Mindfulness, hur gjorde du?

Godkväll!

Tråden
Osäker över trådens berättigande och placering men hittar ingen samlingstråd för diskussion kring våra vägar mot ett upplevelsestarkare liv. Läser med intresse om Din väg. Finns ju diverse människor på Youtube som säger sig vara upplysta men att komma i kontakt med dessa kan bli svårt så frågar här. Självklart får man diskutera fritt kring ämnet, allt rörande detta intresserar mig.

Nattpromenad
Intresserat mig för detta ett antal månader men först senaste veckorna har det börjat ge intressanta resultat i form av kortare stunder av ökad sinnesnärvaro, en nedtonad inre dialog och känslan av att allt saktar in och jag blir mer "i synk med omgivningen". Detta har inträffat med flera dagars mellanrum och helt oväntat i vardagen. Senast inträffade det alldeles nyss och tror det håller i än. Inte läst litteratur om ämnet men funderar på att köpa Eckhart Tolles The Power of Now, har istället främst läst om andras upplevelser online (man är väl bekväm ). Det har faktiskt inträffat helt av sig själv och det känns som att jag dras mot ett tillstånd av permanent närvaro oavsett min vilja nu när idén om att inte identifiera mig med mina tankar planterats i mig.

Frågor
Är det starkt rekommenderat att läsa litteratur exempelvis The Power of Now för att verkligen kunna lyckas med detta? Är osäker om jag kan förlita mig på att min planterade idé ska fortsätta dra mig mot målet.

Är det här verkligen något man vill? Hur trevligt det än verkar kan jag inte låta bli att se det tragiska i att ge upp sin person, eller rättare sagt att inte identifiera sig med sin världsbild. Kan det ha hänt att någon ångrat sig och sen inte kunnat hitta tillbaka?

Om du anser att du lyckats med detta är det så att det går i vågor? Läste att det kändes som en ström av energi och livsglädje i hela kroppen för någon, kan man verkligen ha det så permanent, och är det något som endast ett fåtal lyckas med (som Eckhart Tolle)?

Fallgropar eller annat att tänka på du upptäckt längs vägen? Såg en video med en snubbe som varnade för att det vanligaste sättet egot tar tillbaks kontrollen är genom att man börjar se sig förmer än andra just eftersom man är "upplyst" (otroligt dramatiskt ord förresten).

That's it for now...

Har varit intresserad i typ fem år nu av närvaro och ego och allt det där och har mediterat dagligen i två år. Har fortfarande svårt att förstå budskapet, men det kanske inte finns något att förstå? Kanske det vetenskapliga synsättet på världen ändå är mer korrekt och förnuftigt? Buddism kanske bara är bluff? JAg menar, det är skönt att meditera ibland och så men så fantastiskt är det inte och jAg tvivlar ofta på att det finns ett slut på sökandet, ett tillstånd då man "vet". Men, jag kanske bara är inskränkt. Och som sagt, jag är ändå starkt dragen till och tror på eckhart tolles lära. Oftast. Och jag har blivit bättre på att meditera, kan bli mer avslappnad. Men jag har inte upplevt någon totalhäftig närvaro än. Jaha, vet inte om jag svarat på nån av dina frågor men det där var iaf lite av min upplevelse av tolle och kompani.

Okej. Det är svårt med det egna psyket på så vis att allt är så otroligt subjektivt, frågar man sig exempelvis om man är mer närvarande idag är för ett år sen är det ju inte bara att slänga en blick på en mätare.

Men har du inte fått några stunder av uppenbart ökad närvaro?

Nej, kan inte säga att jag har specifika stunder av närvaro. Dock upplever jag världen, och naturen och ljus mer levande och nyansrikt, subtilt och vackert nu. Men tror inte att jag har haft några stunder av intensiv närvaro, som jag kommer på. Tror min hjärna är för bevakande för att tillåta saker att bara hända. För övrigt så är jag fortfarande en rätt nervös person, och ganska känslokall och generellt en dålig människa bara(missunnsam, självisk, tycker knappt om någon människa), förväntar mig att det ska påverkas(att jag ska bli mindre självisk alltså) men tror inte det har skett än. Jag har iaf blivit mer medveten om mitt ego, vilket ju är en början iaf.

Hur har din personlighet påverkats, om den har det?

Jag tycker VagabondSteve ger en sund "stripped-down" utläggning kring spektaklet i den här videon.

Det handlar om att verkligen acceptera att man inte kan veta "allt". Att det inte gör något att man inte vet.

Att tro att man är upplyst och att tro att man är en bättre människa än andra är inte att vara upplyst. Att vara upplyst är att förstå att alla människor och allt annat på jorden hör ihop. Vi är alla "syskon".

Har sökt efter mig själv i flera månader nu, och läst att livet kommer att sätta dig på prov för att se om du är redo. Att din största rädsla skulle komma fram och att du måste möta den i vitögat.
Hade inte förstått det och bara avfärdat det genom att tänka: "Enkelt, jag vill ju bli en bättre människa, så klart jag kommer göra det när min största rädsla dyker upp".

Men idag hände en grej, höll på med att skriva min dagbok när rädslan dök upp framför mig... Och den är LÄSKIG ska du veta. Jag är så jävla rädd. Men nu vet jag ändå vad jag måste göra, och bara den känslan är otroligt skön. Att veta VAD det är. Nu behöver jag inte längre gå runt förvirrad som jag gjort i många månader och fundera på hur jag ska ska utvecklas som person. Nu vet jag hur. Nu kan jag istället gå runt förvirrad och fundera på om jag vågar möta min största rädsla.

Jag har fått det en gång. Det var efter jag läst en bok. Kände mig bara så fri och nästan svävande. Jag gick direkt till duschen eftersom jag var på väg ut och där grät jag av både lycka och över att jag var ledsen för vad jag hade gjort mot mig själv i hela mitt liv. Jag var ledsen över att jag hade byggt på lager efter lager, en tjock betongvägg, allt för att dölja min innersta väsen. Detta ögonblick hände för cirka 4 månader sedan, inte haft något lika starkt sedan dess. Kan även berätta att den känslan höll sig i cirka 1 timme och efter det var jag tillbaka till mitt gamla jag eftersom jag var ute i vardagen, socialiserade, och insåg hur snabbt man blir påverkad av samhället och av det yttre. Har sedan dess sökt efter för att alltid känna mig så där fri i resten av mitt liv.

Men den näst bästa känslan, som dock inte kommer i närheten av den första, var alltså idag när jag fick insikten av min största rädsla.
Mitt råd till dig: Fortsätt plöja igenom det du kommer över, och tänk inte på vad andra säger om vissa böcker eller saker som du vill läsa. Tänk på att du alltid har ett val om vad du vill acceptera i en bok. Du behöver inte ta in allt som 100% rätt. Du väljer själv.

Först, ursäkta mitt sena svar.

Har som du lärt mig uppskatta det vackra i världen mer. Senaste veckorna har jag ibland fått en tanke på huvudet som går "Inget spelar någon roll" och det låter kanske deprimerande men det gav mig en väldigt befriande känsla. Har börjat ta med mig den tanken i vardagen och känner mindre behov av att hävda mig och samla sociala poäng. Känner mig lite öppnare för andras synsätt.

Den var bra!
Det med rädslan var intressant. Jag tänker nu som du gjorde att jag kan möta vad som helst, jag vill ju bli en bättre människa och jag kan välja att inte ens ta livet så seriöst. Men det visar sig hur jag reagerar när jag väl står inför avgrunden

Känner igen att man kommer jäkligt lätt in i sin gamla bana när man socialiserar för där har man oftast en roll man känner sig trygg i.

Tack för ditt råd! Man går sin egna väg.