Vill inte jobba

Ja, antikristaspekten delar jag med dig. Hela EU är halvvägs upp fyllt av socialister som är i full färd med att importera en ny underklass från tredje världen eftersom de senaste hundra årens reformer och förbättringar gjort vänstern överflödig. Högern å sin sida utgör den andra halvan och de är också de upptagna med att importera hela båtlaster med outbildad arbetskraft avsedd att städa deras villor och företagslokaler för minimumlön. Både socialisterna och högerkrafterna har sina supportrar men även om de själva upplever det som att de står på varsin sida av planen så är det i själva verket så att de är rörande överens om allt med undantag av några få skatteprocent hit eller dit. De stöds av familjen Olsson och familjen Svensson som båda sitter ute i varsitt villaområde och tror att de gör någon skillnad eftersom Olssons röstar rött och Svenssons blått. Faktum är att det gör ingen skillnad om man röstar på sossarna eller på moderaterna, det blir samma skit ändå. Maten blir dyrare, spriten blir dyrare, brottsligheten stiger, ensamhushållen blir fler, sjuka och arbetslösa blir alltmer alienerade från samhället, bensinen rusar i höjden likt en skenande raket och mitt i detta politiska kaos sitter både Olssons och Svenssons och pratar sig varma om hur viktigt det är att jobba och göra rätt för sig så att man driver samhället framåt, samtidigt som de i nästa andetag berättar om nya Globalknivar, gasolgrillar och stora fläskiga SUV-ar som de köpt. Samtidigt ser de människor som väljer att inte ta del i det här vansinnet som parasiter. Man blir tamigfan mållös.

Hur får du för dig att jag tycker synd om mig själv? Jag vill helt enkelt inte va som du och alla andra löneslavar. Jag är nöjd med hur jag har det.

Herr trådskapare, hur länge har du varit utan arbete?

Det är det som är essensen i hela den här diskussionen. Strebrarna och övertidsarbetarna tror att alla innerst inne vill vara som de själva och att orsaken till att alla inte rullar sig i gravlax och tusenlappar och Globalknivar är lathet. När de sen stöter på någon som inte verkar dela deras världsbild blir de provocerade för de kan inte förstå hur någon INTE skulle vilja ha ett hus vid stranden, all-inclusiveresor till Egypten under sommaren eller en fabriksny tysk lyxbil av största storlek? Det måste bero på att dessa lata individer är dumma i huvudet.

Förhoppningen är att vi får ett mer libertarianskt samhälle framöver.

Det innebär att du i princip kan leva på vilket sätt du vill.


Du vill inte arbeta, alternativet blir då att svälta på gatan.
Om du tycker det känns "kul" så go for it!

Såna som DU är enligt mig dom värsta som finns. Tänk självständigt för en gångs skull och skit i va alla andra tycker.

Essensen är att vi som arbetar hårt och vill komma någon vart INTE vill bli motarbetade av parasiter.

Väljer ni att inte arbeta vilket medför ett liv på gatan utan mat så är det fine!

Ni kommer inte att komma någonvart eftersom Europa inom trettio år kommer att befinna sig i en mycket mycket prekär situation och då kommer era pengar på banken och era hus på Villagatan inte att hjälpa ett skit. Banken går omkull, staten har inte råd att uppfylla insättningsgarantin eftersom de pengarna gått åt till andra sociala projekt som misslyckats kapitalt och då står vi två på samma position. Enda skillnaden är att jag levt och läst och haft ett bra liv. Du har å andra sidan suttit i slips på ett kontor och räknat räntor som du sen skrivit ner på papper samtidigt som dina barn växt upp utan dig och din fru knullat med brevbäraren eftersom du alltid kommer hem trött och bara vill gå och lägga dig eller sitta och hänga framför Eurosport när du äntligen är hemma. Vem är det då som blivit lurad av livet?

Lika bra att ta livet av sig eftersom vi alla kommer dö en dag.
Fullständigt ologiskt resonemang från din sida.

Huruvida en finanskollaps kommer eller ej är oväsentligt.

Jag vill inte spendera tid på parasiter. End of story.

Skulle dock krig eller ekonomisk kollaps ske, tror du verkligen oddsen för överlevnad är stor bland kategorin "lata parasiter"?

Där är vi ganska överens faktiskt. Jag är förvisso ideologiskt socialdemokrat och skulle väl idag presentera mig som sådan. Men i just Sverige känns det inte som att det spelar någon roll vilket av riksdagsalternativen man röstar på, så de senaste valen har jag följt mitt hjärta och röstat Piratpartiet, ett av få partier som faktiskt har en kärnfråga och vågar satsa på den!

Det är väl hela problematiken; att ingen md makt i Sverige egentligen har någonting de står för längre, och det att så få i befolkningen ens genomskådat det...

Oj oj oj, hårda ord. Låg intelligens? Är det nån som har det så är det väl du. Allt du skrev tyder på att du förknippar lycka med materiell lycka. Pengar är inte allt i världen och det skapar fan inte lycka utan drar bara ner folk i maktgalenskapens träsk och håller dom fast där med sina tighta grepp.

[quote=deaner]Nej, det är inte det jag menar. Pengar är inte lycka. Pengar är vägen till lycka. Jag vill köpa ett hus vid stranden i framtiden, det är lycka för mig. Att kunna vakna varje morgon och se havet från fönstret. Jag skiter i statusprylar men värdesätter kvalitét på produkter jag köper, så de inte går sönder och man behöver köpa nya och torska mer pengar. Det betyder att jag får jobba hårt tills jag är 35-40, sen behöver jag inte lyfta fingret för att behöva leva som jag vill.

Sen sket du ju totalt i att svara på frågan om vad man kan göra med frihet, fast utan pengar, vilket antagligen betyder att du endast kan sitta hemma och glo på dumburken. Vilken härlig frihet.[quote=deaner]

Frågan var ju knappast ställd till mig, eller hur? Jag ville bara peka ut att människor numera ofta bara ser lycka i pengar eller saker som pengar kan köpa.

Men jo, om du undrar så kan jag förklara djupare. Jag har aldrig påstått att jag inte ska ha några pengar alls och inte heller att jag HELT ska låta bli att göra något för att försörja mig. Jag har pengar och jag skulle kunna klara mig på betydligt mindre än vad jag har nu också. Till exempel behöver jag ingen stor och dyr lägenhet/villa i attraktivt område, jag behöver ingen flashig bil som kostar multum och som jag sedan betalar stora summor skatt, försäkring och bränsle på, jag behöver inga svindyra märkeskläder, jag behöver inte de senaste prylarna inom teknik (dvs. jag nöjer mig med min 5 år gamla plasma istället för att springa och köpa en LED, jag behöver inte ens en TV för jag använder den så sällan), jag behöver inte en iPhone utan är lika nöjd med en SonyEricsson från 2006 eller nåt sånt där... osv. osv... Nu råkar det vara så att jag har 2 st halvnya Mercedes och en bostadsrätt samt iPhone och massa annat skit, men det är grejer som jag har fått tillgång till tack vare en tredje part. Jag ville inte ha en iPhone till exempel, men om den kommer gratis tar jag gärna emot den och det gjorde den. Jag känner också att jag klarade mig precis lika bra med min förra bil som inte alls var så ny eller grym, kan vara utan också. Om jag plötsligt skulle behöva jobba hårt för alla dessa prylar skulle jag göra mig av med dem omedelbart.

Så vad kan man göra med frihet utan pengar? Det ligger ju hos varje enskild individ vad man gillar att göra. För mig då som förespråkar att man kan utföra minimalt med arbete och ha en mindre mängd pengar finns det väldigt mycket att hitta på. Resa lite enkelt kan man t.ex. göra utan att ha särskilt mycket pengar alls. En del människor kanske tycker att det bästa i livet är att bara vara ute i naturen och leva fritt där. Vissa kanske vill påbörja ett livsverk som inte är så kostsamt eller kanske till och med gratis. Om man är konstnär exempelvis så måste man inte ha så mycket pengar, konsten kan du alltid utföra gratis eller mot en otroligt minimal kostnad. Andra kanske bara har intressen som kräver pengar, då får de väl jobba på då. Dagens samhälle har ju dock påtvingat oss mer och mer utgifter som inte borde existera. Allt för att förslava oss under kronan, punden, dollarn, euron, rubeln, osv...