Jag tycker att det var för jävla roligt i efterhand så jag lägger denna historia i detta ämne.
Denna incidents inträffade i söndags morgon runt 11 tiden. Jag och farsan var på väg till biltema för att köpa nya fälgar till vår bil. Jag bor i ett litet skogsområde så på vägen till vår destination var det en kvinnlig joggare som antagligen var ute på sin vardagliga runda. Hon korsade vägen samtidigt som vi kom uppför krönet. Väl då insåg vi att denna löpare hade musik i öronen. Detta ledde ju till att både farsgubben och jag vände oss mot varandra och sa i mun att detta var ju oaktsamt. Sen, på bara några nanosekunder kom jag på idén, vi skrämmer henne!
Pappa drar på smilet och jag ser att han, som jag, är jävligt taggad. Så vi saktar ner farten och smyger oss lite lätt snett bakom henne.
Nu var vi ungefär 1 meter bakom och hon hade precis kommit över till andra sidan av trottoaren.
NU!!!!!
Vilken reaktion vi fick bevittna..herregud.
Hörni, sanna mina ord. Det var bland de sjukaste jag någonsin fått bevittna. Det kändes som om hon visste att nu var det klippt. Såg hela sitt liv i revy. Hon såg både djävulen och gud vänta på henne. Så jag måste bara beskriva hur det såg ut, detaljerat. Detta är något jag aldrig kommer att glömma, och när ni läser detta. Så kommer de sitta kvar i minnet i evighets tider. OK? Nu kör vi.
Jag ska försöka beskriva några ställningar med bilder från google. Detta kommer ta tid, jag vet det nu när jag sitter och skriver här. Men jag måste bara.
Det börjar med att hon hoppar upp i luften, minst en halvmeter. I luften har hon denna ställning, vilket jag finner helt jävla efterblivet. *tänk att vända bilder moturs, var fan svårt att hitta* http://www.levnadsverkstan.se/sida/wp-content/uploads/2010/09/CIMG1191.jpg
Hon drar ihop armarna och benen vid landningen och går ner som ett klassisk barnspråk "bomben"
http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash1/hs488.ash1/26704_400507702822_555237822_4465938_8112682_n.jpg
När hon väl sitter så så faller hon, som ett ägg. Ner på sidan i samma ställning. I fosterställning ungefär. Och börjar gråta.
Jag och pappa gapar genom rutan. Vad i helvetes helvete har vi gjort? Har vi dödat henne? Pappa öppnar blixtsnabbt dörren och springer ut och frågar med oro i rösten om det gick bra. Jag själv sitter fortfarande kvar som ett frågetecken. Jag hade typ alla känslor, sur, glad, ledsen, skratt mm. Jag var typ allt man kunde va. Jag tänkte ju såklart att fyfan nu kanske vi har skadat henne psykiskt för livet. Men samtidigt så fanns det en gråt garv eftersom vad jag just sett, hur förbannat efterblivet och roligt det såg ut.
Jag såg genom rutan att hon efter 3 sekunder ställde sig upp snabbt och torkade tårarna. Hon sa sen att det var lugnt att hon bara blev förvånad. I alla fall vad jag förstod utan att hon egentligen sa så. Hon mumlade närmare bestämt och allt lät cp.
Ah, ok men se upp med sånt. Nu har du lärt dig en läxa. Man vet aldrig vilka som är ute och kör, speciellt inte nu på helgerna, sa farsan. Hon svarade ja ja ja och vände sig om och sprang vidare. Pappa gick tillbaka in i bilen där jag satt med samma min som när det hela inträffade.
Under ungefär 30 sekunder så var det bara prat om viktiga grejer i bilen. Att det där var kanske dumt gjort av oss. Men att det är farligt, man vet ju aldrig vilka som är ute och kör. Kollar man inte åt sidorna innan man går?
Tyst i några minuter. Men då, började jag fnissa. Pappa med. Jag tänkte på situationen och farsan jävla garv. Ett läte jag aldrig hört ifrån honom. Så jag börjar vråla av garv. Han med. Vi var tvungna att svänga av vägen och stanna, det gick inte och köra. Vi satt i bilen och höll på att dö.
Aja herregud. Det här kommer jag aldrig glömma. Fyfan.
Har ni någon sådan sak? Hur ni skrämt någon till döds? Dela med er fan!
Denna incidents inträffade i söndags morgon runt 11 tiden. Jag och farsan var på väg till biltema för att köpa nya fälgar till vår bil. Jag bor i ett litet skogsområde så på vägen till vår destination var det en kvinnlig joggare som antagligen var ute på sin vardagliga runda. Hon korsade vägen samtidigt som vi kom uppför krönet. Väl då insåg vi att denna löpare hade musik i öronen. Detta ledde ju till att både farsgubben och jag vände oss mot varandra och sa i mun att detta var ju oaktsamt. Sen, på bara några nanosekunder kom jag på idén, vi skrämmer henne!
Pappa drar på smilet och jag ser att han, som jag, är jävligt taggad. Så vi saktar ner farten och smyger oss lite lätt snett bakom henne.
Nu var vi ungefär 1 meter bakom och hon hade precis kommit över till andra sidan av trottoaren.
NU!!!!!
Vilken reaktion vi fick bevittna..herregud.
Hörni, sanna mina ord. Det var bland de sjukaste jag någonsin fått bevittna. Det kändes som om hon visste att nu var det klippt. Såg hela sitt liv i revy. Hon såg både djävulen och gud vänta på henne. Så jag måste bara beskriva hur det såg ut, detaljerat. Detta är något jag aldrig kommer att glömma, och när ni läser detta. Så kommer de sitta kvar i minnet i evighets tider. OK? Nu kör vi.
Jag ska försöka beskriva några ställningar med bilder från google. Detta kommer ta tid, jag vet det nu när jag sitter och skriver här. Men jag måste bara.
Det börjar med att hon hoppar upp i luften, minst en halvmeter. I luften har hon denna ställning, vilket jag finner helt jävla efterblivet. *tänk att vända bilder moturs, var fan svårt att hitta* http://www.levnadsverkstan.se/sida/wp-content/uploads/2010/09/CIMG1191.jpg
Hon drar ihop armarna och benen vid landningen och går ner som ett klassisk barnspråk "bomben"
http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash1/hs488.ash1/26704_400507702822_555237822_4465938_8112682_n.jpg
När hon väl sitter så så faller hon, som ett ägg. Ner på sidan i samma ställning. I fosterställning ungefär. Och börjar gråta.
Jag och pappa gapar genom rutan. Vad i helvetes helvete har vi gjort? Har vi dödat henne? Pappa öppnar blixtsnabbt dörren och springer ut och frågar med oro i rösten om det gick bra. Jag själv sitter fortfarande kvar som ett frågetecken. Jag hade typ alla känslor, sur, glad, ledsen, skratt mm. Jag var typ allt man kunde va. Jag tänkte ju såklart att fyfan nu kanske vi har skadat henne psykiskt för livet. Men samtidigt så fanns det en gråt garv eftersom vad jag just sett, hur förbannat efterblivet och roligt det såg ut.
Jag såg genom rutan att hon efter 3 sekunder ställde sig upp snabbt och torkade tårarna. Hon sa sen att det var lugnt att hon bara blev förvånad. I alla fall vad jag förstod utan att hon egentligen sa så. Hon mumlade närmare bestämt och allt lät cp.
Ah, ok men se upp med sånt. Nu har du lärt dig en läxa. Man vet aldrig vilka som är ute och kör, speciellt inte nu på helgerna, sa farsan. Hon svarade ja ja ja och vände sig om och sprang vidare. Pappa gick tillbaka in i bilen där jag satt med samma min som när det hela inträffade.
Under ungefär 30 sekunder så var det bara prat om viktiga grejer i bilen. Att det där var kanske dumt gjort av oss. Men att det är farligt, man vet ju aldrig vilka som är ute och kör. Kollar man inte åt sidorna innan man går?
Tyst i några minuter. Men då, började jag fnissa. Pappa med. Jag tänkte på situationen och farsan jävla garv. Ett läte jag aldrig hört ifrån honom. Så jag börjar vråla av garv. Han med. Vi var tvungna att svänga av vägen och stanna, det gick inte och köra. Vi satt i bilen och höll på att dö.
Aja herregud. Det här kommer jag aldrig glömma. Fyfan.
Har ni någon sådan sak? Hur ni skrämt någon till döds? Dela med er fan!
Och vilken underbar relation du och farsan verkar ha!
