Jag talade för en tid sedan med en mattelärare på gymnasiet, och diskuterade varför den svenska skolan är som den är. Enligt honom fanns det två fundamentala fel med dagens system:
1. Kommunaliseringen av skolan gjorde det fritt fram för kommuner att starkt prioritera annat än skolan. Göteborg har till exempel den lägsta skolpengen i hela Sverige (tror jag), och föredrar att lägga pengar på evenemang. Därför har även de skolor som historiskt sett varit mycket respekterade och framgångsrika stora problem med ekonomin.
2. Hela det svenska skolsystemet präglas av en rejäl dos
flum (hans ord). Från första klass och uppåt skall fokus ligga på det sociala, det trevliga och lärarens uppgift är att se till att alla har det så mysigt som möjligt med sina klasskamrater. De flesta lärare i låg- och mellanstadiet är inte ens speciellt utbildade i de tre kärnämnena, utan har bara kompetent för att vara något slags "klassmamma". Detta gör att skolan, även under gymnasiet, för det mesta blir en klass fylld av slappa, otrevliga ungdomar (vilka ofta även inkluderar en stor del mörkermän) som inte har lärt sig den grundläggande respekt för auktoritet som krävs för att lära sig något.
Citat:
Ursprungligen postat av Nord88
Samhällskunskap och historia är rena skämt, några på förhand utvalda ämnen avhandlas fruktansvärt ytligt och ofta utan att någon form av orsakssamband eller historisk kontext delges eleverna. Sedan har vi en massa rena lekämnen som ingår i många program, t ex politiskt korrekta idiotkurser såsom "interkulturell kommunikation" och idrott och hälsa, estetisk verksamhet, specialidrott, projektarbeten och annat som inte förmedlar någon egentlig akademisk kunskap utan snarare avhandlar rena fritidsaktiviteter. Svenska, engelska och matematik är egentligen de enda ämnena som faktiskt ger någonting till eleverna, men även de ämnena är främst slöseri med tid.
Du har inte fel, men jag tror att det handlar mycket om vilka lärare man har. Under min tid i högstadiet upplevde jag exakt det du beskriver, en ytlig historisk/samhällsvetenskaplig utbildning som inte gav oss någon djupare förståelse alls, blandat med en mängd propaganda. Men under gymnasiet lyckades jag få lärare som faktiskt lärde oss att ha ett öppet sinne och se samband i historien, att tänka själva. På de lektionerna kunde man ställa frågan om demokrati verkligen var underbart, om utbildning bara var en form av indoktrination eller om vinnaren faktiskt skriver historien. Jag vet att alla inte har turen att få en sådan (nu för tiden väldigt ovanlig) lärare, men de finns där ute.