Kbt terapi, alldeles för jobbigt nu!

Jag går i KBT terapi sedan några månader tillbaka. Vi har gjort upp en hirearki över alla jobbiga grejjer, och den minst ångestframkallande började vi med. Jag har allvarliga svåra fobier, en fobi över näringsbrist, som kommer av att jag legat på sjukhus mycket med näringsdropp och sond i ett år. Livrädd att hamna där igen och började därför med att besatt äta på exakta tider och minst 3 mål mat per dag. På det sättet höll jag mig ifrån sjukhuset. Fobin stannade kvar med mig och jag har ätit på detta sätt och haft bara mat i tankarna i 2 år. Vi började med dom enklare sakerna på listan som att ta sig upp på morgonen och gå en promenad innan frukost, för jag är rädd att röra på kroppen innan jag ätit pga näringsbrist. hur som helst så har dom första uppgifterna varit tuffa men inte så farligt jag har klarat av dom. Nu har vi kommit upp på att jag ska hoppa över kvällsmålet 3 dagar i rad. Och helvete vilken ångest jag har, jag klarar fan inte att stå ut! Har varit så peppad innan i terapin och gett mig fan på att jag ska klara detta och få ett bättre liv! Men jag känner att fan om det är så här jobbigt redan nu innan vi ens kommit upp på dom värre grejjerna så vet jag verkligen inte hur jag ska klara det.

sitter ju här och tror seriöst att jag ska kollapsa av näringsbrist, det har gått två dagar nu utan kvällsmålet. Att det någonsin ska kännas lättare att genomföra denna uppgift finns inte på världskartan för mig...

Antar att jag känner mig jävligt opepp nu och tappar hoppet att jag någnsin ska bli bättre. Kan inte någon som gått KBT och blivit hjälpt av det peppa mig lite och berätta hur det gått för er?

hur ofta går du dit?

Ni kanske kan ses lite mer sällan varannan vecka typ, tyvärr är enda sättet att bli bättre att härda ut och göra det som känns svårt men förstår att det är väldigt jobbigt. Men no pain no gain

Vi träffas en gång i veckan, och tanken är ju att man ska träffas så pass ofta för att det ska bli rätt intensivt och att man ska komma någon vart..

Fan jag vet.. man måste ju göra det som är skitjobbigt ändå.. fattar bara inte hur denna uppgift ska bli lättare ju fler gånger jag gör den, känns förjävligt att ens tänka tanken att utsätta sig för detta nästa vecka också. Psykologen säger att min extrema vilja att genomföra och bli bättre kommer hjälpa mig på vägen till tillfrisknande.

Du får försöka tänka på det objektivt, TS. Du får komma ihåg att du går i KBT-terapi för att ditt tänkande är defekt och att du försöker ändra det till ett sunt tänkande.

Jag förstår inte riktigt hur det skulle hjälpa TS att träffa sin KBT-terapeut färre gånger när ångesten är mer påtaglig?

Jag har varit utan mat 5 dagar i sträck och visst mådde jag dåligt men det är inget man dör av. Varje gång du tror att du ska ramla ihop av näringsbrist, tänk på att en människa klara sig i 3 veckor helt utan mat så länge man dricker vatten. Men det ordnar sig... har själv haft, och har flera vänner som haft fobier, det där går att jobba bort. Snart kommer du må som en prins det är bara att kämpa på!

Jag försöker tänka på det obejktivt men det är väldigt svårt ändå. Rädslan är så verklig för mig.
Jag klarade av att inte äta kvällsmålet 3 dagar i rad som det var bestämt,men dock gjorde jag endel säkerhetsbeteenden ändå, som att inte röra på mig så mycket. utan satt mest still.

Iförrgår började jag med att göra en annan uppgift att äta samma mat 3 dagar i rad , som jag har gjort innan. DÅ har jag klaraat av att röra på mig normal trots att det var skitjobbigt , så jag gjorde inga säkerhetsbeteenden. MEN den här gången gick de inte alls, jag har ätit samma mat 3 dagar i rad men jag har inte klarat av att röra på mig, alldeles för mycket ångest. FAN! Nu går jag ju bakåt i terapin? Fan det är ju meningen att det ska bli lättare för varje gång. Känns som att jag misslykas nu när jag gjort säkerhetsbeteenden..

Ja fast det där med 3 veckor betyder inte så mycket för mig, för i mitt huvud kanske man hamnar på sjukhus redan efter ett par dagar. Och blir svårt sjuk.

Jo det går ju att jobba bort, önskar bara att det hade varit EN grej som var jobbig då hade man ju kunnat se en framtid, men jag har en lista på 10 grejjer som är skitjobbiga och som jag gör 100% undvikande på och nästan 100% ångestnivå på alla dom.

Självklart är det bra att gå ofta, men om det blir mer tid mellan gångerna att få mer tid att göra läxorna.
Ibland blir det förmycket 4 läxor på en vecka fast jag studietränade 50% och var fortfarande väldigt deprimerad sen vart min psykolog jättesur även om jag hade gjort 3 av läxorna och då mådde man dåligt över det.

Anledningen att jag går en gång iveckan är för att i KBT så ses man ofta för att det ska bli intensivt. Problemet jag har är att jag ju har klarat mig igenom dom 4 första grejjerna på listan , och för att ångesten ska minska på varje grej så måste man göra dom upprepade gånger och ofta. men HUR ska jag hinna göra alla 4 grejjer på en vecka mellan våra sessioner? Nu hade jag ju fullt upp med ångesten över att hoppa över kvällsmålet och sedan när jag klarat av det så skulle jag äta samma mat 3 dagar i rad , som jag ju gjort flera gånger innan men ångesten är enorm alltså. Klarar fan inte av det, det borde väl bli lättare för varje gång, men det blir det inte. Har tagit en lugnande idag.


hirearkin som jag än så länge genomfört ser ut så här med början på det minst ångestframkallande¨:

1.Ta mig upp vid 9 senast och äta lite frukost och ut och gå en promenad på en halvtimme
2.Äta middag hos mina föräldrar
3.Äta samma maträtt 3 dagar i rad
4.Hoppa över kvällsmålet 3 dagar i rad

Psykologi och psykiatri → Psykiska problem

/mod