Multiuniversum det enda logiska?

Vad har block-teorin alls med detta att göra? Varför blir universums existens mer nödvändig? Modeller om evig inflation, vilket är det vanligaste/mest standard i modern kosmologi och stöds av datan, leder till en typ av multiversum, och teorin bryr sig inte alls om hur man filosofiskt ser på tidens existens. Och landskapsproblemet, dvs. varför ser våra naturlagar ut just som de gör, med just dessa konstanter, dessa typer av partiklar etc., löses inte heller av en block-teori vad jag kan se, så jag ser inte hur block-teorin alls betyder någonting för denna fråga.

Multiverse proklameras av somliga att vara oändligt . Ett sätt att besvara "vad kom före big bang" och samtidigt undvika Gud-postulat. Nu är det så att block-teorin löser detta problem med oändlighet, då den har en start och slutpunkt, rent kronologiskt.

Jag tror en fullständig teori skulle vara något i stil med att universum existerar av nödvändighet. Det vore lika dumdristigt att ifrågasätta varför universum finns, som mattematikens "existens".

Detta är det mest troliga svaret och något som kan uppfyllas med blockteorin, då vi slipper "oändlig regress" Ett oändligt multiverse beträffande händelser är mycket invecklat och bäddat för huvudvärk. Ett multiverse med en början är knäppt av en annan anledning.


Trådskaparen frågar om Multiuniversum är det enda logiska. Gud ingår i dennes resonemang och jag menar då att denna entitet är helt meningslös i blockteorin! Att det finns mattematisk konsekventa teorier till stöd för multiverse är en annan femma, betyder inte att det är nödvändigt. Vi har inga fullständiga teorier.

Vilket problem med oändlighet, exakt? Vad är det logiska problemet med ett oändligt multiversum?
En teori där universums existens och naturlagarna är det enda som kan följa av ett par grundläggande lagar vore det ultimata. Dvs. någon princip som väljer ett unikt universum ur alla möjliga tänkbara, och på så sätt förklarar varför världen är som den är. Tyvärr har vi idag inte en susning om hur en sån princip skulle se ut. Strängteorin är väl det närmsta vi har idag, men inte är det särskilt nära.

Och sen, varför är ett multiverse med en början knäppt? Våra modeller om inflation verkar peka ditåt. Och "block-teorin" (vilket inte är en riktig teori, den gör inte några förutsägelser utan är mer en tolkning/filosofi tycker jag) löser ändå inte frågan/problemet med Big Bang och en början. Varför inte? Jo, även om vi antar att tiden är en illusion och betraktar hela 4d-blocket som är vårt universum, så behöver vi fortfarande en förklaring till varför det finns en punkt "i ena änden" av den fjärde dimensionen där hela universum verkar gå och bli singulärt. Varför ser den delen av rumtiden ut så? Samma problem, aningen andra ord.

Jag håller med om att multiversum inte är det enda logiskt möjliga; men det är en logisk möjlighet. Det jag inte alls ser är hur en viss filosofi kring tidens natur spelar in i frågan.

Ja, men det bryter inte mot några kända naturlagar. Universum kan vara mångfacetterat. Att något går emot vardagsintuitionerna är inget problem för mig. Jag bryr mig enbart om vetenskaplig rimlighet.


Det är ju uttänkt att även ge en förklaring bakom vår existens här. Multiverse-svar är enligt mig otillfredsställande, oavsett hur vi placerar det i ett tidsperspektiv. Hur kan processen ha en början eller(alternativt) hur kan processen alltid ägt rum? Det förstämnda är ju av vetenskaplig kuriositet kopplat till tiden. Det sistnämnda ger mig en huvudvärk att försöka föreställa mig.

Big bang teorin bryter inte heller mot kända naturlagar, mer än att naturlagarna bryter ihop när vi går extremt nära singulariteten. Detta kommer du inte undan oavsett hur du ser på tiden, men det visar ju bara att våra nuvarande teorier bara är approximativa. Så igen, block-teorin ändrar bara vilka ord man använder, själva problemet med varför och hur Big bang ägde rum kvarstår.


Menar du att block-teorin ger en förklaring till vår/universums existens? I så fall, förklara gärna, för jag förstår inte hur du tänker. Jag ser inte alls hur det sättet att tänka om tiden ger något nytt i frågan om existens eller kosmologi.

Multiversum är i någon mening otillfredsställande, absolut. Man ger liksom upp och börjar skylla alla naturlagar på multiversum och antropiska principen etc. Men samtidigt, vare sig ett multiversum med en början, eller någon process som alltid ägt rum och som "skapar" olika universum är ju orimliga möjligheter. Att vi inte känner att det är ett tillfredsställande svar har ju egentligen ingenting med det hela att göra.

Nej, det man måste göra är att hitta på någonting som kan testa multiversum-teorin på något bra sätt, men detta är väldigt svårt eller kanske direkt omöjligt om vi inte har någon bra teori för vilka möjligheter för olika universum som finns.

Håller med men då tangerar vi också (religions)filosofins område. Det är ju nästan en fråga som enbart äger sin relevans när det finns självständigt medvetande och intelligens likt människans.

En annan tanke som dök upp hos mig är vad den här "muliversum-osten", som programpresentatören Brian Greene berättade om och åskådliggjorde, befinner sig i? Känner att det lätt blir "råttan-på-repet-allegori" över det hela eftersom man då alltid kan ställa en fråga till varje ny förklaring om vad detta yttersta alltet befinner sig i ... om nu denna teori skall vara den förhärskande eller mest omhuldade av kosmologerna.

Är det "äta-upp-sin-hatt-varning" över påståendet om att vi nog aldrig kommer att få en fullständig och klar paradigmliknande bild över hur allt i den här frågan hänger ihop ända ner till den proverbiala grundbulten? Jag vågar mig nog på ett sånt påstående.

Där har multiverse-tolkningen i kvantfysiken en fördel. Den är inte bra ett möjligt tillägg, utan har kommit till för att förklara olika fenomen i 'vårt' universum, så som interferens.

http://daviddeutsch.physics.ox.ac.uk/structure/Documents/Non-Technical/Frontiers.html

"Universes that are very alike are close together in the multiverse and affect each other strongly, though only in subtle, indirect ways — a phenomenon known as quantum interference.

Without quantum interference, electrons would spiral into atomic nuclei, destroying every atom literally in a flash. Solid matter would be unstable, and the phenomena of biological evolution and human thought would be impossible. "

Jämfört med detta är teorier av typen "the string theory landscape" i min mening mer ett sätt att bortförklara intressanta frågor med hjälp av metafysik och 'principer'. De har inget förklaringsvärde, dvs de kan användas till att förklara precis allting och dess motsats.

Är inte största problemet med detta att det inte är falsifierbart, dvs vi kan lika gärna posta om detta i spökforumet? Förutsäger detta någonting som kan kontrolleras?

Det känns lite som en grej folk kommer fnissa över "det var så man förklarade det för 50 år sen".

Många-världar tolkningen är ju något helt annat än det jag diskuterar. För mig känns den ideen väldigt konstig; för att slippa slump tar man till ett oändligt antal universum, där ett oändligt antal nya bildas hela tiden. Känns, ehm, överflödigt. Och att säga att det förklarar interferens är nog ganska bullshit, kvantmekaniken förklarar interferens utmärkt och oberoende av tolkning, så det är då inte ett argument för många-världar-ideen. Dessutom, vad jag vet kan inte många-världar-tolkningen förklara sannolikheter på ett bra sätt.

Landskapsproblemet är ju en fråga vi alltid har haft i fysiken, nämligen frågan om varför vi har de naturlagar vi har. Om något så erbjuder strängteorin med sitt landskap av vakuum en bättre situation än förr, då vi ungefär kan beskriva hur landskapet ser ut. Och dessutom är teorin alltid den samma, det är bara vakuumet som förändras. Detta är mer restriktivt än motsvarande "landskap" i t.ex. QFT, där man ju kan skriva ner teorier med vilken gauge-grupp som helst, vilka typer av partiklar som helst, i vilken dimensionalitet som helst etc.. Sen håller jag med om att det är fel att inte försöka förklara intressanta frågor genom att hänvisa till multiversum, och det är fel att sluta tänka på alternativ eller principer som väljer ett visst ställe i landskapet etc.. Det bästa vore om vi kunde hitta någon princip som berättar för oss varför just våra naturlagar är speciella, och på så sätt bli av med hela landskapsfrågan, men i dagsläget känns det långt borta.

Du tycker inte att svaret den antropologiska principen ger är adekvat?

Vad bra.


Nej! Universum har därmed en radikalt annorlunda konstitution. Babblande om expansion blir artificiellt, då allt redan ägt rum, men i olika dimensioner. Så jävla coolt.



Menar du rimligt, men skrev orimligt?


Det är otillfredsställande om det inte ger svar, utan istället förflyttar problemet.


De universumen ska ju dessutom vara kausalt "diskonnektade från vårt eget, enligt Larry Krauss.