Situationer, komplikationer och roliga händelser på sjukhus/vårdcentraler!

Alla har vi någon gång besökt ett sjukhus, en vårdcentral eller liknande. En plats som i dagsläget innefattar fler utländska läkare än svenska för att dra ett exempel. Detta, tillsammans med en uppsjö av WT, småbarnsfamiljer och pensionärer som är irriterade kan bidra till roliga situationer. Därav så tycker jag att vi delar med oss av roliga erfarenheter som ni har från dessa ställen.

TS kan börja!

Det är så att jag har dragits med höftproblem sedan en längre tid tillbaka och det har varit rena katastrofen att få hjälp av det svenska vårdsystemet för att få hjälp med smärtan som jag har. Jag vet inte ens hur jag ska börja, för vissa delar är ganska roliga.

Jag försöker berätta det i en berättelse i alla fall.

Det började för ganska många månader sedan då jag hade en svensk läkare, som jag i och för sig inte gillade ändå, som undersökte mig för prostataproblem som jag haft sedan tidigare. Jag påpekade då att jag även dragit på mig höftproblem och det är här historien börjar. Han kände lite och kunde inte märka något fel, så det gick inte vidare där.

Eftersom att tiden gick och smärtan inte gick över, så fick jag åka tillbaka till vårdcentralen för uppföljning av problemet. Det är här det riktiga börjar.

När jag kom in till vårdcentralen och hade bokat tid hos en icke-svensk person så kom jag in i hans rum. Där fick jag sitta ner och vi började ha en konversation, varav han pratade på väldigt knackig svenska.

- Hej, Lightcloud.
- Hej!
- Berätta om din symtom du har höften i..
- Jo, jag har haft smärtor i höften sedan ett tag tillbaka, som du ser i min journal.
- Ja ja, jo, jag vet denna. Berätta mig för, var du har ont.


Så fortsatte det. Han undersökte lite men fann inga problem och frågade då om jag ville prova en medicin för min smärta. Vi började diskutera lite olika mediciner och jag berättade för honom om vilka mediciner jag hade provat.

(Tänk er en tjock man från ett Mena-land, som knappt kan prata svenska och bryter totalt)

- Jo, jag har provat alla receptfria som finns. Alvedon, Treo, Voltaren, Ipren och så vidare, men ingen har fungerat alls.
- Okej.. jag förstår.. Men..
- Ja?
- Har du provat den, denna, Alvedon?
- Ja, det sa jag ju nyss?
- Ja.. Har du provat Ipren?
- Ja, det sa jag ju också?
- Ja, ja..

Jag började bli trött på att han ständigt upprepade saker och inte förstod vart jag ville komma. Han föreslog då en enligt honom bra medicin, som skulle hjälpa mot smärtan. Jag tackade för mig och gick därifrån, sedan så åkte jag och hämtade medicinen.

När jag kom hem så började jag söka på medicinens namn för att se vad det var jag fått för någonting. Jag kom in på en hemsida som berättade om medicinen "*** används som effektiv smärtstillande vid menstruationvärk". Helvete tänkte jag, jag hade fått en medicin som används mot mensvärk. Dessutom så var den på 250mg, och receptfri. Den receptbelagda var ifall tablettens styrka överskred 500mg. Behöver jag säga att medicinen inte fungerade?

Två veckor gick och jag åkte tillbaka till vårdcentralen till samme läkare och krävde att det skulle göras något åt problemen. När jag kom in så fick jag sitta ner igen och jag kände direkt hur detta skulle gå åt helvete igen.

- Hej, Lightcloud.
- Hej..
- Fungerar den hära jag skriva ut medicin?
- Nej, den fungerade inte alls.
- Okej.. Du provat har Treo?
- Ja, flera gånger.
- Okej.. Har du provat den här Ipren?
- Ja... Och det fungerar inte alls.
- Okej.. Jag förstår..

Sedan så skickade han mig till labbet där jag fick ta inte mindre än sex blodprov. Inte nog med att det inte var fingerstick, utan det var verkligen blodprov. Sex stycken stora sprutor skulle fyllas med blod. Det var så mycket att jag blev helt yr och fick stora blåmärken i armvecket. Dessa visade självfallet negativt allihopa.

När jag kom tillbaka så fortsatte han att prata om mediciner och ställde samma frågor igen.
Jag blev rasande inombords. Minuterna gick och han kände bara runt magen och gjorde lite övningar igen. Därefter så fick jag åtminstone en tid till vanlig röntgen för att kolla så att inga ben var skadade. Självfallet så var det inga problem där heller.

När jag fått resultaten från röntgen så ringde jag återigen in för att boka tid, men nu bytte jag läkare. Jag tänkte att jag ska be om en kvinnlig läkare, då jag blivit trött på utländska män. Det fanns ingen kvinnlig läkare, men däremot en annan läkare. Jag frågade expediten vad denne läkaren hette?

- Mashomod Leblianash (Fingerat namn)
- Jaha.. Jaja, ta honom då..

Jag åkte in och fick sätta mig och vänta på min läkare. När jag suttit en stund kommer det ut en hyperstressande man som drar med mig in i rummet. Han har ganska trevlig, men fan, han var så uppstressad att jag höll på att dö av skratt inombords.

- Hej hej hej Lightcloud. Hur är det med den, dej idagen?
- Jo, det är bra. Hur är det själv?
- Bra bra.. fin keps, hur är dina symtom? Har du ont??
- Ja, jag har ont.
- Okej, okej. Berätta om din symtom!
- Jo, det är en svidande känsla i höften. Det svider mitt inne i vänstra höften och blir värre av belastning.
- Ja, jag vet, jag har läst din journal.
- Jaha.. (Varför i helvete frågar du då?)

Sedan fick jag ligga på britsen och han drog och slet i mitt ben och ställde massa dumma frågor. Vi satt och därefter ned en stund och pratade om mediciner igen och jag fick då förfrågning om precis samma sak som hos den förre läkaren. När jag förklarade tydligt att jag provat alla läkemedel som finns på marknaden att köpa recpetfritt och att ingen av dessa fungerar, så sa han något i stil med:

- Ja, du är stor stark man, du måste starkare mediciner ha!

Då tänkte jag: Äntligen så får jag väl någonting som faktiskt biter mot smärtan.

- Du ska få dubbel dos panodil och diklofenac.

Jag tänkte, okej, det kanske fungerar. Jag hämtade ut medicinen och såg att jag fått den svagaste dosen diklofenac man kan få och bara maxdos panodil. Jättebra fungerade det, not. Bet ingenting. Fick bara ont i magen av det.

Tiden gick och jag fick därefter tid hos magnetröntgen men även detta visade negativt.

Senast idag var jag inne en gång till hos vårdcentralen för att undersöka prostatan för att utesluta att det är den som skapar mina höftproblem. Gissa om läkaren idag var svensk? Nej, denna läkaren var också utländsk och jag förstod knappt vad han sade. Det gav ingenting idag heller, förutom fingrar i röven och negativt pissprov.

Nu ska jag äntligen få tid hos en ortoped i alla fall. Det känns bra åtminstone. Vill få slut på mitt höftproblem.

Det blev en lång historia. Hoppas att det gav något skratt i alla fall. Jag har uteslutit somliga detaljer på grund av risken för outning, men hoppas att ni kan få ut glädje av den ändå. Hoppas innerligt att fler har roliga historier att dela med sig av, så att inte den här tråden var helt förgäves!

Ha det bra.

Mvh!

Har två situationer att dela med mig av.

1: Jag var i 10årsåldern och hade brutit armen. När jag ligger på uppvaket efter att dom har tagit ut stiftet ur min arm och morsan sitter brevid mig kommer en sjuksköterska.
Mannen som ligger brevid mig har tydligen opererat knät för nåt pillimojs.
Sjuksköterskan, anyhow, kommer i full galopp, vilt hojtandes att nu har jag broskbiten som satt i ditt knä, jag har lagt den i en burk.
Morsan som inte är den mest psykiskt starka personen svimmar därpå och jag undrar i mitt omtöcknade tillstånd att vad fan hände.
Doktorn kommer och säger att vi får nog hämta en säng åt mamma med.

2: För en månad sen var jag och gav blod.
På blodcentralen hade dom en ung praktikanttjej som var snygg som satan och dock jääävligt singel.
Jag hoppar upp på britsen och dom börjar preppa mig.
I samma stund som dom för in nålen hör jag ett duns.
Tjejen, som heller inte hade så starkt psyke hade då svimmat.

Ha! Ha! Tack för att du delade med dig, TS!

Jag kommer dessvärre inte på några situationer som jag har varit med om.

Tja, när jag fick åka ambulans in till sjukan (ett av symptomen var att jag var yr) så hade jag naturligtvis inte kunnat raka mig, kamma mig eller klä mig vettigt, det gör man inte när man vaknar med ohälsa i sådan hög grad att man måste åka ambulans.

Nåväl, inne på sjukan så blir man omhändertagen av några olika sköterskor mellan 50 och 60 i väntan på läkare. Allmänläkaren är en yngre man som kommer sedan. Och det tycker jag är skönt, jag vill inte visa upp mig eländig, orakad och med håret på ända för någon egentligen. Så jag ville naturligtvis bli sedd av så få personer som möjligt.

Men icke, man får ta in en specialist. Jaja, det känns tryggt, en äldre man eller kvinna som kan sin sak. Fel, fel, fel. Det svävar in en relativt vacker, ganska ung kvinna som visar sig vara specialist (måste varit ny på området). En del av undersökningen går ut på att hon skall hålla på och dra i mitt huvud, vilket hon gör genom handflatorna mot kinderna. Där sitter man och för en gång skull blir tagen i ansiktet av en ung kvinna och så har man skäggstubb till förbannelse, hår som en vildvuxen buske och svårt att alls fokusera blicken.

Av någon anledning kändes det då som om man nått botten...

Usch! Förstår hur eländig du måste känt dig. Liknande hände mig för några år sedan.
Kom hem på morgonen efter ett par nattpass. Skulle bara sova till kl 12 för 13.00 skulle jag vara hos sjukgymnasten på vårdcentralen. Den låg ganska nära så med cykel skulle jag hinna dit o kunna duscha innan. Går således o lägger mig - oduschad o allmänt "äcklig" som man blir efter massa timmar med patienter. Sätter klockan, somnar gott och vaknar - 12.40!! Man kan lugnt påstå att jag utförde något som kallas race!

Hoppar över duschen, på med kläderna, drar fingrarna genom håret, ut o upp på cykeln! En underbar jävla varm svensk sommardag! Kommer ner till vårdcentralen precis kl 13. Får komma in till sjukgymnasten direkt. Givetvis en såndär vältränad, solbränd, snygg manlig sjukgymnast. Han säger till att ta av mig shortsen (det var höger ben som krånglade) o sätta mig på britsen.

Det gjorde jag, o det var då eftersvettningen satte igång! Som ett Niagarafall. Kände mig preklimakteriell fast jag bara var 30. Samtidigt fortplantas doften av min i övrigt otvättade kropp. Och där sitter han framför mig. Trycker o klämmer på mitt ben. Det skall böjas o sträckas och den stackars karln "glider" av med händerna flera gånger. Fy fasen va jag skämdes.

hahahha! kul tråd till alla läkares förtret!
jag kan bistå med en som kom in, hade ont i knät. väldigt ont. då skrevs det ut det starka vanebildande sömnmedlet zoplikon. på receptet stod det: mot smärta i knä..........

Jag var hos läkaren här i veckan. Det slutade med att jag fick utskrivet en viss medicin som man skall andas in genom en inhalator, som jag ej prövat innan. Medicinen var tvungen att beställas till apoteket, därför jag fick vänta fyra dagar, innan jag kunde hämta den.

När jag gick dit och handlade blev jag förundrad över att ingen inhalator fanns med i receptet, där fanns endast medicinen. Jag fick därför vänta ytterligare tre dagar innan den fanns på plats. När jag kom hem och öppnade paketet med inhalatorn fanns där även ett paket medicin. Jag hade nu alltså två medicinsatser. Jag fick därför springa ner apoteket igen, eftersom jag inte var i behov av två stycken. Det rör sig om 250 kr, men det är fortfarande förbannat onödiga pengar. Troligtvis kommer jag inte att få pengarna tillbaka.

Usch vad läkarna kan ställa till problem..

Haha! Var det en utländsk person som inte kunde språket som skulle beställa medicinen åt dig?

Jo, men naturligtvis var det så. Du har liknande erfarenheter, läste jag.

Haha, har inte recept själv men en i familjen har på just zopiklon, för sömnen. på receptet står det "ta en varje morgon"

ha..ha...ska följa dena tråd

Snappar upp denna tråd efter att varit några dagar på sjukhus.

Mindre roligt; Sätta in kateter i kuken. Sköterskan var äldre och berättade att hon gjort det sedan 1982 och berättade hur det skulle gå till och började sen.
Hon: Trång förhud?
Jag; Nej:
Hon: Pang, rakt ner med förhuden så att den höll på att lossa från flänsen Jävla fittkärring.
Sen satte hon en plastspruta i mynningen och fyllde urinröret med en tjock massa, innan hon förde in plaströret. Jävligt obehagligt.
Tydligen blåser dom upp nån blåsa nere i urinblåsan som gör att allt fungerar.
Några dagar senare skulle slangen dras ut, jävligt obehagligt och sved, kändes som dom drog ut ett plaströr fäst i en stor sak, jag kröp nästan upp i sängen av smärta.
Sen när jag skulle kissa så var det urin blandat med blod och det sista var bara mörkt tjockt blod som rann ur penis.
Fy fan, som en skräckfilm.

Delat rum, totalt 6 äldre personer i 80-årsåldern hann jag bo med. 2 av dessa hade med egna radioapparater men inga hörlurar så alla fick höra vad dom ville lyssna på. Pratade högt i mobiltelefon, ibland av misstag med högtalarfunktionen och berättade högt om dom andra i rummet för den dom pratade med.
En gubbe var sjukt otrevlig mot personalen helt i onödan och försökte domdera och ha sig.
2 av dessa bajsade på sig väldigt ofta. Stank sur vattnig avföring, värsta jag varit med om.
Den ena spydde dessutom rakt ut, vi hade bara skynken emellan sängarna så allt blev väldigt nära. Äckligt att höra nån hulka och en kaskad landa på golvet.
Att höra rumskamraternas prat med vårdpersonalen var inte så kul, samtal om hemorojder och 'gegg i stjärten'
Personalen var även duktiga på att ge mat samtidigt som dom gärna ville ta prover, sticka sprutor i en eller byta blöja på nån patient eller 'titta om det kommit avföring'.

Motivationen för mig att ta mig därifrån var hög, promenerade mycket i korridoren och åt mycket ute i korridoren också.
Vissa av tjejpersonalen var ganska flirtig med mig vilket kanske kan vara trevligt, men jag har tjej och gillade det inte dessutom var jag i dåligt skick och orkade inte riktigt med det.