Det här måste väl vara helt unikt i svensk kriminalhistoria så vitt jag vet; att en person först
mördar den ene föräldern, döms för detta mord och antingen hamnar inom den slutna
rättspsykiatriska vården eller fängelse, och sedan åter ute i friheten går och tar livet av den
andre föräldern också.
Så har man då anledning att fråga sig, och det har säkert gjorts upprepade gånger här i tråden,
hur i all världen kunde man göra en sån total missbedömning av mannen och hans psykiska
tillstånd? Hur kunde länsrätten år 2002 i sin skrivelse vid beslutet om ett upphörande av
fortsatt vård formulera sig på det här viset:
"Det finns inte längre någon risk att
mannen återfaller i brottslighet." 
Det låter onekligen
tvärsäkert. Att man
verkligen var förvissade om mannens ofarlighet i framtiden. Jo, visst...
Snacka om att grundligt missta sig...
http://www.expressen.se/nyheter/40-aring-slapptes---misstanks-for-mord/
"Det var drogerna som förstörde hans hjärna", heter det här i länkade artikeln.
En gammal barndomsvän uttalar sig om kompisen som blev en brutal mördare.
http://www.expressen.se/nyheter/sa-forandrades-den-misstankte-mordaren/
Har inte kollat i tråden så noga, så därför finns väl dessa artiklar redan länkade.
Ursäkta då!
Slutligen: Den här mannen kan väl i rimlighetens namn aldrig bli frisläppt mer?
Nu måste det ta STOPP! Nu är det färdigdaltat. Nu får man absolut inte chansa en gång till.
Tänk om han har planer för syskonen också...