Citat:
Tack för länken.Spådom om Sverige och att det inte händer här. Svenskarna tröttnar på att bidragstagarna skär av öronen på deras ungdomar och Sverige visar sig vara ett helt vanligt land. Borta är den humanistiska stormakten. Här en spådom om Sverige 2050. Tror den slår in tidigare.
Vi står inför ett enormt nationellt trauma som kommer att dominera den svenska kulturen i årtionden framöver. Det riktigt traumatiska – och detta säger en hel del om hur vår kultur fungerar – kommer dock inte att vara att hantera det kommande våldet från svenskarnas sida, det våld åt andra hållet som absolut ingen kunde förutse och som framstod som en chockerande blixt från klar himmel, men som man samtidigt hade pratat mellan skål och väg om i åratal i förväg. Från att röna stora rubriker de första månaderna kommer detta nya våld sakta men säkert glida bort från förstasidorna, för att därefter bli något tråkigt, något vardagligt, något man inte pratar om. Om bomberna fortsätter att smälla och ungdomsgängen fortsätter att skära av öronen på tonåringar i något år till kommer det till slut inte att finnas någon humanistisk välvilja kvar i landet överhuvudtaget, och ingen kommer att bry sig.
Det som i stället kommer vara Sveriges stora nationella trauma år 2050 kommer vara något mer futtigt än så: insikten om att vi när det kommer till kritan bara var ett vanligt land. Vanliga länder hamnar i inbördes konflikter. Vanliga länder har dumma politiker som gör dumma misstag som i sin tur leder till en massa misär och lidande.
https://timbro.se/smedjan/sverige-2050-den-humanitara-stormaktens-nedgang-och-fall/
Vi står inför ett enormt nationellt trauma som kommer att dominera den svenska kulturen i årtionden framöver. Det riktigt traumatiska – och detta säger en hel del om hur vår kultur fungerar – kommer dock inte att vara att hantera det kommande våldet från svenskarnas sida, det våld åt andra hållet som absolut ingen kunde förutse och som framstod som en chockerande blixt från klar himmel, men som man samtidigt hade pratat mellan skål och väg om i åratal i förväg. Från att röna stora rubriker de första månaderna kommer detta nya våld sakta men säkert glida bort från förstasidorna, för att därefter bli något tråkigt, något vardagligt, något man inte pratar om. Om bomberna fortsätter att smälla och ungdomsgängen fortsätter att skära av öronen på tonåringar i något år till kommer det till slut inte att finnas någon humanistisk välvilja kvar i landet överhuvudtaget, och ingen kommer att bry sig.
Det som i stället kommer vara Sveriges stora nationella trauma år 2050 kommer vara något mer futtigt än så: insikten om att vi när det kommer till kritan bara var ett vanligt land. Vanliga länder hamnar i inbördes konflikter. Vanliga länder har dumma politiker som gör dumma misstag som i sin tur leder till en massa misär och lidande.
https://timbro.se/smedjan/sverige-2050-den-humanitara-stormaktens-nedgang-och-fall/
Den bästa krönika jag har läst på länge.
Det som slår mig när jag läste den är något som Karl-Olof Arnstberg sa i en Swebb-TV intervju.
Det otäcka när opinionen vänder är att folk inte längre bryr sig med vilka medel man tar till för att lösa problemen.