Spridning av den politiskt inkorrekta läran

Jag håller med dig. Det är viktigt att man inte avfärdar saker som kan tänkas vara bra bara för att det är ens motståndare som har de åsikterna. Den nya nationalistiska rörelsen ska vara rationell och inte låsa sig vid att bara vara anti alla andra. Kanske var bytet av namn från PI till avpixlat också baserat på att vara politiskt inkorrekt inte alltid är särskilt positivt.

Det första steget vore att sluta använda termerna "PK" resp. "politiskt inkorrekt". Det slutgiltiga målet måste vara att få ämnet accepterat av allmänheten och då kan man inte kalla det "politiskt inkorrekt lära". Det är som att starta en match med att göra självmål.

Jag är dock inte förvånad över terminologin. Med den nuvarande stilen blir det mer av en (populistisk) rörelse där man har ett mål som statiskt aldrig uppnås (men som egentligen mest är där för att ha något att klaga på).

Håller med har aldrig gillat den terminologin tbh. Vad föreslår du istället?



Tänkte på just detta dilemma när ja skrev inledningen. Hur tycker du man ska formulera sig? Hur vi formulerar oss på flashback är ju en sak men hur ansiktet utåt skall se ut är så klart öppet för diskution.

Säg de så kallade "politiskt inkorrekta" åsikterna. Diskvalificera inte motståndarens argument enbart på grund av att de är "PK", utan bemöt dem intellektuellt istället.

Om tillräckligt många gör detta under tillräckligt lång tid kommer åsikterna bli en del av argumenten i den politiska vardagen.

Det media gör är att berätta en historia om ett samhälle där bilden är en önskad projektion snarare än den objektiva verkligheten. Produkten blir människor som är politiskt korrekta, de ifrågasätter endast de man får ifrågasätta, vissa funkar till och med som oavlönade agenter - se AFA, Syndikalister m.m.

Eftersom den bilden av Sverige som media målar upp är en önskedröm istället för sakers verkliga tillstånd är ditt jobb är bryta igenom. Du ger dem två piller att välja mellan, ett blått och ett rött.

Mer konkret så har jag drygt 200 vänner på facebook som jag bombar med konstanta påpekanden om vad media utelämnar och hur de hycklar. Jag är inte övertydlig, men målar en annan bild än media. Till slut måste de vakna upp och ta ställning, vilket många gjort. I processen har jag förlorat 20-30 "vänner", men det kan de vara värt.

Stora nyheter som Mariannelund och misshandeln Kortedala ger jag alltid min syn på som jag vet mina vänner pratar om, bara inte på facebook. Tips, är Merit Wagers blogg, Per Gudmundsson, Bahareh Andersson, Sara Mohammed osv. Du vill ha dem som inte kan avfärdas för lätt.

Medial diskurs i Sverige idag handlar om en agenda/historia som inte är logisk eller sammanhängande. Börja bryt den i din närhet och engagera andra människor att göra detsamma.

Så länge vi inte är redo att anpassa pensionsåldern löpande utefter snittåldern så finns lösningen enbart i att producera fler i arbetsför ålder och att dessa jobbar mer. Att kalla detta för en myt är aningen märkligt.

Det är MINST lika viktigt hur mycket varje arbetsför person producerar, om du orkar tänka efter lite. En mindre, mer produktiv arbetsstyrka kan visst det försörja fler äldre.

Hur är det ställt med täckning i systemen i Japan jämfört med Nigeria, tror du? Japan åldras snabbt, men är högeffektivt. De klarar att täcka pensioner, vård, naturkatastrofer OTROLIGT mycket bättre än Nigeria, trots att den "arbetsföra" befolkningen exploderar där.

Med ett arbetslöshet i Europa som dessutom strukturellt ÖKAT sedan 70-talet har du inget ben att stå på, liksom det vansinniga svenska etablissemanget.

Visst fan är det en myt. Vad ska alla dessa fler människor jobba med? Välståndet ökar inte per automatik bara för att man ökar antalet människor i arbetsför ålder. Däremot ökar antalet konsumenter automatiskt när invånarantalet ökar. I längden kan vi inte konsumera mer än vad vi producerar. Vårt välstånd bygger i huvudsak på den exportindustri vi har i det här landet. Utan den kan ett land vid polcirkeln hälsa hem. Vi kan ju jämför med Grekland, ett land som producerar ytterst lite för att citera deras f.d finansminister: "Venizelos has been speaking for the last 15 minutes so. He says that the country produces nothing and that is its main problem". Grekland har istället lånat till sin välfärd och nu ser vi resultatet.

Man bör alltid torgföra ett positivt budskap, och man bör ställa sig på den genomsnittlige medborgarens sida. I det här fallet handlar det om hur en minoritet politiker, akademiker och korrumperade journalister i storstäderna framgångsrikt etablerat en agenda som framställs som dominerande, trots att ganska få människor faktiskt stöder den.

Det är viktigt att få den som är på väg mot ett politiskt uppvaknande att inse hur många andra det är som delar hans uppfattning, och som har gjort det länge. Här är alltså sifferuppgifter intressanta. Hur många röstade på t ex SD i valet? Vad betyder den siffran i praktiken (=motsv Sveriges 3:e största stad). Hur många läser på t ex Avpixlats websajt? I jämförelse med gammaldags media, hur många är det? Hur många i just DIN hemstad är t ex invandringskritiska eller motståndare till ett moskébygge? Hur många människor behöver engagera sig i DIN hemstad för att ni tillsammansska kunna påverka den kommunala politiken? Räkna och se -- det är inga orealistiska siffror.

Om man glömmer jargongen kring PK så handlar det i botten om att människor känner sig helt främmande inför den s k kulturmarxismen och den allmänna vänstervridningen som en liten minoritet pushat fram under ett antal årtionden. Dessa pissljumma vänsteråsikter är varken självklara, etablerade eller särskilt gamla. Det är närmast en sorts "fluga". Innan denna politiska fluga lanserades rådde ett helt annat och på många sätt bättre klimat i Sverige. Det handlar om allt från invandring till tok-feminism till homosex-kramande. Vem är egentligen intresserad av dessa saker, utom en liten klick Bror Duktig-fjantar i Stockholm? Och vad är deras egentliga agenda, när de driver dessa konstiga frågor? Finns det NÅGON här på orten som håller med om den där smörjan överhuvudtaget? Osv.

Arbeta utifrån förutsättningen att kompassen har vridits helt snett i Sverige, och att de allra flesta vanliga svenskar vill att den ska vridas rätt och sanningsenlig igen. Diskutera med andra som tycks dela din uppfattning. Fördjupa och bredda diskussionen till flera ämnen inom samma "PK"-sfär. Resonera praktiskt kring vad som skulle kunna göras, framför allt på lokal basis. Det finns möjlighet att förändra och rädda Sverige från den sjuka kurs som landet är inne på. Det är långt ifrån för sent. Tvärtom finns tecken på att vinden håller på att svänga. Fånga upp energin i möjligheten att det faktiskt skulle kunna gå att göra Sverige till ett bättre land, ett land som är mer likt det som en gång fanns, ett land som är till för vanliga svenskar, inte klickar av särintressen och avvikare.

Ett positivt budskap som är traditionellt men inte konservativt, och som bygger på lokal gemenskap och lokalt engagemang, med idén om en återfunnen nationell svensk gemenskap som mål.

Använd svenska flaggan i alla sammanhang. Minns det svenska industri-undret, då svenska uppfinningar och svenska ingenjörer gjorde Sverige till ett av världens rikaste länder. Vi måste hitta tillbaka till den samsynen och specifikt svenska visionen igen. Det gör vi inte genom att hela tiden låta avvikare och främlingar diktera politiken. Lösningen måste snarare vara tvärtom.

Betona glädjen och tryggheten i en tydlig nationell identitet, etablerad och stabil sedan århundraden tillbaka. Betona värdet av svenska egenskaper: lojalitet, hederlighet, arbetsflit, pålitlighet.

Motståndarna till detta budskap behöver inte nämnas; deras identitet och åsikter blir tydliga i kontrasten mot den positiva, traditionella svenskheten. De är inte "politiska motståndare" i konventionell mening, utan snarare landsförrädare. Vid direkt konflikt, ifrågasätt deras motiv och deras känslor för Sverige. Fråga vem de anser sig representera; vilken grupp i samhället, och vilket samhälle?

- F.G

Det är väl det fetstilta som invandrare ofta faller på. Blir pensionsräddarna tärande istället för närande har man skjutit sig själv i foten.

Visst är det så. Det är dock enklare att öka produktionen genom att någon går från 0 till 100 än från 100 till 105, om vi säger så. Effekten blir ju också betydligt större när någon går från tärande till närande.
Jävla pladder. Vart är myten? X antal producerar ett värde, Y antal delar på det värdet. Om X minskar i relation till Y så sjunker välfärden. På sikt blir det ohållbart. Lösningen är att fler arbetar och att alla som arbetar producerar ett högre totalvärde. Den alternativa lösningen är att man minskar antalet tärande, men ättestupa funkar nog inte i valrörelsen, så det blir lösning #1. Det du anför om produktion vs konsumtion är relevant, men spär bara på det problem som du påstår är en myt.
Så är det. Tyvärr finns det, förvisso även inom högern men främst inom vänstern, en bild av att alla invandrare snart kommer vara i arbete bara rätt åtgärd sätts in. Egentligen borde man helt ensidigt satsa på arbetskraftsinvandring, och överföra de flesta som drar hit till detta system, med tydliga och omedelbara krav på att få en anställning för att få stanna kvar, och en lång prövotid innan man fick PUT.

Ord som man kan använda är väl Korrekt istället för politiskt inkorrekt,
och när man talar om samhället toppar så passar väl orden "Samhällets Elit" in,
det sticker lite mer i ögonen, man kan nog kalla det för samhällsfientliga elit med.

Från wiki om Elit och Elitism: en relativt liten grupp, som är särskild från och överlägsen en större grupp som den interagerar med.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elit
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elitism
.
.