en mycket rolig och originell människa - vilket knappast kan sägas om någon annan svensk komiker.

Heh, det enda jag kan höra hos Wahlbeck är bitterhet vilket sällan är upplyftande och kul. Visst, vissa saker har han säkert rätt i (som alla galningar har) men han verkar vara helt utan sjävinsikt och tro att hans ofta bisarra åsikter och teorier är de enda rätta. Han är bäst i alla roller, enligt honom själv. En grandios människotyp och troligen sociopat. Urtråkig att lyssna på och ett av de sämsta värvet-avsnitten hitills. Triumf och Wahlbeck gick inte alls ihop och där avslöjades även hur jäkla fyrkantig triumf är med sin frågemall, när Wahlbeck gick loss som mest så fick han plötsligt frågan: har du gått i terapi eller? en fråga som återkommer i varje avsnitt. Lite mer flexibel i sina frågor och försöka följa sin gäst hur konstigt den än beter sig borde man kunna vara. Samma frågor till alla kanske inte funkar. Då kan ju vem som helst ta över rollen som intervjuare. Trist avsnitt, kanske hade för höga förväntningar.

Jag skriver som jag skrev ovan, jag tror verkligen inte att Triumf frågade "har du gått i terapi" direkt efter den där långa rasism-harangen. Jag, och ännu fler i tråden, reagerade också på det, men jag tror bara det var klipparen som inte fick till någon smidig övergång. Det var säkert en massa däremellan som behövde klippas bort.

Ni har säkert rätt, kändes inklippt och var säkert så. Men hur som helst frågemallen kanske inte behöver följas varje gång? Själv skulle jag snarare frågat om elchockterapi än psykoterapi då det verkar mer anpassat för Wahlbeck. Triumf trivdes inte, för Wahlbeck tror jag frågan om "trivas eller inte" ligger utanför hans känslospann, han känner sig tillfredställd då han får dominera och ingen ifrågasätter honom.
Gillar verkligen värvet och triumfs sätt att närma sig människor men ändå om jag ska komma med någon kritik så är det inte endast gällande detta avsnitt, utan att anpassa frågor och intressefokus mer efter gästerna gäller nog ofta har jag en känsla av skulle behövas, tycker samma mall följs i vaje intervju. Samma frågor. Kanske har jag fel, visst blir det oftast intressanta svar men att anpassa sig mer efter situationen kanske vore bra ibland i stället för att köra efter forumlär 1a? Oftast funkar det ju riktigt bra och blir intressant.
Säkert är det också så att det är podcastens styrka med ett igenkännade av frågorna - jaha, hon sa så och han svarade så.. - förutom när det kommer till egocentriker som Wahlbeck då frågorna kanske behöver vara mer provocerande för att inte endast få tillbaks det självgoda från intervjuobjektet. Eller kanske det bara är så att personer som wahlbeck bara inte ska intervjuas i värvet då det forumet inte passar dem vilket är ett trist svar.

Visst, han är ju ingen fullfjädrad intervjuare. Det är många gånger man önskar att han ställt följdfrågor eller andra frågor än vad han faktiskt gjorde.

Peter Wahlbeck. Så plågsamt. Egocentrisk tokfrans med en helt vansinnigt jobbig rytm i sitt snack. Jag fick verkligen tvinga mig igenom. Tråkigt att Kristoffer inte kliver in mer och följdfrågar. Men han kanske insåg lika snabbt som flera av oss, att loppet är kört med den här karln.

Triumf gjorde helt rätt som lutade sig tillbaka och bara lät Peter Wahlbeck "ranta". Att försöka styra upp en mer traditionell intervju med Wahlbeck är ändå omöjligt så bättre att låta honom köra sina monologer som stundtals har högt underhållningsvärde.

Jag håller med Wahlbeck i det mesta han säger. Både vad det gäller tröttheten över den katastrofalt menlösa och bajsnödiga "humoreliten" I Sverige - men också problematiken kring att bli stämplad som rasist så fort man nämner ordet flykting. Till skillnad från Magnus Betnér som är en hycklare av episka proportioner och som bara kläcker ur sig det som han vet går hem hos den stora PK-massan. Leverat med vad som verkar vara en "jättetuff" jargong. Det är så patetiskt så det inte är klokt.

Wahlbeck är obekväm. Han plockar inga billiga poäng. Han säger vad många andra personer tycker men inte vågar säga offentligt. Han kör sitt race helt enkelt.
Visst kan det kännas som att han ibland fått en överdos av storhetsvansinne men det finns ändå en viss ironi och ödmjukhet där bakom.
Så upplever jag det i alla fall.

Vad det gäller själva intervjutekniken så kan jag hålla med om att det finns mer att önska.

Wahlbäck säger väl bara vad vi översvämmas av dagligen, "som ingen annan vågar säga offentligt" säger du? Vad sa han som ingen annan vågar säga offentligt, finns till och med ett parti i riksdagen som säger saker som kan vara långt mer provocerande för en del än Wahlbeck sa i intervjun. Om Wahlbecks åsikter är extrema så framstod de absolut inte så i värvet. Kändes som om han tonade ner sig och gick på feghet. Tack och lov, trött på rassar som talar halländska. Var annat som störde och fick honom som att framstå som en riktig knäppgök och en otrevlig person utan minsta självinsikt eller insikt om personer runt omkring honom.
Har sagt nog i detta ämne, men själv skulle jag vara tacksam om jag slapp höra talas om honom någonsin igen.
Fått nog med personlighetstyper som honom, finns ingen plats för sådana inskränkta självcentrerade störda personer i mitt liv.
Om han åtminstone vore kul och intressant att lyssna på som vissa med den "läggningen" är. Nej, inte ens där levererade han, framstod som en riktig tråkig och bitter person.
Du måste vara Sherlock Holmes för att hitta varken den minsta uns av ironi eller om möjligt ännu svårare att finna ödmjukhet i denna intervju. Hur gick du tillväga för att finna dessa två ingredienser?

Wahlbeck har en speciell humor som inte alla förstår. Den gick tydligen föregående talare förbi, och Triumf tycktes inte riktigt hänga med heller (med Triumf är å andra sidan en tråkig och grund person)
Själv skrattade jag högt flera gånger under intervjun åt Wahlbecks skämtande. Han är himla kul.