Substans: Toppslätsskivling (+alkohol och cannabis)
Dos: c:a 2.5 gram torkade svampar.
Ålder, kön vikt: Man, 28, 72 kg
Tid: c:a 10-11 timmar.
Rapport:
Vill börja med att säga att det var en riktigt sjuk resa. Tidsuppfattningen är noll. Därför är det omöjligt att skriva en bra rapportering av tiden då jag endast kan gå på dom tidpunkter jag har antecknat under trippen. Skrev ner saker på min telefon, papper och spelade in mig själv på mobilen med röstmemo.
15.00, shaken.
Hade fått tag på c:a 2.5g torkade toppisar som låg i en enda röra med hattarna och stjälkarna separerade på de flesta svamparna. Var omöjligt att uppskatta antalet, men omkring 40 stycken. Funderade lite på hur jag skulle få i mig svamparna och bestämde mig för att göra en shake på dom. Blandade svamparna med lite glass, blåbär, mjölk och mango och körde i mixern. Skulle möta några kompisar i parken och tänkte att det vore schysst att trippa där.
15.20
Drar ungefär halva shaken på en gång och häller över resten i en plastshake. Letar fram ett färgglatt linne för att vara i skön stämning, tar på mig solbrillorna och går mot parken. Träffar mina kompisar ungefär 20 min efter att jag druckit hälften. Känner mig ganska normal men lite verklighetsfrånkopplad, vet inte om det är inbillning pga förväntan eller om det är svampen som börjar verka.
16.30
Har precis ätit en hamburgare jag köpte i ett gatukök. Druckit lite mer av shaken. Känner fortfarande inget visuellt eller ändring av stämningsläget. Tänker att det kanske var skitsvamp jag fått tag i så jag drar i mig resten av shaken samtidigt som jag råkar spilla lite på mina byxor. Ungefär direkt efter att jag dragit i mig det sista så känner jag ruset kicka på med bra styrka. Alla träd runt omkring börjar bli längre och kortare om vartannat. Min brorsa säger att ett av träden ser ut som en enorm bud. Jag tittar på trädet och i min hjärna förvandlas det till just en enorm bud. Bestämmer att jag måste hem för att byta byxor då det är blåbärsfläckar på dom jag har på mig. En annan kompis och hans bror följer med mig.
När vi går genom parken så börjar det bli riktigt skevt. Vi har buskar på varje sida och jag känner som att vi går i en oändlig tunnel där allt runtomkring snurrar. Känns ungefär som scenen i Sagan om Ringen när dom tittar längst med vägen när en av ringvålnaderna kommer. Hela omgivningen andas. Börjar ångra att jag drog i mig det sista i shaken för jag märker att jag börjar bli riktigt skev! Min idé hade varit att bli lite småväck men att jag ändå kunde vistas bland folk.
Jag går och dricker Pepsi ur en mugg när jag kommer på vilken superkänsel jag har i fingrarna! Jag känner precis hur muggen är tillverkad, hur processen från träd till papper har varit, hur tillverkningsprocessen format mugget till vad den är idag. Tittar på den och ser hur sugröret böjer sig fram och tillbaka. Skrattar gott åt detta.
Vi kommer hem till mig, jag är extremt förvirrad och säger åt min kompis och hans bror att röka lite cannabis om dom vill, vilket dom såklart vill
Medans dom står och fixar med det i köket så går jag in i vardagsrummet och sätter mig framför datorn. Behöver musik! Sätter på min Trancelista och nu öppnar sig en ny dimension för mig. Min skärm är extremt skarp, bästa upplösningen jag någonsin sett! Har en låt markerad i spotify och just den låten ligger i luften lite framför alla andra låtar, typ som 3D, markerar jag en annan låt så hamnar den längst fram. Sitter och höjer och sänker ljusstyrkan på skärmen, höjer och sänker också volymen hela tiden. Är grymt fascinerad.
Kompisen och hans bror kommer in i vardagsrummet, dom står och pratar med varandra om att dom måste tillbaka till sina flickvänner. Det var bara meningen att dom skulle följa med mig som sällskap när jag bytte om, men jag trippar nu så ordentligt att jag inte kan gå ut bland folk.
C:a 17.15 börjar snea.
Deras diskussion om hur dom ska göra med deras tjejer som väntar börjar bli ett stort orosmoment för mig. Säger åt kompisens brorsa att han ska gå tillbaka till dom men jag vill att min polare ska stanna kvar. Vilket han bestämmer sig för att göra. Känner att jag börjar snea ordentligt nu, oroar mig massor för att kompisen stannar fast han inte kan / vill. Det låter som att båda är väldigt besvärade när dom pratar med varandra. Känner att det blir väldigt påträngande. Tittar på datorn och sätter igång en glad låt.
Konstaterar att musiken styr trippen.
När jag fokuserar på musiken som på något sätt bara finns inne i skärmen, i en egen värld, musikvärlden, så känns allt bra. Tittar jag bort från skärmen så känns det jobbigt igen, då är jag tillbaka i den oroliga verkligheten där kompisen och hans bror pratar. Jag förklarar för dom att i skärmen finns musikvärlden och den är så bra.
Efter vad som känns som en evighet går kompisens brorsa. Nu känner jag att jag äntligen kan börja slappna av och komma i bra stämning igen, precis när jag satt mig i soffan och börjat prata med min kompis så ringer hans telefon och det blir ett störningsmoment. Jag försöker formulera meningar i mitt huvud som jag ska säga till kompisen men det går inte, så jag försöker skriva ner på min telefon och visar honom istället. Skriver att jag oroar mig för att han är kvar fast han inte kan, att han kanske också vill ha en liten musikvärld som jag tyvärr inte kan skapa osv. Kompisen försäkrar att det är tvärlugnt, att han har kul. Jag börjar slappna av.
Börjar resa mellan dimensioner och världar.
Det blir mer och mer uppenbart att jag behöver glad musik för att trippen ska vara ljus och trevlig. Drar igång en bra låt och bestämmer mig för att dra ner gardinerna så att vi ska kunna fokusera på det som händer i rummet. Tycker det blir lite för mörkt med dom nerdragna så jag tänder alla tillgängliga lampor. Nu är jag på riktigt bra humör, skuttar runt i rummet och säger att jag och kompisen ska ha så kul! Jag vill förklara för kompisen vad jag känner och ser, han föreslår att jag ska rita det. Briljant idé! Tar fram en bunt med post-it lappar och börjar lägga ut på golvet. På en lapp ritar jag tre prickar. Tre olika världar. ”Verkligheten”, ”Världen där jag och kompisen inte förstår varandra” och ”Världen där jag försöker förmedla att jag är medveten om att jag trippar, men undrar hur länge det ska pågå”
Konstaterar att kompisen är min kontakt med verkligheten och skriver det på en lapp. Ritar en pil mot där han sitter, för att i den här verkligheten vi befinner oss i nu så kommer han alltid sitta på den platsen. Nu befinner jag på mig en riktigt djup nivå som inte går att återberätta. Men jag hoppar hela tiden mellan olika dimensioner och världar och ibland kan en post-it lapp symbolisera en dimension, så jag lägger ut mängder av lappar utan att skriva på dom. Jag och kompisen konstaterar att vi hör ihop i en värld, men jag är också medveten om att jag är djupare än honom eftersom jag trippar ordentligt på svamp och han bara rökt lite gräs. Och varje gång jag känner så, så växer ”världen där jag och min kompis inte förstår varandra”. Det i sig är inget orosmoment, det bara är så. Jag konstaterar att det är dom andra som är orosmomenten, typ alla utanför rummet där vi befinner oss. Konstaterar också på en lapp: ”Vilken är verkligheten? – Substanserna”. På kartan över världar finns det en odefinierbar nivå som jag inte kan förklara. Försöker under hela ritsessionen reda ut vad det är, men min kompis konstaterar att det är ”Twillight zone” En nivå som inte går att beskriva. Han skriver en lapp ”Det är på golvet vi skapar ideerna. Lapparna innehåller allt vi vill skriva innan vi har lagt ut dom.” Sjukt bra skrivet tycker jag.
18.06
Börjar spela in på min röstmemo.
”Världen där du och jag är, där vi förstår varandra, men ingen annan förstår oss. Just det! Den världen, det är den jag försöker skriva…faan, jag fattar ingenting!.. Det finns en värld, där jag är på väg ner… eller nej det är inte den världen. Vafan är det den heter den där världen, eller inte heter..”
Kompisen: ”Den världen? Twillight zone.. det är den då du inte vet om du är nere eller på väg upp… typ”..
Jag: ”Nej, vänta..”
Kompisen: ”Kolla på kartan!” (syftar på kartan med världar som vi har ritat)
Kompisen föreslår att vi ska gå ut. Bra idé tycker jag, men jag måste ha musik för att trippen ska vara fortsatt bra, det är ett problem eftersom jag spelar in på iPhonen och kan därför inte spela musik. Bestämmer att musiken är viktigare, att trippen får leva kvar i minnet, att jag inte behöver det inspelat.
18.18 Går ut
Mycket konstiga känslor när vi går ut, svårt att förklara men vi behöver stanna till ett par gånger så jag får sitta och lyssna på musik och reflektera. Kommer fram till att de orosmoment som nu är kvar är min rädsla över att jag gör någonting olagligt. Att det är så fel att jag klassas som kriminell för att jag väljer att bruka en drog som inte är ok enligt staten. Kompisen förklarar att bara vi kommer till ett studentboende dit vi är på väg, där det är världens fest, så kommer allt bli bra, för det är en safezone där alla är toleranta och öppna.
Jag måste flera gånger under promenaden dit reda ut varför vi är ute och vart vi är på väg.
Dos: c:a 2.5 gram torkade svampar.
Ålder, kön vikt: Man, 28, 72 kg
Tid: c:a 10-11 timmar.
Rapport:
Vill börja med att säga att det var en riktigt sjuk resa. Tidsuppfattningen är noll. Därför är det omöjligt att skriva en bra rapportering av tiden då jag endast kan gå på dom tidpunkter jag har antecknat under trippen. Skrev ner saker på min telefon, papper och spelade in mig själv på mobilen med röstmemo.
15.00, shaken.
Hade fått tag på c:a 2.5g torkade toppisar som låg i en enda röra med hattarna och stjälkarna separerade på de flesta svamparna. Var omöjligt att uppskatta antalet, men omkring 40 stycken. Funderade lite på hur jag skulle få i mig svamparna och bestämde mig för att göra en shake på dom. Blandade svamparna med lite glass, blåbär, mjölk och mango och körde i mixern. Skulle möta några kompisar i parken och tänkte att det vore schysst att trippa där.
15.20
Drar ungefär halva shaken på en gång och häller över resten i en plastshake. Letar fram ett färgglatt linne för att vara i skön stämning, tar på mig solbrillorna och går mot parken. Träffar mina kompisar ungefär 20 min efter att jag druckit hälften. Känner mig ganska normal men lite verklighetsfrånkopplad, vet inte om det är inbillning pga förväntan eller om det är svampen som börjar verka.
16.30
Har precis ätit en hamburgare jag köpte i ett gatukök. Druckit lite mer av shaken. Känner fortfarande inget visuellt eller ändring av stämningsläget. Tänker att det kanske var skitsvamp jag fått tag i så jag drar i mig resten av shaken samtidigt som jag råkar spilla lite på mina byxor. Ungefär direkt efter att jag dragit i mig det sista så känner jag ruset kicka på med bra styrka. Alla träd runt omkring börjar bli längre och kortare om vartannat. Min brorsa säger att ett av träden ser ut som en enorm bud. Jag tittar på trädet och i min hjärna förvandlas det till just en enorm bud. Bestämmer att jag måste hem för att byta byxor då det är blåbärsfläckar på dom jag har på mig. En annan kompis och hans bror följer med mig.
När vi går genom parken så börjar det bli riktigt skevt. Vi har buskar på varje sida och jag känner som att vi går i en oändlig tunnel där allt runtomkring snurrar. Känns ungefär som scenen i Sagan om Ringen när dom tittar längst med vägen när en av ringvålnaderna kommer. Hela omgivningen andas. Börjar ångra att jag drog i mig det sista i shaken för jag märker att jag börjar bli riktigt skev! Min idé hade varit att bli lite småväck men att jag ändå kunde vistas bland folk.
Jag går och dricker Pepsi ur en mugg när jag kommer på vilken superkänsel jag har i fingrarna! Jag känner precis hur muggen är tillverkad, hur processen från träd till papper har varit, hur tillverkningsprocessen format mugget till vad den är idag. Tittar på den och ser hur sugröret böjer sig fram och tillbaka. Skrattar gott åt detta.
Vi kommer hem till mig, jag är extremt förvirrad och säger åt min kompis och hans bror att röka lite cannabis om dom vill, vilket dom såklart vill
Medans dom står och fixar med det i köket så går jag in i vardagsrummet och sätter mig framför datorn. Behöver musik! Sätter på min Trancelista och nu öppnar sig en ny dimension för mig. Min skärm är extremt skarp, bästa upplösningen jag någonsin sett! Har en låt markerad i spotify och just den låten ligger i luften lite framför alla andra låtar, typ som 3D, markerar jag en annan låt så hamnar den längst fram. Sitter och höjer och sänker ljusstyrkan på skärmen, höjer och sänker också volymen hela tiden. Är grymt fascinerad. Kompisen och hans bror kommer in i vardagsrummet, dom står och pratar med varandra om att dom måste tillbaka till sina flickvänner. Det var bara meningen att dom skulle följa med mig som sällskap när jag bytte om, men jag trippar nu så ordentligt att jag inte kan gå ut bland folk.
C:a 17.15 börjar snea.
Deras diskussion om hur dom ska göra med deras tjejer som väntar börjar bli ett stort orosmoment för mig. Säger åt kompisens brorsa att han ska gå tillbaka till dom men jag vill att min polare ska stanna kvar. Vilket han bestämmer sig för att göra. Känner att jag börjar snea ordentligt nu, oroar mig massor för att kompisen stannar fast han inte kan / vill. Det låter som att båda är väldigt besvärade när dom pratar med varandra. Känner att det blir väldigt påträngande. Tittar på datorn och sätter igång en glad låt.
Konstaterar att musiken styr trippen.
När jag fokuserar på musiken som på något sätt bara finns inne i skärmen, i en egen värld, musikvärlden, så känns allt bra. Tittar jag bort från skärmen så känns det jobbigt igen, då är jag tillbaka i den oroliga verkligheten där kompisen och hans bror pratar. Jag förklarar för dom att i skärmen finns musikvärlden och den är så bra.
Efter vad som känns som en evighet går kompisens brorsa. Nu känner jag att jag äntligen kan börja slappna av och komma i bra stämning igen, precis när jag satt mig i soffan och börjat prata med min kompis så ringer hans telefon och det blir ett störningsmoment. Jag försöker formulera meningar i mitt huvud som jag ska säga till kompisen men det går inte, så jag försöker skriva ner på min telefon och visar honom istället. Skriver att jag oroar mig för att han är kvar fast han inte kan, att han kanske också vill ha en liten musikvärld som jag tyvärr inte kan skapa osv. Kompisen försäkrar att det är tvärlugnt, att han har kul. Jag börjar slappna av.
Börjar resa mellan dimensioner och världar.
Det blir mer och mer uppenbart att jag behöver glad musik för att trippen ska vara ljus och trevlig. Drar igång en bra låt och bestämmer mig för att dra ner gardinerna så att vi ska kunna fokusera på det som händer i rummet. Tycker det blir lite för mörkt med dom nerdragna så jag tänder alla tillgängliga lampor. Nu är jag på riktigt bra humör, skuttar runt i rummet och säger att jag och kompisen ska ha så kul! Jag vill förklara för kompisen vad jag känner och ser, han föreslår att jag ska rita det. Briljant idé! Tar fram en bunt med post-it lappar och börjar lägga ut på golvet. På en lapp ritar jag tre prickar. Tre olika världar. ”Verkligheten”, ”Världen där jag och kompisen inte förstår varandra” och ”Världen där jag försöker förmedla att jag är medveten om att jag trippar, men undrar hur länge det ska pågå”
Konstaterar att kompisen är min kontakt med verkligheten och skriver det på en lapp. Ritar en pil mot där han sitter, för att i den här verkligheten vi befinner oss i nu så kommer han alltid sitta på den platsen. Nu befinner jag på mig en riktigt djup nivå som inte går att återberätta. Men jag hoppar hela tiden mellan olika dimensioner och världar och ibland kan en post-it lapp symbolisera en dimension, så jag lägger ut mängder av lappar utan att skriva på dom. Jag och kompisen konstaterar att vi hör ihop i en värld, men jag är också medveten om att jag är djupare än honom eftersom jag trippar ordentligt på svamp och han bara rökt lite gräs. Och varje gång jag känner så, så växer ”världen där jag och min kompis inte förstår varandra”. Det i sig är inget orosmoment, det bara är så. Jag konstaterar att det är dom andra som är orosmomenten, typ alla utanför rummet där vi befinner oss. Konstaterar också på en lapp: ”Vilken är verkligheten? – Substanserna”. På kartan över världar finns det en odefinierbar nivå som jag inte kan förklara. Försöker under hela ritsessionen reda ut vad det är, men min kompis konstaterar att det är ”Twillight zone” En nivå som inte går att beskriva. Han skriver en lapp ”Det är på golvet vi skapar ideerna. Lapparna innehåller allt vi vill skriva innan vi har lagt ut dom.” Sjukt bra skrivet tycker jag.
18.06
Börjar spela in på min röstmemo.
”Världen där du och jag är, där vi förstår varandra, men ingen annan förstår oss. Just det! Den världen, det är den jag försöker skriva…faan, jag fattar ingenting!.. Det finns en värld, där jag är på väg ner… eller nej det är inte den världen. Vafan är det den heter den där världen, eller inte heter..”
Kompisen: ”Den världen? Twillight zone.. det är den då du inte vet om du är nere eller på väg upp… typ”..
Jag: ”Nej, vänta..”
Kompisen: ”Kolla på kartan!” (syftar på kartan med världar som vi har ritat)
Kompisen föreslår att vi ska gå ut. Bra idé tycker jag, men jag måste ha musik för att trippen ska vara fortsatt bra, det är ett problem eftersom jag spelar in på iPhonen och kan därför inte spela musik. Bestämmer att musiken är viktigare, att trippen får leva kvar i minnet, att jag inte behöver det inspelat.
18.18 Går ut
Mycket konstiga känslor när vi går ut, svårt att förklara men vi behöver stanna till ett par gånger så jag får sitta och lyssna på musik och reflektera. Kommer fram till att de orosmoment som nu är kvar är min rädsla över att jag gör någonting olagligt. Att det är så fel att jag klassas som kriminell för att jag väljer att bruka en drog som inte är ok enligt staten. Kompisen förklarar att bara vi kommer till ett studentboende dit vi är på väg, där det är världens fest, så kommer allt bli bra, för det är en safezone där alla är toleranta och öppna.
Jag måste flera gånger under promenaden dit reda ut varför vi är ute och vart vi är på väg.
__________________
Senast redigerad av Independent- 2012-03-25 kl. 15:00.
Senast redigerad av Independent- 2012-03-25 kl. 15:00.
