Alla dina varianter är sådana att båda alternativen fungerar. Mitt intryck är att de lätt övertydliga varianterna hör till ledigt tal och skrift. Under en tid var det snarast byråkrater som gick i bräschen för att stryka »onödiga« småord, för att ge ett kärnfullt språk.
Nu med satsningar på klarspråk både högt och lågt så kan väl också myndigheter kasta sin ett »som« eller »att« utöver absolut minimum. Våra behändiga ordbehandlare har också hjälpt till att göra steget mindre mellan ledigt språk och skrivet språk. (Krystade förkortningar som »m.fl« har försvunnit.)
Var läser man om detta? Utgivningsfloden av svensk litteratur är rik och det blir många författare också, om de lyckas komma med i morgon- och café-soffor.
Bara i ett av dina exempel vill jag föreslå en omkonstruktion:
Hur lång tid tog det, från det du hörde skriket tills du kom fram till huset?
Citat:
Ursprungligen postat av FatAlbert
Så du menar att man kan stryka ända tills man märker att det låter fel?
Nja, man ska inte pressa för att stryka så mycket som möjligt. Smaka på alternativen och behåll det som smakar bäst, det som ger bäst rytm rent av. Om läsaren backar och själv sätter in ett småord där det hackar, då blev det lite fel.
I den långa varianten så är följande ett fragment av blankvers – det är fina saker det:
Det finns saker som Astrid undrar över.
