Bevarandet av det svenska språket

Jag skriver en debattartikel till svenskan där jag argumenterar för att "Svenska Akademien bör verka för bevarandet av det svenska språket". Motståndarnas huvudargument är i grund och botten att ökade utländska influenser(under förstått anglifiering av svenskan) skulle leda till att svenskarna i största allmännhet skulle förbättra sina språkkunskaper. Jag skulle bli otroligt tacksam om någon skulle kunna hitta fakta+källa som motbevisar detta.

Behövs det?

Vänd på det: varför skulle svenskar får bättre språkkunskaper för att de tryfferar sitt språk med engelska ord som mest fungerar som markörer för en viss önskad tillhörighet?

Och om man enbart talar engelska, har man då större språkkunskaper än om man enbart talar t ex svenska eller kinesiska?

Varför skulle inte detta ansvar i första hand ligga på Regeringen? Kanske är det i första hand Kulturdepartementet som borde köpa Svenska Akademiens Svensk ordbok för fri digital användning. Våra grannländer Norge och Danmark har bra moderna ordböcker fritt sökbara på nätet. (Jag talar om ordböcker, inte bara ordlistor som SAOL.)

Svenska Akademien sköter sitt uppdrag med både snille och smak, inte minst som 1½ dussin föredömen. Jag påminner mig Peter Englunds sommarprogram i Sveriges Radio. Inte behövde han strö engelska lånord omkring sig. Det gör heller inte andra krönikörer och författare.

En språkvårdande roll har också Språkrådet, och faktiskt också den trägna duon i SR-P1-Språket.

Ref. http://www.sprakradet.se/

Ref. http://www.svenskaakademien.se/akade...mmankomst_2011

Protokollet från Svenska Akademiens möte 2011-12-20 är i sig njutbart. En del exter får man överse med.

God nyhet: Nu är Kristina Lugns dikt publicerad (nödtorftigt rensad från anglicismer)
http://www.svenskaakademien.se/akade...ugn-jag-ljuger

... Och att det enda jag önskade mig i julklapp var att få vila någonstans där evigheten inte stör min dygnsrytm.

Är du rädd för att svenskan verkligen ska dö ut och helt ersättas av engelskan? Eller är det snarare ett fall av gammal hederlig rädsla för förändring?

Språket förändras och formas kontinuerligt utefter samhället, och det finns lyckligtvis inget som kan förhindra det. Jag kan garantera att engelsmännen eller någon annan inte kommer kunna trycka ner ett språk i halsen på oss som vi inte själva vill ha, utan det är hela tiden vi som väljer hur vi ska formulera oss. Det mest välanpassade språket för ett samhälle segrar alltid, och vad är det då att bråka om? Det här presumtiva skräckscenariot som ständigt målas upp, där alla dansar runt med alla gamla vackra ord i någon slags språkparadis, för att sekunden senare fly från ett obestämt mörkt hot som ödelägger alltihop, kommer inte att ske. Tro mig. Finns det ett behov av ett ord, kommer det, per definition, inte dö ut.

Det är som när man ska vårstäda och någon kommer springande, besatt av nostalgi, och skriker "NEJ, INTE DEN" varje gång man ska slänga något. Nähä? Men ingen har ju ÖVERHUVUDTAGET ANVÄNT FANSKAPET PÅ 42 ÅR. Den här jävla sverigedemokratska vurmen för allt gammalt gör mig verkligen spyfärdig.

Sen förstår jag inte faktumet att alla instinktivt tycks vilja vända sig till Svenska Akademien när svartingarnas ord tar för mycket plats. Vad ska de göra, hade du tänkt? Del ut en JÄVLA massa postuma priser till Sara Lidman och Verner von Heidenstam väldigt fort? Eller kanske stryka alla ord som inte är urnordiska från SAOL? Då blir det inte många kvar, kan jag berätta...

Sen är jag också jävligt nyfiken på hur du tycker språket har lidit av utländska influenser hittills. Vad jag kan se är grammatiken intakt och alla anglosaxiska låneord har skett helt på svenskans villkor. "To mail" har blivit "att mejla", osv. Tacka vet jag kasussamanfallet under medeltiden, det var en grammatisk förändring som hette duga. Usch, ja. Ska vi inte återvända till 1200 talet och börja böja alla jävla ord i nominativ, dativ, ackusativ och genitiv igen? Nej, just det, vi kom på att det inte behövdes, och därför dog det ut.

Så ge fan i att gnälla på förändring, utan ta till dig och lär dig det nya istället. Speciellt i fallet språk där summan av ordens kompetens alltid är intakt, oavsett vilka bokstäver de är uppbyggda av.

OBS. Jag går igång automatiskt på språkkonservatism. Har jag i någon mån missuppfattat vad du står för så låt bara bli att ta åt dig...

jag har så svårt att skilja på de, dom, dem.

Du skriver dom orden i logisk ordning – det är ett första steg. Ordet dom med uttal {dåmm} är talspråk och ledigt skriftspråk för både de (subjektformen) och dem (objektformen).

Det finns flera trådar om hur man lär sig skilja på de och dem.

+1

Svenskan är inte ett så litet språk som många tror och därmed är det inte ett så svagt språk heller. På jorden finns runt 6500 olika språk och svenskan hamnar någonstans mellan 80-90 (minns inte exakt tal). Vi har en välutvecklad grammatik och en lång språkhistoria. Därmed finns det ingen anledning för att oroa sig.

Engelskan är ett germanskt språk som påverkades väldigt mycket av vikingarna från Norge och Sverige för 1000 år sedan ungefär. Ett par århundraden senare påverkades det engelska språket av skandinaverna ännu en gång, via Normanderna som hade bosatt sig i norra Frankrike. Om man tittar på engelskan så märker man att det har många, många låneord från främmande språk som tagit sig in på olika sätt. Och det är exakt likadant i svenskan, eller vilket annat språk som helst (som inte är helt isolerat).

Ett språk är levande och svenskan vi pratar idag, talade inte TS mormor när hon var ung. Och svenskan som TS mormor talade skiljde sig från hennes mormors språk när hon var ung, osv, osv... Så länge människor lever och använder ett språk så kan man vara säker på två saker: att språket förändras och överlever.

Det finns inget mått på hur "utvecklad" ett språks grammatik är, men du har rätt i att svenskan inte alls är så liten, svag och utsatt som många påstår. Siffran 80–90 kommer snarare från mätningar av t.ex. hur många tidningar och böcker som publiceras på svenska, eller hur många TV- och radiosändningar som görs, språkets juridiska status m.m. Världens allra flesta språk saknar skriftspråk, och därmed all textutgivning, och de har inte heller någon juridisk status. I t.ex. Nigeria talas över 500 språk, men bara nio av dem har någon juridisk status.
Precis, ett av de första tecknen på språkdöd är att språket inte förs vidare till yngre generationer, och med tanke på att alla barn i Sverige går på dagis, förskola och i skolor där svenska används så känns framtiden inte så hotad. Svensktalande föräldrar talar svenska med sina barn i hemmet och skäms inte för det – det är snarare en icke-fråga – så jag förstår inte vad faran skulle vara.

Att det letar sig in engelska ord i vårt vardagsspråk är inte heller någon fara eller ens en nyhet. För att upprepa ett vanligt argument: i många svenska texter från 1700-talet finns mängder med franska ord och fraser som ibland gör texten närmast oförståelig för dagens svensktalande. Många av de orden används inte längre, men de som finns kvar har inlemmats helt i det svenska språket, vad gäller stavning, uttal och böjning: byrå, äventyr, fåtölj, restaurang, litteratur, medalj, löjtnant, garderob, pö om pö m.fl.