Hej!
Jag är en kille på 24 år och jag har haft problem med min rygg sen tonåren.
Skolsköterskan som skulle upptäcka skolios i skolan tyckte att min rygg inte var helt rak men inget att oroa sig för typ.
Men så klart blev det hela värre och jag mådde skitdåligt och skämdes över min rygg i gymnasiet. Jag gick knappt utanför dörren om jag inte gick till skolan, jag satt framför datorn hela dagarna.
Jag är en väldigt fåfäng person med dåligt självförtroende. Så om jag fick någon kommentar som tex puckelrygg så mådde jag skitdåligt jätte länge över det.
I trean på gymnasiet så tog jag mig äntligen i kragen och gick till sjukhuset efter många kallelser. Dom var väl inte säkra på om jag hade vuxit klart då så dom skickade väl flera kallelser för åter besök som jag struntade i.
Jag struntade i sista halvåret i trean då jag mådde så sjukt dåligt över detta.. (och min alkoholiserade morsa som jag bodde hos).
Den sommaren när mina kompisar tog studenten så flyttade jag hem till pappa på landet och tog mig i kragen lite och började träna lite smått fick bättre självkänsla och flyttade till ett elevhem kommande höst för att gå om trean.
Jag gick ut med godkända betyg och fick jobb 3 dagar efter studenten som elektriker och jobbade där ungefär 2 år innan dom sa upp en massa anställda.
Under den tiden hade jag väldiga problem med ryggen och hade väldigt ont, då jag jobbade med mycket tunga lyft på byggen, men mådde ändå psykiskt bättre och tänkte inte så mycket att min rygg såg böjd ut, det är speciellt när jag böjer mig ner som det syns.
Jag gick på akassa, och senare övergick det till aktivitetsstöd som jag lever på just nu nästan 2 år senare.
Jag har haft något jobb nån månad bara under den här tiden.
För ungefär ett och ett halvt år sen så tog jag själv kontakt med linköpings sjukhus för att jag visste att man kunde få operera skolios och bli helt rak i ryggen. Det lät nästan för bra för att vara sant tyckte jag, men jag var mycket hoppfull när jag gick och röntgade mig och sen fick kallelsen för att prata med ryggspecialisten.
Det visade sig att jag hade 38 graders krök på min ryggrad och dom opererade bara om dom var 40 grader eller mer eller något sånt.
När läkaren sa att dom inte ville göra något kändes det som att hela världen gick under och jag försökte förklara hur psykiskt dåligt jag mådde och hur ont jag hade när jag jobbade som elektriker, men det gick inte så bra med gråten i halsen.
När jag väl jobbade gick jag på smärtstillande och det kändes som en ohållbar situation, jag hade också svåra sömnproblem.
Jag har varit sjukt deprimerad ända sen jag fick veta att dom inte tänkte operera mig, och jag orkar inte ta tag i något alls i mitt liv.
För att ni ska förstå lite hur jag mår och känner kring min rygg så kan jag försöka förklara lite vad jag tycker är jobbigt osv.. Att ta på mig skorna är typ de värsta som finns om det finns folk i närheten för då måste jag sätta mig på knä och böja ryggen för att knyta osv.
Jag brukar ofta glömma min mobil med flit och säga åt dom andra att gå ut så länge.
Jag hatar att stå framför någon över huvudtaget då jag tror att alla tänker på min sneda rygg.
Att vara med på lekar som nu på valborg är otänkbart för man böjer ju i stort sätt alltid på ryggen, det kan gå om jag druckit lite och blir onykter.
Men om någon skulle fråga varför min rygg inte är rak eller få någon kommentar så mår jag så jävla dåligt och tänker på det i månader, eller ja faktiskt år om jag tänker efter.
Såklart plockar jag helst inte upp saker från golvet/marken och om jag gör det så ser jag till att ingen tittar åt mitt håll först.
Just nu tänker jag på min rygg mer än någonsin och mår skit rent ut sagt.
Det känns som att jag inte kan leva mitt liv över huvudtaget utan att jag bara går och tänker på det här 24/7.
Jag hittade någon hemsida där det stod att en sån här operation kan kosta 100 000:- eller vad det var i göteborg, men några såna pengar har jag inte.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.. men jag kan inte fortsätta så här.
Tror ni jag kan få något annat sjukhus att operera mig?
Sist så kostade hela kalaset på linköpings sjukhus typ 800 spänn bara för att dom skulle säga nej till operation och jag är inte direkt gjord av pengar efter 2 år av arbetslöshet.
Ni får ursäkta, jag skrev det här snabbt och säkert slarvigt.
//deprimerad kille
Jag är en kille på 24 år och jag har haft problem med min rygg sen tonåren.
Skolsköterskan som skulle upptäcka skolios i skolan tyckte att min rygg inte var helt rak men inget att oroa sig för typ.
Men så klart blev det hela värre och jag mådde skitdåligt och skämdes över min rygg i gymnasiet. Jag gick knappt utanför dörren om jag inte gick till skolan, jag satt framför datorn hela dagarna.
Jag är en väldigt fåfäng person med dåligt självförtroende. Så om jag fick någon kommentar som tex puckelrygg så mådde jag skitdåligt jätte länge över det.
I trean på gymnasiet så tog jag mig äntligen i kragen och gick till sjukhuset efter många kallelser. Dom var väl inte säkra på om jag hade vuxit klart då så dom skickade väl flera kallelser för åter besök som jag struntade i.
Jag struntade i sista halvåret i trean då jag mådde så sjukt dåligt över detta.. (och min alkoholiserade morsa som jag bodde hos).
Den sommaren när mina kompisar tog studenten så flyttade jag hem till pappa på landet och tog mig i kragen lite och började träna lite smått fick bättre självkänsla och flyttade till ett elevhem kommande höst för att gå om trean.
Jag gick ut med godkända betyg och fick jobb 3 dagar efter studenten som elektriker och jobbade där ungefär 2 år innan dom sa upp en massa anställda.
Under den tiden hade jag väldiga problem med ryggen och hade väldigt ont, då jag jobbade med mycket tunga lyft på byggen, men mådde ändå psykiskt bättre och tänkte inte så mycket att min rygg såg böjd ut, det är speciellt när jag böjer mig ner som det syns.
Jag gick på akassa, och senare övergick det till aktivitetsstöd som jag lever på just nu nästan 2 år senare.
Jag har haft något jobb nån månad bara under den här tiden.
För ungefär ett och ett halvt år sen så tog jag själv kontakt med linköpings sjukhus för att jag visste att man kunde få operera skolios och bli helt rak i ryggen. Det lät nästan för bra för att vara sant tyckte jag, men jag var mycket hoppfull när jag gick och röntgade mig och sen fick kallelsen för att prata med ryggspecialisten.
Det visade sig att jag hade 38 graders krök på min ryggrad och dom opererade bara om dom var 40 grader eller mer eller något sånt.
När läkaren sa att dom inte ville göra något kändes det som att hela världen gick under och jag försökte förklara hur psykiskt dåligt jag mådde och hur ont jag hade när jag jobbade som elektriker, men det gick inte så bra med gråten i halsen.
När jag väl jobbade gick jag på smärtstillande och det kändes som en ohållbar situation, jag hade också svåra sömnproblem.
Jag har varit sjukt deprimerad ända sen jag fick veta att dom inte tänkte operera mig, och jag orkar inte ta tag i något alls i mitt liv.
För att ni ska förstå lite hur jag mår och känner kring min rygg så kan jag försöka förklara lite vad jag tycker är jobbigt osv.. Att ta på mig skorna är typ de värsta som finns om det finns folk i närheten för då måste jag sätta mig på knä och böja ryggen för att knyta osv.
Jag brukar ofta glömma min mobil med flit och säga åt dom andra att gå ut så länge.
Jag hatar att stå framför någon över huvudtaget då jag tror att alla tänker på min sneda rygg.
Att vara med på lekar som nu på valborg är otänkbart för man böjer ju i stort sätt alltid på ryggen, det kan gå om jag druckit lite och blir onykter.
Men om någon skulle fråga varför min rygg inte är rak eller få någon kommentar så mår jag så jävla dåligt och tänker på det i månader, eller ja faktiskt år om jag tänker efter.
Såklart plockar jag helst inte upp saker från golvet/marken och om jag gör det så ser jag till att ingen tittar åt mitt håll först.
Just nu tänker jag på min rygg mer än någonsin och mår skit rent ut sagt.
Det känns som att jag inte kan leva mitt liv över huvudtaget utan att jag bara går och tänker på det här 24/7.
Jag hittade någon hemsida där det stod att en sån här operation kan kosta 100 000:- eller vad det var i göteborg, men några såna pengar har jag inte.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.. men jag kan inte fortsätta så här.
Tror ni jag kan få något annat sjukhus att operera mig?
Sist så kostade hela kalaset på linköpings sjukhus typ 800 spänn bara för att dom skulle säga nej till operation och jag är inte direkt gjord av pengar efter 2 år av arbetslöshet.
Ni får ursäkta, jag skrev det här snabbt och säkert slarvigt.
//deprimerad kille
