Fundering över utländsk tjej

Jag har snackat med en tjej på internet till och från 2006, hon bor i ett annat land och det har därför bara varit vänskapligt.

Jag reste nyligen utomlands till samma land som hon bor i och mötte henne två gånger under mina veckor i landet(jag var på andra platser i landet så kunde inte träffa henne mer).

Jag har nu märkt efter att jag träffat henne att jag har börjat utveckla känslor för henne, mer än vänskapliga sådana.

Hon är en relativt konservativ tjej och har varit singel en längre stund, hon ser ganska bra ut och är i bra form, hon tycker feminism är nonsens och är emot mångkultur och liberalismen, hon har uttryckt att hon vill ha en man som tillåter henne baka och laga mat åt honom medan han sköter husets ekonomi. Hon har även högskoleexamen men studerar till en magistersexamen. Hon är den kvinna med dom sundaste värderingarna som jag träffat, och jag har därför börjat se henne som någon man kan ha något seriöst förhållande med.

Nu är problemet att hennes föräldrar är konservativa och vill inte att hon skall vara tillsammans med någon som inte är av samma etnicitet, även om vi båda två är vita så vill hennes föräldrar helst se henne med en vit man från samma folkgrupp(vi talar fortfarande om ett germanskt folkslag). Hon verkar därför inte vilja bli mer än vän med någon som inte är av samma folkgrupp även om jag inte märker några större kulturella skillnader.

Det jag funderar nu över är om jag ska berätta för henne att mina känslor har utvecklats? Jag känner henne väl men jag har svårt att veta hur hon ska ta det, hon tycker att jag ser bra ut och gillar mig antaligen åtminstone som en vän.

Vi har haft ökad kontakt efter våra personliga möten, vi kom väl överens och jag frågade redan vid slutet av första träffen om att mötas igen och det ville hon. Det blev som sagt inget fysiskt mer än kramar och liknande, men det var för att jag inte ville vara för på.

Vi talar nästan dagligen på facebook och om jag inte skriver så tar hon iniativet, hon har även sagt att hon vill komma och besöka mig i Sverige, och har nyligen insisterat på att skicka godsaker från hennes land.

Därför funderar jag över om jag ska se om hon tar iniativ för mer, eller om jag ska vänta tills hon vi möts i Sverige? Jag tror det kan lätt bli fel att berätta allt sådant via e-post eller chatt.

Risken finns att hon hittar någon person därnere, men även att hon inte känner samma sak för mig och våran relation kommer att sakta dö ut.

Vad hade ni gjort? Hur hade ni resonerat?

Ni får ursäkta för diverse stavfel.

Bjud över henne till Sverige ASAP och berätta om dina känslor.

Hon kommer att besöka Sverige vid ett projekt för hennes forskning i några veckor.

Detta kommer ske om några månader så planen blir att göra det då, men jag funderar om det kan dröja för länge.

Ursäkta för bump men inget som har något förslag?

Kärlek har inga gränser brukar det heta enligt ett känt ordspråk, men jag tycker att du borde tänka igenom både en och två gånger om du verkligen skulle klara av att ha ett förhållande med henne eftersom ni inte bor i samma land. Du måste vara beredd på att du kan stöta på många motgångar. Klarar du att du kanske inte får se din flickvän på flera månader? Prata även med henne om det. Hon kanske inte alls är beredd att tvingas känna den smärta som stark saknad resulterar i?

Angående din andra fundering, hur du ska göra eftersom hennes föräldrar ogillar om hon har ett förhållande med någon från en annan kultur, tror jag inte att det är så mycket du kan göra tyvärr. Om du får chansen att träffa hennes föräldrar är mitt tips att du visar "framfötterna" så att säga. Visa att du är en bra kille som respekterar deras kultur och om du får möjlighet tror jag även det kan vara bra om du kunde vara med och fira någon speciell högtid eller tradition som dem har. Visa intresse och att du vill lära dig mer om deras levnadssätt!

Jag tror det blir svårt med distans, att kunna flytta utomlands ser jag inte som ett hinder om jag kan få arbete och liknande, men jag har funderat mer långsiktigt på detta.

Det är därför jag funderar om jag ska säga hur jag känner eller vänta med det, risken blir större att hon kanske hittar någon annan fast hon var intresserad av mig med.

Men att man eventuellt kan planera det.

Jag tror hon mest säger så om sina föräldrar, dom vet om att hon har träffat mig och att jag var svensk och det var visst inga problem, nu kanske det inte gör något så länge det bara sker vänskapligt.

Positivt att du inte ser att flytta utomlands som ett hinder iallafall! Ett förhållande med så stor distans tror jag hade blivit oerhört påfrestande och jobbigt i längden. Sen finns det självklart de par som klarar det galant också. Det är ett bevis på att inget är omöjligt

Jag kan tyvärr inte svara på om du ska berätta för henne hur du känner eller inte, men vad har du att förlora om du berättar och hon inte vill satsa på er? Är du rädd för att er vänskap ska gå förlorad? Jag tycker det är bättre att du vågar än att du inte gör det och går miste om något som kanske hade varit helt fantastiskt!