Vad klassas det som att man går och tänker på allt negativt man gått igenom
och verkligen känna ilska över saker som hänt kanske 7 år tillbaka?
Att man kan i timmar tänka på allt folk sagt och gjort för att dom inte
vill ta hänsyn till oss svaga.
Förut var det full fart, man var i skolan, på kyrkan och fritidsgården,
nu sitter man hemma ensam, vart utfryst ur kyrkan som följd
av alla problem jag fick i kyrkan, ungdomarna mobbade mig och
ledarna kom med bortförklaringar att samhället skulle ta hand om mig,
att reda ut det som hänt var inte aktuellt för jag hade redan kontakter
inom landstinget och då skulle jag gå dit.
Tänker ta det lugnt, ägna mina tankar åt nått positivt och göra nått bra av
mitt liv, om 4 år har det gått 11 år sen jag fick kicken, då borde jag kunna vistas
i deras kyrka igen utan att bli utstirrad, vill ni veta mer så läs det jag skrivit om
Svenska Kyrkan tidigare.