de som/dem som kontra han som /honom som

Med anledning av artikeln http://www.dn.se/kultur-noje/de-dem-och-vansterhanta började jag fundera lite. Jag köper resonemanget i stort, men har ett exempel som jag skulle uppskatta om någon kunde förklara.

Ponera att du får en boll av en förbipasserande person. Direkt efter detta kommer din kompis till platsen och frågar vem du har fått bollen av. Du pekar på den vänlige bollskänkarens ryggtavla och säger:

"Jag fick bollen av honom."

Inga konstigheter råder. Subjekt, predikat, direkt objekt samt indirekt objekt. Anta då att man i stället säger:

"Jag fick bollen av han som går där borta."

Det låter helt korrekt, men "han som går där borta" är ju ett indirekt objekt, vilket får mig att dra slutsatsen att det borde heta:

"Jag fick bollen av honom som går där borta.", vilket låter väldigt fel.

Byt ut bollgivaren mot två personer som unisont skänker dig bollen:

"Jag fick bollen av dem (som går där borta)." blir då fullt logiskt, så länge man inte ser "de" som en bestämd artikel.

Hjälp mig ärade språkekvilibrister!

Det var fasligt lågt intresse för min fråga.

Det är inte så mycket att göra annat än att konstatera att det heter ju uppenbarligen "Jag fick bollen av han som går där borta" för det hör du ju när du säger det att det låter rätt, och "honom" låter fel. Jag vet inte vad frågeställningen är.

Av samma anledning skriver jag för övrigt "av de som...".

Slutligen en liten rättelse:

Det finns inga indirekta objekt i dina meningar. "av honom"/"av han som går där borta" är adverbial. "honom"/"han som går där borta" är rektion till prepositionen "av". För resonemanget gör det detsamma, för rektioner är normalt i objektskasus lika väl som både direkta och indirekta objekt.

Den lokala sökmaskinen har på FB är lite ovillig att träffa de vanligaste små orden. Då kan man gå via Google, lite långsökt:
www.google.se/search?q=site:https://www.flashback.org+"hon+som+sitter+i+kassan" (hon som)
www.google.se/search?q=site:https://www.flashback.org+"henne+som+sitter+i+kassan" (henne som)

Numera kan man betrakta i varje fall tredje person »de som« / »han som« / »hon som« som fasta fraser. Paradoxen är att i många fraser är första ledet ett objekt medan »som« har betraktats som subjekt i en bisats.

– Fråga hon som sitter i kassan.
– Fråga henne som sitter i kassan.
– Fråga henne, som sitter i kassan.
– fråga henne, hon som sitter i kassan. (övertydligt)

Nu har ju det här ältats i otaliga trådar, men oböjliga pronomen i fasta fraser ger ju också en möjlighet att nyansera sig.

Fråga han på lagret. ~ Stäl frågan till den person vi associerar med lagret oavsett var han just nu befinner sig.

Fråga honom på lagret. ~ Ta med en viss person (som inte behöver ha något med lagret att göra) ut på lagret och ställ din fråga där.

Här finns det ju också en prosodisk skillnad. Om han är obetonat i fråga han på lagret så tolkar jag det som ditt andra alternativ fast med han där standardspråket har honom. Är han däremot betonat tolkar jag det som en person vi associerar med lagret, dvs. som ditt första alternativ. Här fungerar för övrigt honom lika bra. Skillnaden beror alltså inte på valet av han/honom utan på betoningen.

Jo, jag vet att folk brukar skriva så varje gång frågan kommer upp. Det är möjligt det är min dialekt men hur jag än betonar kan jag inte få meningar typ "Hämta honom med skägget!" att låta annat än skumma eller hyperkorrekta.

I skrift är det ju helt kört att inte fnissa till.

Det har väl förmodligen sagts förut också, men vad säger du om Han hämtade oss med skäggen?

Man kan i skrift antyda prosodin med notation som en vanlig gör-det-själv-handbok.

På vissa teatrar finns det ett litet titthål i den tunga sammetsridån. Sådant kan nog förekomma i frisersalonger på Öfre Östermalm. Frisörmästaren gluttar i gluggen och sufflerar praktikanten i pausutrymmet:

– I dag får dú klippa honom-med-röda-skägget.

Tack för serven, här är returen: Han hämtade oss-med-skäggen.

Men numerusfrågan är ett extra dilemma:

Han hämtade Sven-med-tveskägget och Harald-med-blåtanden.

Han hämtade oss-med-balaklava.
Han hämtade oss-med-balaklavor.
Han hämtade oss-med-balaklavorna.

Det ser precis lika skumt/komiskt ut som "Vi hämtade honom med skägget.". Fast å andra sidan är ju "Han hämtade vi med skäggen." t.o.m. ogrammatiskt.

Nu kanske det beror på att det är en extremt orealistisk mening. Vi tar något rimligare: Han tittade surt på mig/oss/er som kom sent till mötet. (*Han tittade surt på jag/vi/ni som kom sent till mötet).

De första varianterna så klart. I första och andra person finns ju, som sagt, inget alternativ.