Vem blir psykisk sjuk?

Det finns forskning som stödjer att ohälsa, både fysisk och psykisk, följer de socioekonomiska skillnaderna i befolkningen. De som har sämst ställt ekonomiskt och socialt (utbildning, yrke, status) är de som är sjukast. Och det beror inte på att de välbeställda har råd att gå till doktorn tidigare eller kommer före i sjukvårdskön även om det säkert bidrar, utan på att de som är välutbildade och har välbetalda jobb med hygglig status också är de som lyckas bäst med att se till att barnen blir välutbildade. De utsätts i mindre grad för påfrestningar som tär på resurserna. Istället byggs deras liv upp av goda förutsättningar från början. Föräldrarna "investerar" kunskaper och goda erfarenheter, näringsrik kost och sunda levnadsvanor i barnen och deras försprång ökar under hela uppväxttiden. När det är dags att börja läsa på universitetet har de sämre lottade blivit omkörda för länge sen. De barn som "valt" riktigt usla föräldrar har kanske fått sitt liv slaget i bitar gång på gång under sin uppväxt och har ökad risk att i vuxen ålder att få sämre ekonomi, sämre utbildning, lägre status och därmed mycket snävare handlingsfrihet. De är de som främst drabbas av sjukdom, både fysikt och psykiskt. De som kommer till världen med de sämsta förutsättningarna får betala ett betydligt högre pris för en mycket sämre tilldelning av samhällets/livets resurser, framgångar, hälsa och välstånd.

Läs Små välfärdsresurser ger sämre hälsa i världshistoriens sista nummer av Tvärsnitt.

Även om viss forskning stödjer vissa delar av vad du säger, tror jag faktiskt det är felaktigt bedömmt. Exempelvis utbrändhet, är inte det vanligast bland högre uppsatta? typ läkare, chefer, lärare osv. Och då känns det mer som om att det handlar om krav och belastning. Vilket sin tur leder till frågan, vilka klarar av stress och belastingar och vilka är mer sårbara och känsliga för det? Där tror jag nämligen att det finns en annan orsak, något djupare än pengar på kontot. Exempelvis invididens intellekt och förmågan att uppfatta och reflektera saker, vilket gör att individer med högre intellekt tar åt sig mer och reflekterar mer, vilket i sin tur kan vara orsaken till bland annat utbrändhet. Nerstämdhet dock, kan mycket väl bero på pengar och oro över barn osv. Men man får inte glömma att skilja mellan nerstämdhet och deperission.. Då det är två helt olika fenomen. Och även om många blir sjukskriva för depression, utbrändhet osv.. så är nog i alla fall 70% av fallen inte "äkta". Bara för att man känner sig nere, och trött och möjligen yr så är man inte utbränd eller deprimerad. Vad jag ville komma till i alla fall - jag tror definitivt inte pengar är den bakomliggande orsaken, och de som har fått för sig det, bör tänka om!

Självfallet borde jag inte reagera med irritation över de påståenden jag läst i den här tråden. Men det är precis vad jag gör. Och det som skapar irritation är påståendet om att psykisk ohälsa och intelligens skulle hänga ihop.

Jag kan se på mig själv utan att skapa lögner. Placerar ej mig själv bland intelligenta personligheter som nämnts i tråden t ex läkare. Varför har jag då levt med psykisk ohälsa? Varför har jag förlorat flera år av mitt liv?

Jo. Mitt dåliga mående berodde på den uppväxt jag haft och lite senare drygade jag ut det med den väg jag råkade ta. Alla gör vi dåliga val, vissa större än andra. Måste dock tillägga att nu, i nuet, har jag aldrig varit starkare och mått så bra som jag gör nu. Ensam är jävligt stark! Men för att återgå till inlägget så är jag en stor grubblare som tänker alldelles för mycket och jag är en svensson.

Det är ju precis det jag menar. Att vara smart betyder inte att du har MVG i alla ämen eller arbetar som läkare eller jurist ect. Okej visst får man definera smart på det sättet om man nu vill det, men smart tycker jag är något egentligen helt annat. Inte hur lätt du har för att lära in saker och ting, eller för hur höga studier du kan klara av. Utan hur du reagerar, reflekterar med mera i din hjärna, alltså hur dina tankebanor ser ut. Och en sådan inteligens har över huvudtaget inte någonting att göra med hur bra du kan prestera i olika ämnen. Snarare tvärt om. Om du är exempelvis väldigt inteligens på det sättet jag menar, så tänker du ofta väldigt djupt och abstrakt, och har då svårare att klara av konkreta saker så som matematik, fysik med mera, då dessa ämnen är "ytliga" och har inte det djupet som en "intelligent" människa ständigt eftersöker, så det blir svårt att greppa.

Du säger själv att du är en grubblare, alltså, du tänker och reflekterar troligen över det mesta i fler steg än en mindre intelligent människa gör. Du påverkas alltså mer av dina tankar. Känner du igen dig eller har jag fel?

Du kastar många års forskning överbord för att istället lita till personliga gissningar för att de "känns" smartare. Nu handlade mitt inlägg inte om pengar på kontot utan välfärd på ett betydligt bredare plan. Men, men...

Det finns en bra artikel i samma tidskrift som belyser frågan om huruvida "högre uppsatta" belastas mer och därför blir mer sjuka. Du skulle ha glädje av att läsa den.

http://www.vr.se/huvudmeny/tvarsnittnr342011/portrattjuhogrechefdestofriskare.4.3a36c20d133af0c 12958000383.html

Finns en sårbarhetsmodell för det här

Arv -> sårbarhet -> Miljö -> sårbarhet -> psykisk ohälsa

Genetisk ärftlighet skapar en viss sårbarhet biologiskt, behöver inte triggas.
Miljö skapar den andra sårbarheten att utveckla psykisk ohälsa. Uppväxtmiljö, anknytningsproblematik och psykosocial stress inverkar främst här.

Då folk med lägre intellekt generellt sett når en lägre socioekonomisk status och utbildningsnivå avspeglas detta i att de buntas ihop tätare i mer tätbebodda bostadsområden. Detta innebär att personerna i detta område utsätts för mer psykosocial stress då fler personer bor på mindre yta.

Detta höjer risken för att psykisk ohälsa triggas igång av miljöaspekten i sårbarhetsmodellen vilket gör det blir svårare för barn ur dessa förhållanden tar sig genom utbildningssystemet och når en högre socioekonomisk situation och högre utbildningsnivå. När sedan denna del av populationen reproduceras startar allt om igen för nästa generation med en troligt förhöjd risk även på arvsidan.

Lägg därtill att föräldrar med obehandlade trauman kan genom mentalisering föra vidare sitt trauma till sin avkomma, vilket ger denne en otrygg anknytning och ökar sårbarheten för psykisk ohälsa. Då människor ur lägre socioekonomiska förhållanden oftare har en lägre utbildningsnivå och utsätts för högre grad av psykosocial stress är risken större att de aldrig får den hjälp som finns.

Psykisk ohälsa är alltså vanligare bland lågutbildade och folk ur lägre socioekonomiska förhållanden. (Att du sen verkar likställa intellektuell med introvert är en annan sak)

Bra formulerat.

Jag vill också lyfta fram att intelligens/intellekt inte är en statisk egenskap utan något som utvecklas genom livet. Barn som föds och växer upp i intellektuellt sett längre komna familjer har otroligt mycket mer gratis jämfört med de barn som växer upp i hem där det är illa ställt på det planet. Jag menar att de barnen får ta del av, och lära sig av, ett större utbud av andra människors kunskap, visdom, kreativitet, framgång osv vilket är miljöpåverkan. Intelligenta föräldrar får intelligenta(re) barn, eller rättare sagt, gör sina barn intelligenta.

Att ha en grubblande läggning har ingenting med intelligens/intellekt att göra.

Samma gener bakom psykos och kreativitet - DN

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/s...ch-kreativitet