2012-04-22, 14:46
#1
Hej!
Jag fick för cirka 1,5 år sedan diagnos utbrändhet efter 0,5 års kroppslig utredning, och lite senare även panikångerst. Jag valde att fortsätta skolan trots att jag knappt kunde ta mig till skolan pga. yrsel, extrem trötthet och huvudvärk, bröstsmärtor, och diverse symptom till följd av den inre stressen. Men det har funkat, även om jag i stort sätt har plågat mig i igenom varje dag.
För ett tag sedan började jag även få väldigt många blåmärken över hela benen, samt inflamationer i munnen, samt konstant återkommande blåsor. Kanske 10-15 stycken varje gång. Och en kroppslig utredning drog igång igen. Jag besöker 3 olika överläkare varje vecka + diverse provtagningar som de önskar, och tog senast igår 26 blodprov samt 4 oldlingar i munnen. Och några månader senare är det enda som hittats ett konstant nedsatt värde på vita blodkroppar samt D-vitaminbrist.
Vet inte om det kan ha med stressen, ständiga oron och ångersten att göra som utlöser detta?
Varje sig det är det eller inte, så orkar jag inte mer. Är så fruktansvärt trött konstant, och känner mig alltid redo att bryta ihop hur glad jag än är. Återkommande långvarig yrsel samt en del derealisation finns kvar. Ja i princip allt som fanns kvar då jag fick diagnosen är kvar, mer eller mindre i olika perioder. Jag har under 1 års tid gått på kognitiv terapi, men utan resultat. Jag kan tillägga att jag är 18 år, och då ska man väl inte behöva må såhär?
Något som jag inte förstår riktigt, är hur en 15-åring kan bli så extremt utbränd att jag knappt kan röra på mig. Har haft en bra uppväxt, och har egentligen ingenting som skulle kunna ha utlöst dessa extrema symptom. Som ni förstår, är jag rätt förvirrad, mitt i en kamp om att stå ut med symptomen.
Jag behöver därför råd utifrån, kanske flashback kan hjälpa. Vad ska jag göra? Jag har ett år kvar i skolan, ska jag fortsätta? Vad kan konsekvenserna bli av att fortsätta plåga sig själv genom vardagen trots att man lever med kronisk utmattningssyndrom? Varför blev det såhär? Behöver alla råd jag kan få! Har försökt med allt vad jag kan komma på, men hamnar alltid på ruta 1 igen och måste uppsöka läkare pga extrema symptom.
Tack på förhand!
Jag fick för cirka 1,5 år sedan diagnos utbrändhet efter 0,5 års kroppslig utredning, och lite senare även panikångerst. Jag valde att fortsätta skolan trots att jag knappt kunde ta mig till skolan pga. yrsel, extrem trötthet och huvudvärk, bröstsmärtor, och diverse symptom till följd av den inre stressen. Men det har funkat, även om jag i stort sätt har plågat mig i igenom varje dag.
För ett tag sedan började jag även få väldigt många blåmärken över hela benen, samt inflamationer i munnen, samt konstant återkommande blåsor. Kanske 10-15 stycken varje gång. Och en kroppslig utredning drog igång igen. Jag besöker 3 olika överläkare varje vecka + diverse provtagningar som de önskar, och tog senast igår 26 blodprov samt 4 oldlingar i munnen. Och några månader senare är det enda som hittats ett konstant nedsatt värde på vita blodkroppar samt D-vitaminbrist.
Vet inte om det kan ha med stressen, ständiga oron och ångersten att göra som utlöser detta?
Varje sig det är det eller inte, så orkar jag inte mer. Är så fruktansvärt trött konstant, och känner mig alltid redo att bryta ihop hur glad jag än är. Återkommande långvarig yrsel samt en del derealisation finns kvar. Ja i princip allt som fanns kvar då jag fick diagnosen är kvar, mer eller mindre i olika perioder. Jag har under 1 års tid gått på kognitiv terapi, men utan resultat. Jag kan tillägga att jag är 18 år, och då ska man väl inte behöva må såhär?
Något som jag inte förstår riktigt, är hur en 15-åring kan bli så extremt utbränd att jag knappt kan röra på mig. Har haft en bra uppväxt, och har egentligen ingenting som skulle kunna ha utlöst dessa extrema symptom. Som ni förstår, är jag rätt förvirrad, mitt i en kamp om att stå ut med symptomen.
Jag behöver därför råd utifrån, kanske flashback kan hjälpa. Vad ska jag göra? Jag har ett år kvar i skolan, ska jag fortsätta? Vad kan konsekvenserna bli av att fortsätta plåga sig själv genom vardagen trots att man lever med kronisk utmattningssyndrom? Varför blev det såhär? Behöver alla råd jag kan få! Har försökt med allt vad jag kan komma på, men hamnar alltid på ruta 1 igen och måste uppsöka läkare pga extrema symptom.
Tack på förhand!
__________________
Senast redigerad av julia-a 2012-04-22 kl. 14:56.
Senast redigerad av julia-a 2012-04-22 kl. 14:56.