Inre frid - Att se människan som ett djur?

Skulle vi få större inre frid om vi helt enkelt såg människan som ett djur i mängden bland andra djur, bara med skillnaden att det råkar vara hjärnorna som är något mer avancerade? Då verkligen se människan som ett djur i mängden på ett känslomässigt plan, och även se sig själv som ett.

Syftar på alla människor. Givetvis har man större tycke för vissa osv, jag menar snarare ett allmänt förhållningssätt.

Eller hör det här till psykologi?

Jag får nog protestera mot de flesta av mina tankar på fb, jag har återigen hamnar i ett kortare psykotiskt tillstånd.

Om det däremot var något som kan diskuteras så kan ni ju göra det, men jag har iallafall vaknat till och tänker strunta i allt och ägna mig åt mitt eget liv istället.

Skulle det förändra något? Människan är mycket mer komplicerad än vilda djur. Att gå på fyra ben, naken, och jaga mat i skogen kommer inte leda till inre frid.

Sannolikt ja. Även en för stunden otrevlig sanning är bättre för den psykiska hälsan än en livslång och sötad lögn.

För faktum är att vi enbart är en art bland många andra.

Nja, jag menar inte att man skulle handla efter det. Utan mer ha ett sådant känslomässigt förhållningssätt.

Man blir t.ex. inte illa berörd när man ser lejon döda zebror, utan ser det som att lejonen än är lejon och inte kan klandras för detta.

Om man då ser på olika företeelser som att människor helt enkelt är människor, ett djur i mängden, kanske man kan möta olika saker på ett mer konstruktivt vis och inte störas av känslor?

Människan är byggt helt annorlunda rent känslomässigt. Det hör till vår natur att t.ex. bli illa berörd när vi ser ett lejon döda zebror. Skulle vi inte vara byggda känslomässigt som vi är nu så skulle människor döda varandra utan samvete eller känsla. Det är inget vi vill sträva efter.

Men även om man låtsas att vara "bara ett djur i mängden" så tror jag inte att det leder till inre frid. Så lätt är det inte.

Jag menar inte att vi ska bli djur i mängden, utan se på människan som ett djur i mängden när vi möter företeelser som kan göra att vi inte längre blir konstruktiva i vårt tänkande (eller resonerande).

Jag tror personligen att inget kommer att förändras om vi ser oss människor som ett djur i mängden då vi skiljer oss enormt ifrån andra djur rent känslomässigt. Ser vi en människa bli uppäten av ett lejon mitt framför ögonen på oss så går det inte att komma över det om vi ser oss ett djur i mängden, det är mycket svårare än så.

Jag menar snarare att vi då inte klandrar lejonet för att vara ett lejon och kanske blir arga och menar att alla lejon ska skjutas, eller någon sådan osund reaktion.

Menar snarare som ett verktyg för att kunna behålla ett konstruktivt förhållningssätt till olika företeelser.

Om man förnekar och motsätter sig det faktum att människan i allmänhet har "djuriska" beteenden så kommer denna inställning oundvikligt skapa besvär. Detta då man kämpar emot vad som är och, ja, mer än så behöver nog inte förklaras. Och motsatsen till inre tumult är väll inre frid. Men att inre frid förekommer när man ser och erkänner vad som är, är inte säkert. Detta eftersom man kan fortfarande ställa sig på tvären inför vad som är. Alltså att det existerar motstånd mot vad som är. Säkert vanligt då det handlar om människans "djuriska aspekter". Ett exempel på detta är Varangians inlägg.

Helt rätt. Tror att livet blir mer avspänt med en sådan syn. Faktum är att de flesta nog vore tacksamma ifall vi kopplade bort det intellektuella lite grann.

Människan är inte mycket mer komplicerad än vilda djur, människan är komplicerade vilda djur.