2012-03-31, 12:16
#1
Nyss fick jag en känsla av en tanke som fick upprinnelse till mitt medvetna. Tanken föddes nog av att jag nyss har gjort ett arbete i C G Jungs analytiska psykologi.
Har Duktiga föreläsare och samhällskritiska komiker etablerat en kanske inte perfekt men stabil balans mellan sin Anima/Animus?
Lite info om Anima/Animus
Jung identifierade Anima som den omedvetet kvinnliga delen hos män och Animus som den omedvetet manliga delen hos kvinnor. Detta tolkas dock sällan som något bokstavlig: Idag anser de flesta Jungianska utövare att alla har både Anima och Animus. Jung menade att Anima och Animus fungerar som guider till Självet och att bildandet av en koppling till ens Anima/Animus är ett av de svåraste och mest belönande stegen inom psykologisk mognad.
När individens Anima eller Animus försummas, kräver den uppmärksamhet genom att projicera sig själv på andra. Enligt Jung förklarar detta varför vi kan bli omedelbart attraherade av en främling: Vi ser vår Anima eller Animus hos denna.
Vidare har en person som är mentalt fastgjuten i sin könsroll (en aggressiv man som aldrig gråter, till exempel) inte bildat någon koppling till sin Anima eller Animus.
Anima = Eros och Animus = Logos. Vi är alltså androgyna dualistiska själar där vårt kvinnliga står för relationer, känslor och vårat manliga måste då stå för eftertanke, logik.
Både Anima och Animus är rent motbjudande i sig själva och behöver en kopplad balans mellan varandra.
Ensam projicerar sig Anima som lynnig, hyklande, lögnaktig, osäker, irrationell, förförande sen svekfull och ibland mystisk. Animus projicerar sig som dogmatisk, emotionellt kall, envis och märker ofta ord.
Dom flesta av oss blir lyckliga/olyckliga inombords när vi iakttar andra pga våra spegel neuroner
Lite mysig läsning: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/...dra_227945.svd
Men snabbt skrivet så är spegelneuroner en speciell sorts celler i din hjärna som speglar andra människors rörelser, avsikter och känslor. Det är alltså därifrån empati har sin upprinnelse.
Nu till själva huvudtanken, Har en duktig föreläsare eller en relaterbar samhällskritisk stå upp komiker projicerat en produkt som får oss att känna en kortvarig balans i våra Anima/Animus? Med tanke på att dom blandar kritiskt fakta ihopsatt med känslor.
Har Duktiga föreläsare och samhällskritiska komiker etablerat en kanske inte perfekt men stabil balans mellan sin Anima/Animus?
Lite info om Anima/Animus
Jung identifierade Anima som den omedvetet kvinnliga delen hos män och Animus som den omedvetet manliga delen hos kvinnor. Detta tolkas dock sällan som något bokstavlig: Idag anser de flesta Jungianska utövare att alla har både Anima och Animus. Jung menade att Anima och Animus fungerar som guider till Självet och att bildandet av en koppling till ens Anima/Animus är ett av de svåraste och mest belönande stegen inom psykologisk mognad.
När individens Anima eller Animus försummas, kräver den uppmärksamhet genom att projicera sig själv på andra. Enligt Jung förklarar detta varför vi kan bli omedelbart attraherade av en främling: Vi ser vår Anima eller Animus hos denna.
Vidare har en person som är mentalt fastgjuten i sin könsroll (en aggressiv man som aldrig gråter, till exempel) inte bildat någon koppling till sin Anima eller Animus.
Anima = Eros och Animus = Logos. Vi är alltså androgyna dualistiska själar där vårt kvinnliga står för relationer, känslor och vårat manliga måste då stå för eftertanke, logik.
Både Anima och Animus är rent motbjudande i sig själva och behöver en kopplad balans mellan varandra.
Ensam projicerar sig Anima som lynnig, hyklande, lögnaktig, osäker, irrationell, förförande sen svekfull och ibland mystisk. Animus projicerar sig som dogmatisk, emotionellt kall, envis och märker ofta ord.
Dom flesta av oss blir lyckliga/olyckliga inombords när vi iakttar andra pga våra spegel neuroner
Lite mysig läsning: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/...dra_227945.svd
Men snabbt skrivet så är spegelneuroner en speciell sorts celler i din hjärna som speglar andra människors rörelser, avsikter och känslor. Det är alltså därifrån empati har sin upprinnelse.
Nu till själva huvudtanken, Har en duktig föreläsare eller en relaterbar samhällskritisk stå upp komiker projicerat en produkt som får oss att känna en kortvarig balans i våra Anima/Animus? Med tanke på att dom blandar kritiskt fakta ihopsatt med känslor.
