Jag läser f.n. Hans Falladas "En man vill upp!" (på tyska), och tycker den är väldigt underhållande. Hur är Falladas övriga böcker? Någon som är speciellt värd att rekommendera?
Jag läser f.n. Hans Falladas "En man vill upp!" (på tyska), och tycker den är väldigt underhållande. Hur är Falladas övriga böcker? Någon som är speciellt värd att rekommendera?
Hur var den?
Jag har läst ett par Fallada-böcker på svenska, men tänkte nu försöka mig på att läsa Ein Mann will nach oben på tyska. Är språket överkomligt?
Jag har läst Der Trinker på tyska och tyckte att det språket var fullt begripligt. Jag är halvbra på tyska så borde ge en fingervisning om inte alltför avancerat språk.
Hur ska det gå för Pinnebergs? (originaltitel: Kleiner Mann – was nun?) är absolut läsvärd.
Den handlar om ett ungt nygift par och deras liv i Berlin under tiden strax före det nazistiska maktövertagandet.
Vill gärna slå ett slag för Wolf unter Wölfen eller Varg bland vargar som jag tycker är den bästa bokan Fallada har skrivit. Har dock bara läst tre böcker.
Jag läste Ensam i Berlin för några månader, det är en av de starkaste, om inte den starkaste läsupplevelse jag har haft. Har Varg bland vargar på nattduksbordet, men inte kommit igång än. Hur ska det gå för Pinnebergs? är också fin.
Om man älskade Ensam i Berlin, vad mer ska man läsa?
Jag ser nu filmatiseringen av "En man vill upp!". En fraga jag gärna skulle vilja diskutera, är om man kan betrakta denna roman som nagorlunda realistisk? Eller är det bara verklighetsfrämmande önsketänkande om hur en del människor kan eller borde vara? Den medmänsklighet och solidaritet, som 1910-talets Berlin inledningsvis i vart fall bjuder pa, känns lite överdriven. Eller kunde människor vara sa spontana som Rieke - eller som den förmögne mannen pa Kurfürstendamm, som bjuder hem diversearbetaren Karl? Jag tycker det verkar orealistiskt, men jag har naturligtvis inte upplevt den tiden.
Det var för övrigt orsaken till att jag inte läste hela boken.
Drickaren är bland det otäckaste jag någonsin läst.
Det var nära med både gråt, skräckslagenhet o pinsamhet. Den här Hans Fallada är något extra, men samtidigt så är det ingen direkt värme som han ger läsaren som en motpol till allt elände.
Det kändes som att man själv var den som söp bort allting och sedan vart man även
oerhört otäckt behandlad av dessa socialistsvin
. Frun var god och försökte lirka på ett moderligt vis, men en flicka är svag o kan inte gör mycket när det absoluta eländet slår till.
En rakt igenom fruktansärd bok, men mycket, mycket bra!
En sak hade dock den gode huvudpersonen emot sig, och det var att han var så fruktansvärt envis! Han skulle ha lyssnat till sin frus känslor, men icke.....
