Statsreligion?

Hur vill ett konservativt parti hantera Svenska Kyrkan? Ska samfundet återges rollen av statligt "salighetsinstitut" eller bör ett mer liberalt förhållningssätt trots allt väljas?

Det är upp till var och en att gå i kyrkan, eller att tro på vilken gud man vill. Detta gäller även för om man vill betala för kyrkan eller inte.

Det tycker jag är rätt och riktigt.

Samtidigt skall samhället omedelbart sluta att ge stöd till främmande religioner och kulturer, i form av föreningsstöd och bidrag, bland annat.

Religion kan vara vackert och fint, när det är personligt. Om jag för göra en, i sammanhanget, krass liknelse: tro och religion bör behandlas som ditt könsorgan; låt den skänka dig ändlös glädje men visa och använd det allena för de som uttryckligen önskar.

Samtidigt tycker jag att det är okay att ha skolavslutningar och liknande i kyrkan - jag uppmuntrar det. Detta för att det är tradition, och är inte längre en religiös tillställning. Det är viktigt att göra skillnad på detta. Det gäller även för vår lag (som för övrigt bör göras strängare, men det är en annan fråga) som vilar på klassisk kristen rättsmoral. Jag hänvisar till vår kära Strix m/92:s signatur.

Jag har svårt att se vem som skulle vinna på en statsreligion. Skall staten med alla sina ateister och muslimer få påverka hur de kristnas kyrka skall styras? Skall den kristna kyrkan få påverka hur staten med alla sina ateister och muslimer styrs? Det låter som någonting alla förlorar på.

Precis som föregående skribent berört har kristendomen spelat en viktig roll i Sveriges historia, och därför bör vi värna om den, men enbart just i historiskt syfte.

Glöm inte att vårt folk levt här längre än kristendomen.

Vore det inte önskvärt att tvinga folk att tro på gud? Att kyrkan tar hjälp av staten för att framtvinga den kristna tron?

Det är inte helt omöjligt att samhället skulle vinna på det, men även vi konservativa tycker att det får vara någon måtta på statens förmynderi.

Låter verkligen som underbart mönstersamhälle.

Det problemet jag ser med en statsreligion är det som skett i Sverige det senare århundradet. Socialdemokraterna har politiserat kyrkan till att bli en slags statens förlängda arm, Svenska Kyrkan har sedan länge inte något med kristendomen att göra och det är just för att staten haft kontroll över den. Om kyrkan styrts av faktiska kristna tror jag däremot att det skulle varit en just kristen kyrka.

Så nej, jag ser inte hur någon tjänar på att ha en statskyrka förutom en stat som bara vill bli större.

Jag tycker det ligger mycket i detta och detta är anledningen till att jag för tillfället enbart är med i Sv.K för att jag letar efter en annan församling/kyrka jag tycker passar in på min tro men ännu inte hittat någon.

Jag skulle inte vilja ha tillbaka Sv.K som statskyrka men däremot skulle jag gärna se något liknande som vi har med språk, vi har ett huvudspråk (Svenska) och ett par minoritetsspråk. Jag skulle gärna se att vi ger protestantismen någon form av särställning. Att rikta in sig på evengelism-lutherism som Sv.K motsvarar känns lite för smalt. En hel del har lämnat just denna gren p.g.a. den politiska inblandningen.

Vad som skulle innefattas i denna särställning kan ju diskuteras, men att man är troende i annan religion eller icke-troende får acceptera huvudreligionen (till exempel att skolavslutningen sker i kyrkan och att det kanske sjungs en psalm eller två) i högre utsträckning än motsatsen.

Ja, det är inget problem som så. Lutheranska tron är svensk tradition och historia. Det är inget mer med det och det handlar inte om diskriminerinh mot muhammedaner, israeliter eller ateister, och det skall inte vara någon befängd debatt om det heller.

Sverige är ett kristet land, om så även av tradition, historia och sed snarare än gemene mans religiösa övertygelse.

Jag är själv inte en av de gudsfruktiga, men inte fan kände jag mig kränkt av att sjunga sånger och lyssna på prästen i kyrkan när det var skolavslutning.

Jag tycker egentligen att det är en ickefråga i stort. Staten ska inte syssla med religion eller ge stöd till politiska, sexuella eller/och kulturella rörelser (av typen främmande kulturer och marxistisk kultur som exempel), och skolan skall vara befriad från sådana ting. Det är vidrigt när politiska partier, rfsl, kurdiska intresseföreningen, feministgalningar, imamer och liknande fän tillåts predika för ungdomarns i skolan. Allt sådant bör hållas undan barnen till de är myndiga och enligt lag mogna att bestämma själva.

Vi hade i Sverige fram till utgången av 1900-talet en rätt god ordning, även om ett stort antal inom och utom Kyrkan gjorde sitt bästa för att kullkasta den, genom att vi hade en statskyrka. Staten erkände att det fanns en andlighet, som väl kunde kanaliseras genom det samfund som ingick i staten. Svenska kyrkan var normen, men adnra trosinriktningar var tillåtna. Just detta var bra; en normerande funktion, och andra tillåtna. Religionsfrihet innebär ingalunda att alla religiösa uppfattningar skall betraktas eller behandlas likvärdigt. I vårt fall hade vi ett "rätt" samfund, och ett större antal "felaktiga men tillåtna" samfund. Utmärkt ordning!

Det var en konservativ uppgift av första ordningen att upprätthålla denna lösning, men givetvis misslyckades man. Hur det skall kunna återskapas är mig obekant.

En folkstyrd folkkyrka är trots allt möjlig. Flertalet medborgare tillhör SvK oavsett om de är religiöst troende eller ej. Det möter inga hinder att förbli medlem av samfundet även om man blivit ateist, muslim, sjundedagsadventist, pingstvän eller asatroende.
Jag gillar Svenska Kyrkans stora tolerans och förblir medlem, trots att jag inte är religiöst troende. Man kan mycket väl uppskatta SvK av trationella skäl på samma sätt som man gillar monarkin, trots att man mycket väl vet, att monarkin förlorat sin politiska betydelse (kanske just därför).
På samma sätt uppskattar jag den beridna högvakten, trots att kavalleriet för länge sedan förlorat sin militära betydelse.