Såg i jobbsammanhang svenska "demoversioner" för ett antal år sedan och de var hemska; sötaktiga illustrationer och fyrkantig och platt moraliserande handling som gick ut på att huvudpersonen - där barnets namn alltså sattes in - är egensinnig men i slutet bättrar sig och lovar att hädanefter alltid lyda de stora.
Edit: Det var ju i språkforumet vi befann oss. Jag har inget minne av språkfel i böckerna men stilen var alltså övermåttan torftig. Små barn tycker väl dock förmodligen om att deras egna namn förekommer i boken, så det kanske är jag som är onödigt moraliserande.