Tror ni jag klarar av ett kandidatprogram i Fysik?

Ja, jag tror basår kan vara en bra idé. Vad tror du är de största skillnaderna mellan att studera teknisk fysik (det är ett civilingenjörsprogram va?) och studera ett kandidatprogram i fysik förresten? Kanske är en dum fråga, jag vet inte, men ändå

Teknisk fysik är mer tillämpat (även om båda utbildningarna är EXTREMT teoretiska). Det är mycket högre tempo på teknisk fysik, mer motiverade studenter och mer matematik. Fördelarna med teknisk fysik är att det du både är eftertraktad på arbetsmarknaden som teknisk fysiker, men också har möjligheten att välja forskning om du vill detta. Dessutom läser du med mycket duktigare personer om du väljer teknisk fysik. Kandidatprogrammet i fysik har fördelen att det är lägre tempo och mer tid ägnas åt eftertanke och åt själva fysiken, samtidigt som man förbereds (nästan uteslutande) för fortsatt forskning. Dessutom är det färre föreläsningar och mer tid att reflektera själv, om du tycker om detta.

Ok, men det gör inte kandidatprogrammet i fysik till en "dålig" utbildning, right? Jag tror att jag är mer intresserad av kandidatprogrammet med tanke på att det finns fler inriktningar där som intresserar mig + att jag har större chans att komma in där än på teknisk fysik. Att arbetsmarknaden för personer som gått kandidatprogrammet är sämre än för personer som gått teknisk fysik känns lite smått oroväckande för mig, men det kanske är lättare att hitta något bra efter att ha tagit masterexamen samt eventuellt doktorerat?

Nej det är inte en dålig utbildning, i alla fall om du väljer något av de större universiteten.

Det blir Uppsala Universitet för mig. Det är planen i alla fall.

Det du säger stämmer till viss del och är till viss del endast fördomar, för med handen på hjärtat har du väl ingen personlig erfarenhet av kandidatprogrammet, eller hur? (Att ha hört saker av en kompis kusins moster räknas inte). Om jag inte minns fel från andra trådar går du väl i ettan på F?

Nej, jag har ingen personlig erfarenhet, men det är extremt få som av någon anledning både läst kandidatprogrammet i fysik och teknisk fysik, så att det är bättre att han får svar av mig som går teknisk fysik än att han inte får det alls. GU-fysikerna håller till i vår byggnad dessutom, så jag hinner prata med dem och bilda mig en uppfattning. Det var inte heller så att jag skrev något detaljerat: lägre tempo, färre föreläsningar, mer inriktning på forskning, går mer på djupet och sämre arbetsmöjligheter (om än inte dåliga). Tror vem som helst som går kandidat fysik kan hålla med mig.

Tänkte på några saker. Du läser alltså teknisk fysik, vad är det ni få läsa? Kan man läsa någon typ av inriktning i astrofysik eller partikelfysik? Sen tycker jag det låter som att du inte tycker kandidatprogrammet är en bra idé. Stämmer det? Och då menar jag inte bara i mitt fall, utan rent generellt. Är det på grund av sämre arbetsmöjligheter? Vad tror du/ni som läser detta krävs för att få ett "bra" jobb inom området fysik?

För övrigt är jag en hon, inte en han

Jag ska inte säga för mycket, så jag inte får "ryggsack" på mig igen, men uppenbarligen tycker jag ju att teknisk fysik är ett bättre val eftersom jag själv valt det. Tycker verkligen inte att en kandidat i fysik är en dålig utbildning, tvärtom, och har inte sagt att arbetsmöjligheterna är dåliga...däremot tror jag inte de är lika bra som för en teknisk fysiker.

För att svara på din första fråga: de första tre åren har du i princip 0 valfrihet på teknisk fysik, i alla fall på Chalmers. Vi läser en massa matte och fysik, samt ett par klassiska ingenjörskurser (hållfasthetslära, reglerteknik, elektriska nät och system) och en obligatorisk programmeringskurs i Java. Sen när du ska välja master de sista två åren kan du välja allt från "Engineering mathematics" till "Physics and astronomy", "Nuclear engineering" och "Applied physics"...alltså kan du satsa på teoretisk fysik om du är sugen på detta, eller köra på lite mer tillämpad matte och fysik om detta passar.

EDIT: Upfattat att du är en hon

Fair enough Jag tror rent instinktivt att kandidatprogrammet passar mig bättre men det som oroar mig är den framtida arbetsmarknaden och möjligheten till jobb. Jag vill ju inte ha läst fysik i 5 år (+ eventuellt ha doktorerat också) för att sen inte få något jobb inom området. Fast det kanske är bättre att följa "hjärtat" och verkligen studera det man känner för än att bara studera något för att ha bättre chans till att få jobb. Sen är det förhoppningsvis lättare att få ett bra jobb efter att man har studerat mer än endast ett kandidatprogram i fysik i jämförelse med om det var var allt man läste, eller vad tror du? Jag ska dock definitivt tänka på det där med teknisk fysik. Fast jag är nog lite orolig att tempot där skulle vara för högt för mig. Jag vet inte.

Du ska definitivt följa instinkten, finns inga tvivel om det. Är det fysik du vill läsa så ska du läsa det! Tror inte du behöver oroa dig för arbete faktiskt, läser du en bra master finns det säkert fina arbetsmöjligheter även för "vanliga" fysiker. Lyckas du till och med doktorera så behöver du verkligen inte oroa dig för arbete - då blir du nog anställd av universitetet.

Mitt bästa tips är att inte oroa sig. Läs det du vill läsa och sen får du se hur det går. Personligen anser jag att en utbildning i fysik på nat fak. är en gedigen och bra utbildning!

Tack! Känns bra att kunna bolla lite tankar