Kan jag lita på min hjärna?

Väldigt ofta i vardagen har jag som så många andra säkert har, små dispyter och gräl om hur saker faktiskt var, vare sig det var vad som sades för 5 sekunder sedan eller vad som hände för 10 år sedan.

Jag har alltid trott att jag har bra minne och jag har alltid varit den som kom ihåg hur det var (väldigt detaljrikt), det känns som att andra i mitt umgänge har väldigt dåligt minne jämfört med mig.

Men sen ibland får man höra att minnet bara är färgat, och hjärnan får en att minnas det man vill. Det jag vill mest i livet är att ha rätt.

Kan det vara så att min hjärna hittar på minnen och att andra människor helt enkelt inte har hjärnor som hittar på egna minnen i samma utsträckning vilket gör att jag får en illusion av ett bra minne?

Kort sagt, kan jag överhuvudtaget lita på min egen hjärna?

Försök att diskutera på ett forum så du vet till 100% vad som sades eller ej.

Samt att du är en sån som vill ha rätt hela tiden och därav brukar människor ta till med alla möjliga trix när de är i ett hörn, speciellt när du har ägt de innan.

Hjärnan är inte felfri men man bör lita på sin hjärna, trots ifall den kan framstå dig som en galning eftersom hjärnan är helt enkelt du.

Dock om du har en känsla om att något faktiskt är fel, så bör du undersöka saken. Det är nog hjärnans undermedvetande som har kalkylerat fram sig till annat.

http://www.youtube.com/watch?feature...&v=hLRckO0zCJQ

Nej hjärnan, eller snarare sinnet är fullt av skräp. Det är som en sophink av erfarenheter och minnen.

"Your mind is society's garbage bin" - Sadhguru

Du kan få felaktig data som blir som dina minnen. Detta är välkänt vid polisförhör t ex. Vissa har precis som du skriver lättare att minnas korrekt och undvika få med felaktig data eller skräp i sin minnesbild.

Vidare kan man inte välja exakt vad sophinken ska fyllas med eller kontrollera det. Sadhguru tar upp det fint här och fortsätter med sophinksliknelsen.

Kontentan är att man inte bör bekymra sig så mycket över sinnet. Då är det lätt att bli sinnessjuk.

Vem ska du annars lita på? Klart du kan glömma, men det hjälps inte.

Jag tror inte att du kan lita på din egen hjärna. Vilket samtidigt leder till att du kan inte lita på några av dina sinnen.

Kort svar, nej.

Därmed inte sagt att du bör sluta lita på din hjärna. Dock sunt att känna till förgängligheten i minne, perception etc.

Du, så väl som alla andra, även innehavare av psykotiska hjärnor, kan alltid lita på era hjärnor, till 100%. Men givetvis är allt hjärnan levererar till medvetandet helt subjektivt. Ingen människa har tillgång till något som en objektiv bild av verkligheten.

varje gång man tänker på ett minne man tar ur långtidsminnet så skrivs det om i hjärnan, samtidigt som du hittar på detaljer som du inte riktigt kan komma ihåg.
det fungerar ungefär som viskleken man lekte på dagis, där den första viskade "fiskgratäng" och den sista fick viskat till sig "kiss i säng".

om du har ett väldigt bra barndomsminne som du ofta tänker på, så kommer det minnet bli mer och mer förskönat för varje gång du tänker på det. därför att varje gång du tänker på det så associerar du minnet som bra, därför fyller du ut bortglömda detaljer med bra saker som gör dig glad, glada känslor osv.

"det var bättre förr". NEJ, det var bara så länge sedan det hände så att minnena har repeterats så många gånger att de dåliga minnena som man inte vill komma ihåg sorterats bort, och de bra minnena har förskönats gång på gång.

samma sak gäller för vittnen. deras hjärnor kan lägga till minnen om händelser, personer, utseenden mm som inte är sanna därför att dom blir så pressade av polisen och rättsväsendet att komma ihåg något. om dom blir pressade att komma ihåg ett utseende så kommer dom försöka komma ihåg, gå igenom minnena gång på gång på gång, varje gång så ändras minnet och till sist så har kampen om att komma ihåg ett utseende gjort att vittnets hjärna hittat på ett eget utseende.

Nädu, redan när du inpräntar det råa datat så tolkas detta av fettklumpen. Vad som sen lagras och hur du får fram saker och ting är kan jag säga med 100% säkerhet ifall du inte är savant filtrerat.

Kontext kring när upplevelsen skedde färgar givetvis ytterligare, begränsninar som färgblindhet eller nedsatt hörsel är ett annat exempel.

Inspelningar och andra upptagningar måste ju även dessa tolkas. Kolla på Hajen filmen utan ljud, skräckfilm... Knappast.

Men har du nåt val, jodå. Att inte lite på nåt alls, men det är väl kanske inte lika roligt. Ibland har fettklumpen dessutom rätt.

Sålla på det du tror och det som går att bevisa, inte så enkelt. Men min skattning är att nästan allt vi upplever under dagen försvinner. Ett exempel är lumpen, nu ett antal år efteråt så verkar den ganska rolig. Men granskar jag det närmare så blev den väldigt kort åxå. Jag har struntat i alla skitdagar. Mina 221 dagar blev kanske 22 eller 10. Men kul hade jag...