Citat:
Ursprungligen postat av TebbTubby
Jag snarare anser alla känslor meningslösa vilket gör det lite svårt för då börjar jag undra vad som faktiskt är meningsfullt. Ändå känner jag inte mitt liv vara meningslöst eller vissa handlingar jag gör vara meningslösa. Anledningen till varför jag anser längtan sakna någon kan vara för längtan och "satisfierandet" av längtan är något helt egoistiskt och egoistik som inte ens innebär något viktigt för en själv. Det känns som om jag borde definera mening innan jag kan svara på "vad längtan saknar" men den frågan verkar vara lite väl stor och möjligtvis kan jag svara på vad längtan saknar utan svaret på vad mening är.
Mening är vad som känns meningsfullt
för dig. Kan vara att gifta dig och skaffa barn, att gå och köpa ett kexchoklad eller pilla navelludd. Många känslor är onödiga/överflödiga i dagens samhälle. Som stress, oftast. Inte alltid. Men som sagt, liksom med längtan, hjälper de att motivera/varna/avskräcka oss, och försöka balansera vårt mående. De är också en vital del för att vår kommunikation ska fungera. De är de inre faktorerna som får de yttre faktorerna att fungera. Det är ett samarbete.
Det känslan längtan saknar är sitt mål. När den hittat fram "försonas" längtan med målet och de kan åka upp till himmelen. Men jag vet fortfarande inte om jag förstår dig rätt.