Ok att kritisera religion?

Jag skulle vilja höra era tankar kring argumentation mot religion i samhället och framför allt när och hur man kan rättfärdiga en diskussion. Jag själv har stött och blött lite frågor jag skulle vilja ha er hjälp att lufta.

Jag skall börja med att förklara min synvinkel på det hela.
Jag själv är inte religös eller troende på något vis på något vis. Jag tror inte på någon religion, spådamer, spöken eller annat övernaturligt. På frågan om jag är religiös brukar jag svara att jag är ateist.

Jag förstår att religion tillför något positivt för utövaren, och ser därför att det finns ett värde i religionen för mina medmänniskor. Jag anser att alla har rätt att utöva vilken religion de vill, oavsett om det är kristendom, islam, rastafari eller något annat. Därmed brukar jag heller inte döma människor efter deras religion, och jag brukar vara mycket restriktiv med vem och hur jag diskuterar religion med, just eftersom religion är någonting så personligt och jag vill (oftast) undvika att förolämpa eller skada tron hos människor i min omgivning.

Jag respekterar människor som utövar sin religion, oavsett vilken, MEN endast på det villkoret att deras utövande inte påverkar andra människor eller samhället i stort.
Så fort någon genom sitt utövande påverkar eller dömer andra människor, eller försöker göra regler eller värderingar från sin religion gällande anser jag att de blir farliga, och bör motarbetas. Jag anser att religion inte hör hemma inom viktiga funktioner i samhället, såsom riksdag (eller politik öht), ordningsmakt, skola, sjukvård osv.

Jag skulle nog föredra om religionen och religiösa behandlades efter devisen ”don’t ask, don’t tell” (Var inte det policyn om homosexualitet inom amerikanska armén???). Nu är ju dessvärre en av grundpelarna i de flesta religioner att de skall spridas till oss ”ofrälsta”. Jag tror ni fattar ungefär hur mina tankebanor går.

Dessvärre finns det radikalt annorlunda åsikter i världen, och jag klurar över hur och när man kan bemöta dem, helst utan att framstå som en intolerant och radikal ateist. ”Du är helt dum i huvet för att du tror på en religion utan belägg”-resonemanget ger en snudd på lika dålig människosyn som ”du kommer brinna i helvetet för att du inte tror på rätt gud”-resonemanget.
När man öppet ifrågasätter en viss religion, blir man oftast utpekad som intolerant, okänslig, ond, mm, och de gånger det gått riktigt hett till kommer någons uppfattning om sin religion, och/eller om mig som person påverkas kraftigt.

Så, i vilka situationer är det rimligt att försvara sig (verbalt) ifrån angrepp från religion?
När är det rimligt att gå till (verbalt)angrepp mot religion/utövare?
Alltid när någon uttrycker att jag är mindre värd/synd om mig för att jag inte tror på rätt gud?
Alltid när en reform/lagändring/policy motiveras med tex. ”kristen värdering”?
Skulle inte världen vara en mycket bättre plats om alla höll sin tro för sig själva?
Jag själv håller ofta tyst mer än jag skulle vilja pga respekt för de jag talar med, trots att jag innerst inne skulle vilja tala om hur mycket fel jag anser att deras religion ställer till med i välden som helhet.

Alla människor kommer alltid ha olika åsikter.
Visste du att religionerna islam och religion föddes ur judendomen? De började som en grupp med männskor som trodde på sin religion judendomen. Men några höll inte med allt och skapade sin egen uppfattning = kristendomen. Samma med Islam.
Man kan säga att religionen är dagens politik Vi har olika partier som tror olika och de försöker ständigt hitta nya medlemmar.
Jag tycker att det är okej att kritisera religion för att du har din åsikt och dem har sin

Alltid. När den religiöse gör ett någorlunda offentligt uttalande.

Religion är i fel händer något farligt och kan användas som ett vapen för att skada en människa direkt eller indirekt, det jag tänker på är fundamentalister och sekter i synnerhet. Religion är något som skall hållas utanför samhällsfunktionera, och motarbetas kraftigt om det försöker trängas in i skola, sjukvård och politik. Det är bara att se på USA hur illa ställt det är där - kreationister vill ha in sin lära i skolböckerna, katolikerna lipar ut i massmedia över att dom måste dela ut kondomer på sina sjukhus och republikanerna startar krig. Islam ska vi inte gå in på.

I Sverige är vi relativt förskonade mot detta, och det är mer dom personliga tragedierna som visar sig här, man kan ta The River som exempel som sanktionerar exorsism och har förmodligen förstört en liten flicka för resten av hennes liv. Nu är det kanske en ytterlighet men det görs mycket skit i det här landet i Guds namn. Så länge det finns kreationister och sekter så kommer jag vara otroligt hatfull mot religion och deras utövare. Jag har egentligen ingenting mot Gud, det är hans fanclub som retar upp mig.

Här på Flashback så har vi all rätt i världen inom demokratins och yttrandefrihetens lagar att kritisera vad vill vill på ett fritt forum, vilket en del religiösa uppenbart har missat. Man är inte på Flashback för att få ryggdunkningar, utan för att få veta sanningen.

Om någon angriper dig verbalt i hänvisning till religion får du givetvis försvara dig. Det är inget fel på det, däremot måste man vara medveten om att dessa människor alltid kommer hitta någon anledning att gå över gränsen på något sätt.


Om man springer runt på stan och kastar sten på folk som tror på gud så agerar man ju inte bättre än vad nidbilden man har av religiösa gör, med andra ord kan inte sådant agerande rättfärdigas. Förföljelse av religiösa av ateister har inte skett i andra tillfällen än i Sovjet där man gjorde vad man kunde för att kasta ut judar, muslimer och kristna. Däremot ser jag inga som helst problem i att man ifrågasätter religiösa människors agerande när de hänvisar till sin tro. Man måste ju givetvis göra det med en skvätt finess annars kommer debatten som i så många andra diskussioner stå still.


Om någon uttrycker det har du givetvis vetorätt att försvara dig själv.



Kristen värdering kan ju betyda allt möjligt. Lagar om mord, stöld eller våld kommer ifrån religiösa grunder. Men ja, om någon skulle säg, tvinga folk inom Sveriges gränser att gå till kyrkan på Söndagar för att vi beter oss okristerligt, då kan man givetvis gå till anfall. Antagligen skulle allt fler bli ateistiska.



Visst är det så, eftersom jag vet att religion är något många människor håller varmt om hjärtat kan det kanske kännas som ett slag under bältet att påpeka något om deras tro. Det är snarare tölpaktigt skulle jag vilja påstå. Säga vad man vill om galningar som bränner flaggor i Pakistan när Vilks ritar av Mohammed som en rondellhund, men det är inte samma sak som att glida in i en kyrka och säga ''gud finns inte'' och sedan stå där med ett brett leende på läpparna. Man måste givetvis ta debatten på ett sansat sätt och samtidigt trycka undan avvikande religiösa element.

Visa respekt för dem som visar dig respekt i din uppfattning. När det gäller troende och ateister, är det sannerligen inte många troende som har den förmågan. Så det kan du ju nämna för dom och sen gå på hur mycket du vill under devisen "Men are respectable only as they respect”


Exakt. Religionsfrihet är något som de flesta respekterar, även religiösa. När det gäller andra religioner. Det finns dock en grupp människor som sällan innefattas av religionsfrihet - nämligen ateister. Men ateism är också en uppfattning och övertygelse, som har lika stor rätt att bli respekterad och därmed inte ifrågasatt på ett, som det idag alldeles för ofta blir - ett kränkande vis.

Vetorätt?

För min del tycker jag att religion blir farligt direkt när man sätter högre värde på ett ickevetande framför ett vetande. Och där tro utan bevis framstår som något gott. Redan där bygger man en grund där många människor som inte kan hantera sitt ickevetande agerar enligt läror som alltid går att tolka på många sätt. På samma sätt som t.ex Bibeln innehåller väldigt många "kärleksbudskap" så innehåller bibeln även väldigt många "hatbudskap".

Så länge det finns människor som tolkar sina böcker efter ett hatbudskap så ser jag det som viktigt att kritisera trons kärna - Att inte veta.

Ibland gör man det omöjligt för sig att framstå som tolerant. Det är något man måste offra om man ska ta debatten.

Oj... Vet inte om det här går att skylla på tröttheten...

Det kanske inte lyser igenom min text, men jag anser mig ha en ganska bra uppfattning om vad de stora religionerna innebär, och speciellt judendom, kristendom och islam, så det är inga nyheter.

Däremot håller jag inte med dig om att "religionen är dagens politik" (även om jag tror du vänt på orden och menade tvärt om). Resonemangen i dagens politik bygger (oftast) på fakta och erfarenheter, vilket är mer än vad man kan säga om religion.


Bara delvis sant!
De värderingarna förekommer i kristendommen, men de förekommer även i andra religioner. Även om lagarna som behandlar dessa ursprungligen kommer av kristna värderingar kan de även motiveras på helt andra sätt.
Om dessa lagar skulle omvärderas idag, skulle de stå kvar, inte för att vi vill vara goda kristna, utan för att samhället inte skulle fungera utan dem, samt en massa andra bra anledningar, som inte har med någon religion att göra.

Jag har i sig inget emot en värdering bara för att den förekommer i en religion också, så länge det finns en motivering bakom som sträcker sig längre än "för att gud sa så".

Lagar om mord, stöld och våld är snarare mänskliga värderingar än direkt religiösa värderingar. Jag kan nog till och med gå så långt att jag säger att det är en värdering hos de flesta djur som lever i flock.

Jo, men hur vi människor har sett på varandra har inte alltid varit en självklarhet. Det är många som inte förstår att mord, stöld och våld inte är okej. Så vad gör man då? Jo, man säger att ''om du gör det här så kommer du efter att du har dött bli knullad av en gigantisk dildo täckt med taggtråd, däremot så kan jag göra det eftersom jag blir gud när jag dör''. Ungefär nåt i den stilen, till sist har mord och stöld blivit så tabu att alla förstår att det är fel att göra. Detta har förts med från de första samhällena, tron på en form av gudsgestalt har funnits överallt. Kristendomen är bara en i längden.

Flockdjur har även en del våldsamma tendenser inom flocken också och inte minst mot andra.