Montessori. Erfarenheter?!

Min grabb är 7 år och som en klon av sin far. Min karl är envis och lite ego, ibland får man "knacka på" och påminna honom om att han har familj. Genom hela sitt liv har min karl haft mkt lätt för att lära sig och haft mkt lätt för att bli uttråkad. Skolan hoppade han av mer eller mindre i 5:an, matte har han lärt sig själv och likaså bokföringen och löner till sina anställda.
När han gick yrkesutbildning gjorde han kursen på halva tiden.
Min karl lever i nuet, inte som jag som går och dagdrömmer om framtid lr dåtid hela tiden. Det gör att han ser allt omkring sig och kommer ihåg det också. Lilleman har redan börjat att tala om för mig var flytvästarna satt på färjan vi åkte, t ex... Så synintryck och minne är väldigt bra.

Min lilleman verkar ta efter pappa i allt, han gör några tal i matteboken t ex, sen tröttnar han på upprepningen och börjar snurra på stolen lr springa runt i klassrummet.
När en fröken sätter sig bredvid honom har han inga svårigheter att fortsätta att räkna.
Han ligger främst i klassen i alla ämnen, men det är koncentrationen och sprittet i benen som ställer till problem. Lika envis och egensinnig som sin far är han också, svårt med auktoriteter.

Jag har funderat på Montessori. Vad tror ni, skulle det passa min son?

Håller sig Montessori på 2000-talet. Jag tycker att deras hemsida är en katastrof och när jag har mailat till dem har jag inte fått något svar. Känns lite 1800-tal, i synnerhet om de vill ha elever. Jag vill gärna att min son går i en skola som stimulerar honom i den värld vi lever i idag.
Vad anser ni som vet?

Jag gick i en Montessoriskola mellan 1:an och 9:an, och skulle vilja påstå att det i alla fall på vår skola fungerade mycket bra. Det fanns några elever som inte passade på skolan inlärningsmässigt men det var dem som hade svårt för skolan, vilket inte verkar vara fallet för din son.

Risken skulle väl vara att eftersom det är stort fokus på eget ansvar och planering så skulle bristande koncentrationsförmåga vara en svårighet, däremot vill jag minnas att vi var ganska "övervakade" åtminstone i lågstadiet, det är först senare som man har helt egna studier på skoltid.

Känner ganska mycket igen mig i din son när jag var i den åldern; envis, svårt för auktoriteter (snarare svårt för auktoriteter som har fel), lätt för skolan och vissa koncentrationssvårigheter, och än så länge har det gått bra för mig!

Jag antar att det är skillnad på Montessoriskola och Montessoriskola dock, så lita inte bara på mitt ord.

Tack för ditt svar.. Det känns mer som att jag är inne på rätt väg.. Har tänkt i de här banorna redan innan han började i skolan och nu när jag börjar märka att de inte kan stimulera honom, redan i 1:an så känns det lite hopplöst.

Får man fråga hur du vet att din sjuåring ligger främst i klassen i alla ämnen? Jag undrar då jag har erfarenhet från flera mammor som tror att deras barn har "lätt för sig" i jämförelse med andra. Nu kanske det verkligen är så att ditt barn ligger över medel, jag är bara nyfiken.

Jag tror att umgänget är viktigare än ideologin. Se till att han hamnar i en bra skola i bra sällskap (barn till högutbildade).

Fröken säger det på utvecklingssamtalen..

Om han är så lik sin pappa som han verkar vara så kan ett problem vara när han sedan får svårt för något, att kunna erkänna att man inte kan. Då kan han bli van vid att ha så lätt för sig att han inte vill fråga.
Hans pappa tyckte att bokstäverna började hoppa vid en viss ålder och att han hade svårt att hålla isär raderna när han skulle läsa, kom gärna på samma rad hela tiden. Det har blivit bättre nu efter att han fyllt 30 år så jag vet inte om det har något med de ungdomliga hormonerna att göra??!!
Eftersom det inte fanns när han började i skolan.
Eftersom han var stolt över att vara så duktig blev han då rädd för att göra fel.

Men det är inte riktigt anledningen. Det är bristen på koncentrationsförmåga, att det känns som att han behöver mer varierad stimulation, som är problemet.

Vi har en montessori-avdelning på mitt barns dagis. Alla föräldrar är snorkiga och det är jämt skrik och oväsen inne på deras avdelning. Montessori är för överklassmänniskor som tror att denna pedagogik är finare och bättre för just deras barn. Lurade.

Jag gick Montessori ihåg och mellanstadiet, och sen lite montessoriinspirerat på högstadiet... Det senare var lite av en katastrof, de visste inte riktigt vad de skulle göra av oss som gått i åldersblandade klasser när vi kom till högstadiet och vi var ett tag en klass på 13 pers i sjuan, sen tillsammans med "våra" åttor, dvs de vi gått med när vi var mindre, ett tag och sen slutligen slog de ihop oss med en vanlig klass. Vi var lite borttappade....
Men innan dess var det kanon. Man får lära sig i sin egen takt, inget värde sattes vid hur långt man nått utan man bara gick vidare när man var redo. Dvs inga kudos för att man var först, inga bannor om man var sist (extra hjälp om man hade riktiga problem såklart....). Vi fick planera själva, men lotsades av lärarna hela tiden. Fastnade man i ett favoritämne så fick man hållas ett tag, och sen såg de till att man bytte. Tror koncentrationen kommer av sig självt när man slipper hålla på med enkla saker i en evighet, när man kan det går man vidare via prov eller annat bevis på att man klarat momentet. Om det är så att ngt är enkelt ändå så är det lättare att ta sig igenom det när man kan se slutet, när man vet att om jag bara gör de här 100 tråkiga uppgifterna så fort jag kan så får jag gå vidare, snarare än att vänta in klassens takt. Man gör det liksom för sin egen skull. Nackdelen om man är begåvad är väl att man aldrig får in läxvanan, men det kan ju du som förälder se till att han får göra ändå. Bara för att ha vanan inne när det kommer till vidare studier.
Det var kul med åldersblandade klasser också, det kom nya barn varje år och även om ens vänner ofta var i samma år som en själv så fick man öva i att umgås med andra och hjälpa och bli hjälpt när det behövdes. När man blev äldre var inte åttorna läskiga, vi hade ju gått i samma klass något år tidigare.

Om du har en bra montessoriskola eller klass i din närhet tycker jag absolut att du borde låta din son byta. Undersök hur engagerade lärarna är, oftast är det de som utgör hela undervisningen, och hur motiverade skolledningen är för att få låta dem fortsätta vara annorlunda (och inte lämna dem till kaos senare, hände många ggr i min kommun att klasser fick byta skola när lärare bytte etc). Men att elever vill följa sina lärare snarare än skolan är kanske ytterligare ett bevis på hur uppskattade de och läroformen var... Sen var det såklart så att bara högutbildade och engagerade föräldrar satte sina barn där, lite speciellt. När jag var tio frågade jag mina föräldrar varför inte de var vd:s som alla andras föräldrar var.... Men å andra sidan så går jag på handels nu och känner mig hemma i mer än en social miljö.

Om hemsidan, troligtvis så har lärarna fokus på eleverna. Glöm inte att de förmodligen inte är uppvuxna med internet och inte har använt det på samma sätt som på andra arbetsplatser, internet i lågstadiet behövs liksom inte så mycket. Lärarna gör tex ALLT läromaterial själva, sånt tar tid. När du hälsar på, be att få kolla tex mattepärmarna och se vad det är ditt barn kommer att få lära sig ist för ur en vanlig tryckt lärobok.

Tala med läraren i stället. Min syster var sjukt duktig i skolan. Hon fick gå gratis på en privatskola för barn som var till för smarta barn. Hör efter om han kan gå upp en årskurs.
Ta inte montessori . Barn lär sig. Men deras metoder för att lära sig hör hemma i ryska fängelser.

För att klargöra lite. Maria Montessori kom fram till den här pedagogiken m h a handikappade barn. Vad som är handikappad under dåtidens definition kan jag inte avgöra. Men om det handlar om elever som låg i autismspektrumet, är det inte så svårt att komma fram till varför resultaten blev bra Sedan skall man ha tillämpat denna metodik på barn ifrån 1900- talets slummen. Återigen kan den fattiga miljön ha påverkat att det gick som det gick. Barn som lever under svåra hemförhållanden kan uppfatta skolan som en fristad.

Ja gick Montessori 4-6:an och det är inget jag rekommenderar för barn. Hela våran klass fick problem utav alla parallellklasser när vi gick vidare till reguljär skola från 7:an till gymnasiet. Samtliga låg efter i den matematiska nivån och alla andra ämnen. Många hoppade av gymnasiet samt fick gå komvux i vuxen ålder. Jag minns när vi började högstadiet, det blev jobbigt. Varningssignalerna började komma terminerna innan skolavslutning på Montessori när lärarna såg att vi låg efter, man försökte kränga med matten och mycket annat.

Innan Montessori var matematik ett av mina starkaste ämnen, nu var jag visserligen ung men att gå från bäst till sämst är rätt tragiskt. Sedan i högstadiet fick jag lärare som hade det svårt för att förstå varför det var som det var, jag låg ju enbart efter. Det var inte så att jag hade några verkliga problem.

Sedan för att berätta lite om vad vi gjorde på Montessori. Jag minns att lektionerna främst bara flöt förbi, det var mest diskussioner om "vuxna" ämnen. Sedan var elevmaterialet uppbyggt så att man fick studera i egen takt. Det var ändå lugnt och en bra stämning i klassen. Snarare var det en chock att börja högstadiet då alla verkade gapiga och stökiga i korridorerna för att sedan sitta helt kolugna i klassen. Vi var alltid lugna, men rent personligen så flöt man bara bort. Det var som att man inte hängde med alls under lektionerna. Det var tufft att hänga med!

Jag kan relatera till mig själv idag i vuxen ålder. Jag har väldigt svårt att passa in. Jag lär mig ingenting under handledning utan måste gå igenom allt om och om igen. Det är snarare så att jag undviker klassrum och studerar hemma istället. Samtliga jag har talat med, klasskamrater o.s.v har den uppfattningen om att det är dem som hänger med, som får dom bästa betygen och som får mest utav sina kurser. Jag saknar den förmågan och måste spendera min fritid för att studera ikapp.

Jag finner det störande att Lillemans pappa inte deltar i hans uppväxt. Trots allt verkar han ha mer erfarenhet över vad som kan fungera för Lilleman, kan du något om din karlns historia över varför han är som han är!? Har han ADHD, hög ämnesomsättning, var han idrottsmänniska i sina unga dagar?

Hur finner du din man f.ö? Uppfattar du dem saker som du nämner som negativa?

Din son verkar ha överskottsenergi! Han verkar också vara intelligent men han verkar behöva struktur och ordning:


Dina lilla intelligenta filur skulle bara använda friheten han skulle få på Montessori till att göra sådant som han tycker är roligt. Montessori är inget jag rekommenderar för normala barn. Däremot rekommenderar jag att han sätts i någon form utav idrott. boxning, brottning, simning, fotboll. Sådant som kommer göra han poppis i tonåren

Skolmiljön börjar bli allt tuffare, man skall börja betygssätta redan ifrån mellanstadiet. Det kommer bli allt svårare att få betyg när man väl börjar högstadiet samt gymnasiet, de matematiska kurserna börjar definitivt bli allt mer svårare. Att ha självdisciplin, vara ordningsam samt kunna närvara är viktiga egenskaper. Något jag inte kan se ett barn ha utan strikt pedagogik och utan en vuxen som kan sätta gränser. Din son behöver gränser!

Så som du beskriver det verkar han ha ett försprång. Därför rekommenderar jag att du talar med hans lärare om att han har mycket energi, dock att han inte ligger efter utan tvärtom, ligger före. Överskottsenergin kan bygga på att han känner sig understimulerad. Ni får spåna på möjligheter om att avancera istället för att experimentera med flumskolor.

Här har du några saker som jag uppfattar störande inom Montessori: (för att nämna några)

Inom Montessoripedagogiken ges heller inga betyg och tas inga examen. Det sker istället en individuell utvärdering av varje barn.

Pedagogiken bygger på en människo- och kunskapssyn som gäer att barnet har sensitiva perioder när det känner lust och är särskilt mottagligt för inlärning.

Material köps till viss del, men en stor del av materialet tillverkas också av läraren och barnet.

Lycka till!

Bara för att utgöra en motpol mot ovanstående så har det gått bra för mig och mina klasskamrater. Jag känner ca 40-50 st som gick i min och parallellklassen. Av dessa går/har precis gått ut nu 2-3 st på handels med mig. En annan studerar sin phd i USA (fullt betalt, inte helt vanligt där).

Men det är klart att det inte passar alla. Men tills det är etablerat är det helt klart värt att testa. Jag är också envis som synden, blir lätt uttråkad etc. För mig gick det bra.

Och jag förstår då inte hur faktumet att lärarna utformar läromaterialet är något dåligt??! Det är jättebra, de tar upp saker de kan till fullo (om de inte kunde det innan har de ju fått lära sig) och ser till så att det alltid är aktuellt och möjligt att jobba med i den speciella miljö som råder just där (varje klass är unik).