Citat:
Ursprungligen postat av LucNN
Han attakerar Frege som hävdade att ord som ingår i meningar som refererar, i alla fall det grammatiska subjekt samt genstandsleddet, refererar till sina referenter via deras "sense", dvs. mening. Så för Frege ska man i ett refererande uttryck skilja mellan: ordet, ordets mening, samt den tingen ordet "pekar ut".
Russell påstår att introduktionen av en tredje entitet, sense, ledar till problem. Hans argument är ganska förvirrande och härstammar dels en utav Freges förvirrande påstående, och dels från Russells egna förvirringar (det är delen där Russell hävdar att sense-begreppet ledar till en regress av namn hän mot slutet av artikeln).
Kort är Russells egen lösning: det grammatiska subjekt ("The author of Waverly" i meningen "The Author of Waverly is the gay man on the moon") är, motsat vad Frege ansåg, inte det logiska subjekt - dets logiska funktion är inte likt ett namns funktion. Det är däremot en ofulländad existensdom av formen: det existerar ett ting, så att tinget är The author of Waverly&tinget är homoen på månan& om det gäller om alla andra ting, att om de är homoen på månen, då är de samma snubbe.
Denna sortens analys (jag har skrivit ut den lite oformellt så den inte är för dum att läsa) är, ontologiskt sett, simplare än Freges teori, men den behåller alla Freges teoris styrkar, samt löser ännu ett problem (den bryter inte mot bivalensprincippet inom logiken - det ansågs att vara dåligt på den tiden om en teori förkastade detta princip). Idag använder man Russells analys enbart av pragmatiska skäl. Logiskt kan man inte utleda något felaktigt av det om man använder den korrekt. Enbart ganska få tror dock att analysen stämmer som en teori om dagligdagsspråkets djupstruktur. Den viktigaste poängen att få med: det grammatiska subjektet i existensdomme refererar inte som ett namn, utan meningen som helhet refererar och meningen kan negeras på två sätt.
Jag går kanske utanför ämnet nu, men eftersom trådstarten berörde "On denoting" och LucNN gick in på detaljer vill jag bara ställa ett par frågor angående det ovan citerade:
Till LucNN (eller någon annan kunnig):
Har jag förstått det rätt att Frege hade tre komponenter i språkfilosofin rörande mening. Det är, som det redan står i citatet ovan, ord (sign/name), meningen (Sinn) och objektet som ordet refererar till (Bedeutung)?
Vill Russell ta bort "konceptet" med Sinn? Varför?
Vad gäller bestämda beskrivningar: Ansåg Russell att det de påstår, rent logiskt, är annorlunda än vid första anblick?
