Supraledare typ 2

Hej,

Jag skriver om supraledare i mitt projektarbete och har en fundering rörande typ 2. För några veckor sedan var jag på besök av ett närliggande universitet varvid en av mina frågor var ifall en supraledare av typ 2 beter sig likadant som en supraledare av typ 2 tills den passerat det under kritiska flödestätheten.

Svaret jag fick var att de skiljde sig och att typ 1 ger upphov till ett kondensat vilket då inte typ 2 ledaren skulle göra. Han poängterade att han inte var någon expert på just typ 2, men att han uppfattat det som att en supraledare av typ 2 kan penetreras av ett magnetfält när den befinner sig under Bc1. (Tex när en magnet hänger under en supraledare).

Detta gjorde mig en aning förvirrad då jag åtskilliga gånger tycker mig ha läst att ett magnetfält inte kan penetrera supraledaren förens den passerat Bc1.

Vad är det som stämmer?

Typ 2 bryts fullständigt vid ett högt värde på På Bc, vid bc1
Börjar supraledningen brytas (vortex-tillstånd), och vid bc2 är det inte längre supraledande (med magnefältet som nu alltså penetrerar materialet igen, som du beskrier ovan) en typ I bryts fullständigt vid en kritisk fältstyrka, bc.


Bör också nämnas att vortex-tillståndet är ett blandtillstånd, vilket förmodligen är upphovet till din förvirring.. Det penetreras i vissa kanaler i materialet men inte överallt

Tack för svar!

Okej, nej jag är medveten om blandtillståndet, men såsom han förklarade det vore det möjligt för ett magnetfält att tränga igenom vid vissa platser och låsa fast sig även under Bc1, vilket alltså inte stämmer? För flux-bildning och magnetfältspenetration är väll samma sak?

Du har rätt i dina funderingar.

Mellan Hc1 och Hc2 penetrerar magnetfältet enbart i form av vortexar, alltså "tuber" av normalledande material i det supraledande materialet. Varje vortex bär en enhet av magnetiskt flöde, ett flödeskvantum.

Säg nu att du befinner dig under Hc1. Materialet befinner sig då i Meissnertillståndet och magnetfältet penetrerar inte supraledaren, utom i ett tunt skikt vid supraledarens ytan. Tjockleken av detta skikt kallas penetrationsdjupet. Nu ökar magnetfältet. Vid Hc1 bildas den första vortexen i materialet, och flödet genom supraledarens inre är ett flödeskvantum. Desto mer magnetfältet ökar desto fler vortexar bildas i supraledaren. Vid Hc2 är tätheten av vortexar så hög att hela supraledaren är full av dem, och då är ju hela supraledaren normalledande eftersom vortxarna i sig (eller rättare sagt deras kärna) är normalledande. Vi har då nått Hc2 och materialet blir normalledande.

Okej, stort tack för bra förklaring. Men jag är ändå lite förvirrad...Om man tänker sig alla dessa videoklipp med meissner-effekten och flux-pinning (ex när en magnet hänger under en supraledare) av typ 2, är det i det tunna skiktet vid ytan som magnetfältet penetrerar då? Eller kan magneten skapa ett såpass starkt magnetfält att H>Hc1? (Fungerar meissner-effekten när H>Hc1?) Tror mig även läst att Flux-pinning kan bero på "orenheter", menar de då att materialet som används är orent eller att materialet blir "orent" när ett högt magnetfält läggs på?

Kan väl även passa på att fråga om det är möjligt med tekniska tillämpningar när Hc1<H<Hc2? För då borde väl inte resistansen längre vara noll?

Ber om ursäkt för lite halvtaskiga formuleringar osv, men jag hoppas att du förstår ändå