Det finns inga människor, allt är illusioner

Vi existerar inte. Människan existerar inte. Allting är bara illusioner.

När du går på gatan och ser en människa funderar på du på vad denne är för någon. Vad denne har för bakgrund. Vad denne har för familj. Vad denne har för jobb. Hur mycket denne tränar på gym. Vad denne gillar för mat. Vad denne har för smak.. Snusar han? Han kanske röker? Måhända att han till och med tar droger. Vem vet om han kanske till och med gillar Rolling Stones?

När vi vandrar över öknar, slänger oss i träd i djungeln eller åker flygplan. När vi åker bil och sladdar genom en kurva, hör hur däcken skriker eller känner motorns kraft pressa oss bakåt. Centrifugalkraften pressar oss än hit, än dit. Solen steker på vår hud.

Du ligger jämte en flicka, jämte en pojke, nära din hund eller måhända hos din egen mor som ett nyfött barn. I famnen håller din mor dig, din fader står vid sidan och gråter, mormor och morfar, farmor och farfar står och gråter och kramar om varandra. Deras första barnbarn har fötts. Livets generation har tagit ett nytt kliv. Samtidigt någon annanstans inträffar samma vackra saga.

Myten kring detta är att inget är sanning. Det du ser, vi ser, jag ser, hon, han, den, det ser är falskt. En illusion utan dess like. En film om ingenting, ingenting om en film. Varför?

Vem?

Vad?

Jag tror inget är allt och allt är inget. Ändå finns något. Ett mörkertal. Vad? Vem? Hur? Vad?

Största frågan torde ändå vara varför?

Livets har sin gång men ändå finns ingenting. Tidningarna pumpar ut information om någonting som inte existerar. Hur kan varje biologisk varelse tro på sin existens som inte ens finns? Varför skriver en tidning om en känd människa när denne inte ännu har fötts? Varför görs en film som ett minne till Maradona, när han ännu inte har uppstått?

Tiden går upp och ned, den finns inte, den finns igen och svaret på denna fråga är allt.

Existens (lexikaliskt: Tillvaro, verklighet, befintlighet, liv; bestånd, fortvaro; uppehälle, utkomst), den viktigaste kategorin (ung. frågeställning, problemområde) inom den filosofiska disciplinen ontologi (kunskapens problem). Frågeställningarna kring existensen sägs också utgöra en del av metafysiken.

Bland de svar som givits kring existensen i filosofins historia finns kända sentenser som Descartes "Jag tänker, alltså är jag till" (cogito, ergo sum). Skeptiker har ibland givit svar på frågan, med ungefär innebörden att världen och livet kanske är en illusion och att någon sann existens inte finns, eller att all verklig existens är andlig. Dessa åsikter delades av bland andra George Berkeley. Den vanliga människans kanske vanligaste fråga på området är följande: Vad är meningen med livet?

Ingenting är allt. Men om ingenting är allt? Varför kan vi då säga att allt är ingenting? En gråzon om himlen, rymden, utan känslor, inget alls.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Livet

Falskt... Alarm.

Jag har ännu inte fötts. Jag är i en evighet, som aldrig kommer att ta slut. Evigheten innan döden, evigheten efter döden. Jag är fast innan födseln. Ändå skriver jag här. Jag är inte mig själv, jag är någon annan.

Med evighet menas oftast en oändlig tidsrymd. Många har använt den som en beskrivning av en tidslös tillvaro utanför tid och rum. Den grekiska metafysikens tankar kring evigheten har starkt påverkat kristen, muslimsk och judisk teologi. Se vidare evigt liv.

De två relaterade begreppen oföränderlighet och oändlighet definieras inom matematiken och mängdteorin.

Vem vet vem jag är om inte jag själv?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jaget

Jag tror ingenting, jag vet ingenting, jag vill inte veta någonting. Jag vill bara vara där, ute i ingenstans, utan krav, om inget alls.

Döden är när livet är slut, en total och oåterkallelig avstanning av vitala funktioner i en biologisk organism. I biologin ses det som ett permanent stadium, att alla levande ting förr eller senare dör.

Jag är död, trots att jag ännu inte fötts.

Tack för mig.