Behöver hjälp att reda ut något

Först vill jag bara säga att jag har läst många insändare här och vet att det finns de som är seriösa och de som snackar en massa skit bara för att uppröra och såra. Dessa människor undanbedes att svara tack.

Problemet är detta: Jag träffade någon för ca 1.5 år sedan. Vi är båda singelföräldrar som letade efter någon att bli seriös med. Vi har kommit varandra otroligt nära men ändå inte. För i början var jag rädd för att bli sårad och jag tänkte på mitt barn. Men vi har gjort en hel del tillsammans och jag trivs enormt i hans sällskap. Vi alla kommer bra överrens och även barnen är förtjusta i varandra och oss. Det har funnits stunder då han känt mig bättre än mig själv och även suttit ord på mina tankar. Han gillar inte att prata för mycket om grejer för han tycker då att saker blir ihjälpratade.

Men jag släppte taget och lät dem komma in i vårt liv på ett mycket nära sätt. Jag har berättat om saker som jag aldrig sagt till någon annan bara för att våga släppa taget och för att visa honom hur mycket jag litar på han. Jag vet han tänker på saker och ting men han släpper inte in mig. Har försökt fråga men han kan inte. Han är en tänkare, samma som mig.

Så händer det här: vi har planerat en semesterresa tillsammans. Bokningen och planeringen är nästan klar. Då börjar han prata om en semester för nästa sommar. Han vill gärna åka till USA men tycker jag ska stanna hemma och spara mina pengar till annat. Kan förstå hur han tänker eftersom jag är inte på samma inkomstnivå som honom. Men varför ta upp det nu?
Det är ju lite över ett år kvar. Därefter nämner han att det skulle vara lättare att åka själv med sitt barn eftersom de är vana att resa. Mitt barn skulle bara vara hinder i vägen.

Då kommer vi till något annat som jag reagerat på. Våra liv är mycket sammanvävda och våra familjer tycker om respektive. Men ändå finns vi inte representerade i hans liv. Finns inga bilder av oss i deras hus och inte på hans facebook. Jag har bara träffat en av hans vänner. Det är som om vi existerar men ändå inte. Det enda de har i vårt hus är sina tandborstar. Vågar han inte släppa in sig hos oss?

Han är vanligtvis inte rädd för att säga vad han tycker och ibland när han gör det så blir han ett svin. Då tycker jag han är egoistisk och inte redo för ett förhållande. Man måste ju både kunna ge och ta.

Så från era erfarenheter, är det här något nån av er har stött på tidigare? Kan någon förklara vad han är för en personlighet? Är det här ett sätt för honom att få mig att rygga tillbaks och lämna honom så han inte behöver vara den som gör slut?
Det finns en chans att jag överreagerar men jag är trött och sårad just nu.

Tacksam för lite kommentarer för att hjälpa mig från att grubbla ihjäl mig.