Inbördeskrig i Sverige - Hur långt kvar?

Med jämna mellanrum får jag frågan: vad tror du kommer att hända framöver, Jens? Med Sverige? Och med samhället?
De som frågar jobbar inte sällan inom kommunal och statlig förvaltning och inte sällan vittnar de om kaos på sina arbetsplatser; kaos, konflikter, underskott, önsketänk, dubbeltänk, trippeltänk och grovt åsidosättande av regelverk som arbetats fram under decennier av tålmodigt, blyertsgrått trial-and-error-tjänstehennatänk.
En annan stapelingrediens i soppan brukar vara ledningar och chefer som tittar bort alt. fokuserar på att uppfostra sin personal till - you guessed it - rätt värdegrund.
När jag får den här frågan grimaserar jag i mitt inre. Sveriges framtid är inget roligt samtalsämne men... numera är jag ändå helt ärlig och säger vad jag tror, trots att jag vet hur det framstår. Jag låter som en korsning av Ignatius J Reilly, Thomas Hobbes och The Unabomber.
Oh well, jag kastar in brasklappen: "Jag, mer än nån annan, hoppas att jag ska ha fel."... för att det inte ska se SÅ crazy ut.
Men i alla fall.
Här är facit på frågan, och så enkelt uppställt att till och med en anställd på Östersundsposten kan förstå det:
1) Förr eller senare kommer Sverige att få en regering som pga av yttre betingelser måste stirra sanningen i vitögat.
2) Den regeringen kommer på kort tid att behöva strypa en mängd bidrag och subventioner.
3) När de som drabbas av den nya världsordningen inser att det inte ramlar in mer pengar på ICA-kortet, att elen stängs av, att den infekterade tanden inte blir åtgärdad kommer två tydliga grupper att utkristallisera sig:
a) de som drar.
b) de som stannar.
4) De som stannar kommer att ha samma behov och önskemål som innan ICA-kortet sinade.
5) Många av dessa människor är - sorgligt nog - vana vid våld och kaos.
6) För många har våld och kaos varit normen under uppväxten på andra platser i världen.
7) I ett första stadium kommer dessa människor att dras mot stadskärnorna för att leta upp det de vill ha.
8) För att "hålla fortet" och skydda den byråkratiska apparaten kommer regeringen att tvångskommendera poliser från landsorten till tjänstgöring i de tre största städerna.
9) Det kommer inte att gå särskilt länge.
10) Många poliser kommer till slut att tänka: "Varför ska jag springa runt och riskera livet här när jag har barn och sambo hemma i Strömsund, Åmål, Växjö och/eller Robertsfors?"
11) Många poliser kommer att ta sin pistol och åka hem till Strömsund, Åmål, Växjö och/eller Robertsfors.
12) När stadskärnorna plundrats/kollapsat kommer hundratusentals desperata människor att studsa tillbaka ut genom förorterna och vidare mot landsbygden.
13) Den redan hårt överbelastade polisen kommer inte att klara att stävja den situationen. Heller.
14) Folk på landsbygden kommer att möta det nya hotet med våld och agera efter devisen: "skjut, gräv, tig"
15) Många av de som frontat det nuvarande samhällsexperimentet kommer att jagas av ilskna mobbar/enskilda vettvillingar. Deras kända ansikten, som en gång var deras största tillgång, kommer plötsligt att vara deras största nackdel.
16) Sverige kommer att drabbas av en balkanisering som få trodde möjligt.
17) Etablissemangets sista, desperata kväkande kommer att vara ett kollektivt "Vi har varit naiva! Förlåt!"
18) Det här är inget roligt eller eftersträvansvärt scenario.
19) ...men innerst inne vet du att det är sant.
20) Det bästa vi kan göra för att minimera skadorna av den nuvarande politiska härskarklassens värdegrundsinstallation av fallande dominobrickor är att i alla lägen agera som humanister och demokrater.
Det är vår enda chans.
21) Fast det skadar förstås inte att preppa lite (eller ganska mycket) parallellt med detta.
22) Hobbes skrev: "Hell is truth seen too late."
23) Hobbes hade rätt.

Man kan diskutera sånt här för skoj skull, jag har inget problem med det. Men de som tror att det är på riktigt. Ni måste ha det bästa knarket i hela vida världen...

Vad vi i Sverige har gjort är att tillföra ett stort antal människor som av formella och praktiska skäl kräver att få resurser omfördelade till sig. Vad vi däremot inte har gjort är att skjuta till fler människor som det går att omfördela från. Detta håller i skrivande stund på att placera våra kommuner i en allt mer omöjlig situation. De ombeds att ”inte ställa grupp mot grupp”, men problemet är att detta är vad budgetering av begränsade resurser bokstavligen handlar om. I ett läge där det inte finns pengar till både skola och socialtjänst så krävs det inte att någon människa bär på taskiga attityder för att tvinga fram att grupper ställs mot varandra: de objektiva förutsättningarna tvingar själva fram detta, helt utan mänsklig inblandning. Objektiva faktorer är dessutom inte mottagliga för olika former av värdegrundsarbete: de bara existerar, och de tvingar människor att foga sig oavsett vad dessa människor råkar tycka.

Gissningsvis kommer många flyktingar och nysvenskar i detta läge självmant att välja att återvända till sina hemländer, eller ta chansen att flytta till den släkt de kanske aldrig träffat tidigare. Detta på grund av att Sveriges utsatta områden vid det laget kommer att vara genuint fattiga och genuint farliga, med medellivslängder uppemot tio-tjugo år under genomsnittet och begränsad eller obefintlig public service. Dessa områden kommer dessutom att vara skådeplatserna för stora mängder av allt mer brutalt etniskt våld, i takt med att de majoritetssvenskar som har oturen nog att bo nära eller i dessa områden utsätts för ständigt ökande nivåer av rån och övergrepp och över tid börjar ge tillbaka med ungefär samma mynt.