Bipolär sjukdom typ II

Idag fick jag en diagnos. Bipolär sjukdom typ II.
Jag tycker det är svårt för jag tycker inte riktigt att det stämmer.

Jag har inga direkta maniska episoder men har lidit av depression/ångest sen 2007. Min läkare var säker på sin saker eftersom jag hade både generell ångest (ångest som aldrig går över), depression-perioder, ätstörning, pms-liknande och ocd (som egentligen inte hamnade under det facket men som kommer av ångesten). Visst har jag uppåt perioder när jag inte tänker på riktigt mer än nuet och kan göra lite knasiga saker. Ibland är jag spontan och handlar fast jag inte har pengar, går ut fast jag inte borde, blabla. Men jag har ju inte direkt tagit något lån och köpt ett hus osv. Jag skulle även säga att det är väldigt såhär hela tiden. Alltså, jag har ångest och försöker döva det genom att bara skita i allt (=handlar fast jag inte kan, festar fast jag inte borde osv). Jag har svårt att se mig själv som bipolär men läkarn var som sagt så gott som säker. Hur hanterar man sånt här?

Är det någon som fått bipolär-diagnos men inte känner det så hårt och extremt som det alltid beskrivs överallt? Finns det någon lightverison? Hon pratade om att det finns olika delar, 1-5,5. Och att jag då hamnade runt 4-5. Alltså enklare verisoner och att jag inte hade allt 100%. Men jag sitter o tänker att det är MIG det är fel på, inte att det är en diagnos liksom. Utan att det helt enkelt ÄR så att jag gjort fel, inte att det är en diagnos som får mig att tänka så.

Ofta handlar det om tankar om vad jag gjort, känt, tänkt osv. Och så får jag otrolig ångest över det och går det over and over again tills jag så gott som tror på vad jag tänkt. Jag har svårt att tro att det beror på en diagnos, jag tror helt enkelt att det är jag som gjort fel men inte "kan" erkänna det. Eller nått. Helt enkelt att det beror på MIG, inte på en diagnos.

Någon som kan säga något?

Jag känner igen mig i allt du beskriver och inte fan är jag bipolär för det Fick "diagnosen" High Sensitive Person (HSP) och den gör man inget åt :P Så ta det bara chill du =)

Fast jag är på den nivån att jag inte klarar av att arbeta. Har gått hos kurator/psykolog sen 2007 och äter antidepressiva. Jag har nu alltså även fått medicin mot bipolär.

såg en bra sida:
http://www.youtube.com/user/manuelastruc
Han hade riktigt bra videos som förklarar bipolär II.

Bipolär typ II är 'light'. Man blir inte manisk utan hypomanisk. Det är om man är bipolär typ I man ofta kan ta lån, få vanföreställningar mm.
Det är ju typiskt hypomani att handla, festa osv fast man inte borde under vissa perioder.

EDIT: Har själv inte heller klarat av arbete hittils och så. Vet hur det är. Vart du hypomanisk av de antidepressiva. Vilka stämningsstabiliserande äter du nu?

Nä, snarare att depressionen blev bättre. Dock inte helt bra. Ångesten har jag haft hela tiden sen 07. Bättre och sämre dagar men fortf den där känslan, jämt. Om jag förstått det är rätt är det så att det inte hjälper med bara antidepp och t ex psykolog om det är typ II osv.

Jag har fått lamictal. Med upptrappning. Slutlig dos ska vara 100mg. Vad äter du?
Samtidigt äter jag 30mg citalopram.


Edit:
Försöker läsa på lite runt o det verkar stämma ganska bra. Ett ihopkok av diverse saker (ätstörning, pms, ångest, deppression) och att de maniska perioderna inte är så maniska att man direkt registrerar det som något sjukligt. Utan att man oftast söker hjälp för ångest och depression. Och håller den i sig, trots hjälp, är det förmodligen bipolär typ II.

Saken med SSRI är att de ofta kan ge hypomani, snabbare växlingar mellan hypomani-depression & mixed state om man inte kombinerar med en stämningsstabiliserande.

Den ska ju vara främst bra mot depressioner den medicinen. Normaldos är mellan 100-400mg så om den inte fungerar efter ett tag på fulldos så ge inte upp utan höj snarare ist.
Jag har Ergenyl. Testat Lamotrigin och Seroquel men de har gett mig biverkningar som gjort att de inte vart värda att ta.

Bra att du och läkaren verkar överens med diagnosen nu iaf. Kommer ju ofta andra sjukdomar i kombination med bipoläritet.

Det kan nog stämma dock. Att jag växlat snabbare. Kan bli sjukt pepp på allt väldigt snabbt tills jag kommer på något att få ångest över och kör direkt ner och hela dagen är förstörd.

Tror återigen inte att jag har detta.

edit: jag har inte haft ett maniskt tillstånd. hur kan de sätta diagnosen på mig då? för jag har bra och dåliga dagar? jag förstår inte

Bipolär typ I = mani. Bipolär typ II = hypomani.
De flesta har hypomana perioder som varar iaf några veckor. De kan vara rätt svåra att märka. De kommer ofta inte heller i början utan då har man bara depressiva episoder. De hypomaniska kommer oftare efter att man haft några depressiva perioder.
Jag började märka mina hypomaniska perioder för ungefär ett år sedan då jag var 21 först. Före det bara depression.

Tycker du ska läsa på dig om typiska hypomana saker såsom mindre sömnbehov, ökad energi, racing thoughts mm och se ifall du tkr det stämmer in på dig.

Jag är sällan glad längre än tre dagar i sträck, men visst, när jag är det kan det vara väldigt mycket pepp och väldigt mycket som görs och startas. Det ska sökas jobb, ut o gå, städa, pratar mycket, ringas mycket, skriva, fota, blabla. Så om det räckas så stämmer det men inte så långa perioder. Ångesten kommer alltid tillbaka.

Jag började må dåligt 07 när jag var 18. Är 23 nu alltså.

Ta det inte så hårt. Du är inte din diagnos, den utgör på intet sätt din identitet.
Prova och se det som att din läkare nu identifierat merparten av dina problem och hon har även misstankar om att du har andra oupptäckta.
Vad ska du fokusera på här? Att du nu har en drös nya problem som du inte ens kännt till eller vill kännas vid? Detta tankesätt ger dig ju då ett nytt problem och skulle kunna vara ett kännetecken på att du har mer problem än du anat.
Nej, se det som att nu när läkaren och du identifierat en del problem då kan ni också bearbeta dem på ett korrekt sätt. Antagligen genom att hitta rätt medicin, vilket isig kan vara nog så knivigt men det leder framåt. Livet utan medicin har ju uppenbarligen inte funkat därav att du sitter där du gör nu.

Tyvärr funkar psykiatrin så idag att man ofta får en diagnos utan grundligt utförda tester. Detta görs pga ekonomiska skäl, skulle alla få tester skulle den redan skadeskjutna psykiatrin kollapsa. Köerna för adhd/add-utredningar i vissa kommuner för vuxna patienter är fleråriga.

Men vad du ska fokusera på är det positiva, du har nu möjlighet till adekvat medicinering. Visar det sig att 1-2 preparat fungerar på dig är ju det det enda viktiga. Den på papperet angivna anledningen till varför du fått preparatet är helt oviktig, det enda viktiga är att du mår bättre eller hur....
Så glöm aldrig att du är inte din diagnos den äger dig aldrig men den kan vara ett stöd och ge en förklaring till varför du tenderar bete dig på ett speciellt sätt vid vissa tidpunkter.
Ja menar det kan vara skönt att veta när man står på arlanda med en enkel biljett till vladivovstok att man kanske inte riktigt var sig själv när man ringde runt å sa upp bekantskapen med släkt och vänner, kastade in den där tändstickan i sin bensinindränkta lägenhet å sa fuck it ja kommer aldrig tillbaks......

Summa sumarum... Skit i vad de kallar sjukdomen, du är inte den. Men du har rätt till att må bra, då behöver du medicin vilket du nu har rätt till.......


För övrigt säger många läkare att 80% av de bipolära även har adhd/add, så nu har du det med.
Bipolaritet kommer snart klassas om från typ 1-2 till 1-6 då det finns fler varianter identifierade idag.

Mm, i guess. Känns bättre idag.