Tänkte först skriva ett långt inlägg men bestämde mig för att skriva lite kortare istället så förklarar allt lite kortfattat istället för att gå in på för mycket detaljer:
Har verkligen inga barndomsvänner kvar. Jag har ingen kontakt med de som gick i min klass i låg-mellan stadiet. Alla mina högstadievänner jag hade visade sig vara falska, som ljög och svek mig så jag dumpade dem. Jag sa ingenting till dem utan kände bara för att ok, jag skiter i att ta kontakt med dem, vill de mig något får de kontakta mig. Detta gjorde jag i höstas och jag har sen dess inte hört från nån av dem...
När jag växte upp växte jag upp i ett kvarter med lite ungar i min ålder. Vi var ute och lekte hela tiden. När vi blev lite äldre, typ runt 10-12 så fortsatte vi umgås fast istället för att bygga en koja i skogen lirade vi bandy eller något annat. Vi var bästa vänner alla vi som umgicks, ca 4-5st och det var särskilt en, som vi kallar för X, som jag älskade. Han är nog en av de hyggligaste och ärligaste människorna jag någonsin träffat. Vi två var jävligt nära varandra, umgicks hur mycket som helst. Han var ett par år äldre än mig dock.
När jag var 14 så blev jag kär i en tjej, tjejen var kär i X och X var inte kär i tjejen. Men X och tjejen var bra vänner och umgicks mycket. Jag blev svartsjuk som fan, började tjafsa lite med X. Inget stort men jag visade jag var irriterad liksom. Nu minns jag inte om han gjorde något men han fortsatte vara god vän med tjejen. Allt detta ledde till att jag och X tillslut sa upp kontakten med varandra. Var inget bråk eller något utan var bara att vi slutade höra av oss. Jag slutade umgås med han och alla andra grannar och hängde med högstadievännerna istället.
Under gymnasiet så hamnade jag i världens sämsta klass. Hamnade i depression. Vänner (från högstadiet) sket i mig, ljög för mig osv så jag har nu idag sagt upp i princip all kontakt jag haft med vänner från högstadiet. Från gymnasiet har jag 1 vän och så har jag blivit vän med hans vän så vi är en trio nu som umgås mycket.
Men nu så börjar min depression komma tillbaka och det som plågar mig är just att jag och X, och alla andra grannar, inte är vänner längre eller vad man säger. X umgås med sitt kompisgäng och har flickvän och allt flyter på för han. Jag skulle göra vad som helst för att vi skulle bli vänner igen, eller ta kontakten och börja hänga, men tror aldrig det kommer hända..
Skäms över vad jag gjorde, att jag bråkade om tjejen, jag skäms över att jag lidit av depression, att jag är "mobbad/alone"..att ta kontakt med han när han nu verkar vara skitlycklig får mig att tro att han kommer se ner på mig hur löjligt det än låter. Men han var en sån jävla hygglig person och jag vill så gärna att vi ska ta kontakt igen med varandra.
Jag har ingen aning hur han ser på mig idag. När vi ses så säger vi ju hej till varandra men inget mer. Fyller år samma dag som en gemensam polare till X och X skriver grattis till den snubben på facebook men inte till mig (visst, facebook men då vi fyller samma dag så borde han se jag fyller med?). Har knappt snackat med han sen jag var 14år och idag är jag nybliven 20åring..6år utan att vi knappt snackat. Vi träffades lite i somras när man var på väg hem från krogen eller något liknande och då snackade vi med varandra och han verkade inte sur på mig eller något..
Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Vill ta kontakt med han men kommer de vara samma sak som för 6 år sen? Han kanske tycker jag är en idiot? Ska jag fråga om han vill med till krogen bara helt plötsligt eller fråga ifall han vill vara med på grillfest eller bara dra på hockey/fotboll?
Har verkligen inga barndomsvänner kvar. Jag har ingen kontakt med de som gick i min klass i låg-mellan stadiet. Alla mina högstadievänner jag hade visade sig vara falska, som ljög och svek mig så jag dumpade dem. Jag sa ingenting till dem utan kände bara för att ok, jag skiter i att ta kontakt med dem, vill de mig något får de kontakta mig. Detta gjorde jag i höstas och jag har sen dess inte hört från nån av dem...
När jag växte upp växte jag upp i ett kvarter med lite ungar i min ålder. Vi var ute och lekte hela tiden. När vi blev lite äldre, typ runt 10-12 så fortsatte vi umgås fast istället för att bygga en koja i skogen lirade vi bandy eller något annat. Vi var bästa vänner alla vi som umgicks, ca 4-5st och det var särskilt en, som vi kallar för X, som jag älskade. Han är nog en av de hyggligaste och ärligaste människorna jag någonsin träffat. Vi två var jävligt nära varandra, umgicks hur mycket som helst. Han var ett par år äldre än mig dock.
När jag var 14 så blev jag kär i en tjej, tjejen var kär i X och X var inte kär i tjejen. Men X och tjejen var bra vänner och umgicks mycket. Jag blev svartsjuk som fan, började tjafsa lite med X. Inget stort men jag visade jag var irriterad liksom. Nu minns jag inte om han gjorde något men han fortsatte vara god vän med tjejen. Allt detta ledde till att jag och X tillslut sa upp kontakten med varandra. Var inget bråk eller något utan var bara att vi slutade höra av oss. Jag slutade umgås med han och alla andra grannar och hängde med högstadievännerna istället.
Under gymnasiet så hamnade jag i världens sämsta klass. Hamnade i depression. Vänner (från högstadiet) sket i mig, ljög för mig osv så jag har nu idag sagt upp i princip all kontakt jag haft med vänner från högstadiet. Från gymnasiet har jag 1 vän och så har jag blivit vän med hans vän så vi är en trio nu som umgås mycket.
Men nu så börjar min depression komma tillbaka och det som plågar mig är just att jag och X, och alla andra grannar, inte är vänner längre eller vad man säger. X umgås med sitt kompisgäng och har flickvän och allt flyter på för han. Jag skulle göra vad som helst för att vi skulle bli vänner igen, eller ta kontakten och börja hänga, men tror aldrig det kommer hända..
Skäms över vad jag gjorde, att jag bråkade om tjejen, jag skäms över att jag lidit av depression, att jag är "mobbad/alone"..att ta kontakt med han när han nu verkar vara skitlycklig får mig att tro att han kommer se ner på mig hur löjligt det än låter. Men han var en sån jävla hygglig person och jag vill så gärna att vi ska ta kontakt igen med varandra.
Jag har ingen aning hur han ser på mig idag. När vi ses så säger vi ju hej till varandra men inget mer. Fyller år samma dag som en gemensam polare till X och X skriver grattis till den snubben på facebook men inte till mig (visst, facebook men då vi fyller samma dag så borde han se jag fyller med?). Har knappt snackat med han sen jag var 14år och idag är jag nybliven 20åring..6år utan att vi knappt snackat. Vi träffades lite i somras när man var på väg hem från krogen eller något liknande och då snackade vi med varandra och han verkade inte sur på mig eller något..
Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Vill ta kontakt med han men kommer de vara samma sak som för 6 år sen? Han kanske tycker jag är en idiot? Ska jag fråga om han vill med till krogen bara helt plötsligt eller fråga ifall han vill vara med på grillfest eller bara dra på hockey/fotboll?
__________________
Senast redigerad av Wellan 2012-03-25 kl. 16:37.
Senast redigerad av Wellan 2012-03-25 kl. 16:37.
Antar detta bara är i mitt huvud och jag hoppas verkligen han ser ner på mig ifall jag tar kontakt
