vet faktiskt inte om det här ska hamna under filosofi.. sitter å groggar som vanligt å kom bara på tanken.. kanske tanken varit uppe tidigare..
låt säga att man gör en dum sak, livet blir helt kasst, man orkar inte med vardagen.. man börjar supa till.. festa som aldrig förr.. sen en dag märker man, eller något händer.. erhm, jaha.. man blir positivt inställd.. slutar upp me röjandet så gott man kan.. e glad å allt känns prima.. sen ett tag senare faller allt pga. första saken som hände..
vad jag menar är att.. hade aldrig första saken hänt.. så hade man aldrig upplevt den positiva andra saken.. å andra sidan.. så kanske man hamnat på andra steget ändå, men det hade kanske tagit mkt längre tid.. men varför brukar det slå in på detta sätt för folk? använder man ett desperat tänkade för dra slutsatserna "må bra/sämre".. eller är det nåt man kan påverka? är väntan viktigare än hur man mår för tillfället?
*läst igenom så gott ja kunnat å rättstavat*