Vad har hänt med mig? otroligt osocial.

Sedan slutet av December hade jag en arbetspraktik. Efter jobbet var det mest diska, städa, tvätta, handla eller laga mat. Sedan var det dags att sova!

När helgen kom så umgicks jag med andra ungefär två dagar av fyra helger. Resterande tid tyckte jag det var förbannat skönt att bara sitta hemma, sova, glo på någon bra film, dricka en eller tre goda öl och äta någon mat av finare slag i min ensamhet. Det kändes som det ultimata sättet att ladda batterierna för mig.

Efter drygt två månader blev jag arbetslös. Första två veckorna var ett helvete. Från att vara van vid att ha fasta tider varje morgon och vara aktiverad hela dagarna till att inte ha ett piss att göra om dagarna. Nu har det gått 5 veckor av minimal aktivitet från min sida. Söker jobb hela dagarna, det gör jag, så jag vill bort från detta. Men nu kommer vi till problemet: jag har blivit så fruktansvärt osocial. Mina vänner ringer mig då & då och vill komma förbi eller hitta på något. Men jag kommer hela tiden med undanflykter, t.ex. "barnvakt", "familjemiddag", "tvättstuga" - ja listan kan göras lång. Jag har absolut ingen energi alls för att träffa folk och umgås. Tycker bara det är krävande, något som totalt kommer suga ur mig den lilla energi jag har.

Så fort någon hör av sig via sms så skiter jag i att svara, påpekar dom detta så skyller jag på att det faktiskt är smidigare att ringa. Och när de ringer skiter jag i att svara, jag bara tittar på telefonen, och lägger sedan undan den. För att inte visa att det är personen i fråga det är fel på så följer jag konstant folks liv på Facebook. Ser jag att Pelle idag ska till fjällen och åka skidor så ringer jag upp och bah;

Jag - tjenare, du hade ringt i förrgår. Ursäkta att jag inte ringde upp.
Pelle - Lugnt det mannen!
Jag - vad ville du?
Pelle - Tänkte höra om du ville hitta på något.

Eftersom att jag vet att pelles schema för dagen är fullbokat och att han inte kan umgås idag så..

Jag - jasså? kul! Kanske vi kan göra idag då?
Pelle - nej tyvärr, jag är uppe i fjällen nu.. men vi får styra upp något till veckan!
Jag - Absolut.

Jag har alltså visat att jag inte har något emot honom (ja eller vem fan som helst som vi fingerar in i exemplet.) genom att erbjuda mitt sällskap till honom idag. Alla dessa lögner osv upprepas hela tiden fast med andra människor - eller mot pelle.


Jag har alltså fan ingen ork till att umgås med människor länge. Vettefan vad som skett med mig senaste tiden

LÄS RIKTLINJERNA!

P&P -> Psykiska problem

/Mod

Du skäms omedvetet över dig själv.

Tror du?

Inget jag känner så här spontant iaf.

Mår du bra av att bete dig så här? Om inte annat bör du ändra ditt beteende. Att leva är ensam är inte kul på något vis. Men frågan kvarstår, du kanske tycker att det är skönt att vara ensam.

Jag tycker det låter som du är deprimerad, kanske att du borde uppsöka vårdcentralen och be om hjälp för detta?

Annars kan det ha med stress att göra, har du stressat mycket förr? Då kan det bli så att allt hinner ikapp en när man gör ingenting.

Om du vill vara ensam, va det ett tag, det kanske kan vara bra för dig så länge du inte lider av det.

MEN, va ärlig mot dina vänner, du kan väl säga typ "jag känner inte precis för att träffa någon just nu, men jag hör av mej när jag känner för det, ta inte illa upp, dte är inget personligt ..."

Mvh
Erica

Man tycker det är skönt att leva ensam tills man hittar någon man tycker om. När man då upptäcker att man inte kan få H*n så vill man inte leva ensam längre och förstår hur illa det är...

Låter intressant. Vad baserar du det på?