Jag är ju jävig åt opioidhållet (och de flesta umgås ju hellre med dom som anv deras egna drog) så jag säger heroinisten.
Faktum är att jag ofta inte står ut att umgås med en person som nyss rökt... det går bara inte. Jag blir rädd för dem, för det första, sedan är de konstiga (därför jag blir rädd). Jag vet som inte hur jag ska bete mig när de börjar "skumma". Och så blir jag rädd för att de i sin tur ska märka att jag känner obehag inför deras "skummande" och rökare KAN vara känsliga för sådant... alltså de kan vara "lättpsykade" precis när de har rökt, bli lite nojiga liksom.
Umgicks med två tokrökare en gång och satan vad konstigt allt blev. Rök 1-3 var inga större problem men sedan gick det utför... Vi kollade på tv, de satt och bubblade i sin bong. Det var det enda jag hörde... blubb blubb blubb. Ingen sa något alls, bara blubb. Efter en lååång period av tystnad så påpekade jag något på tv:n, om programmet. Jag tittar på mina kompisar medan jag säger det. Då slutar det bubbla.. båda vrider långsamt huvudena mot mig... ögonen hänger, tungan nästan ute ut munnen. De tittar på mig... läääänge. Bara stirrar. Vet inte hur många sekundrar de satt så, råglodde liksom, och knäpptysta. Jag tänkte bara
"Vad vill dom mig? Är dom arga på mig? Vad tänker dom göra med mig?" De såg som halvt onda ut liksom. Plötsligt så rör sig huvudena igen, de vrider bort sig från mig... blubb blubb... blubb. Jag blev stel som en pinne efter det. Pallade stanna bara en kort stund till sedan gick jag hem.
Nej, jag passar verkligen inte ihop med dem
Har ju flera vänner som röker men jag brukar gå hem om det blir för mycket. De får såklart röka hos mig också och det funkar om det bara är en gång... då märks det inte så mycket på dem liksom. Har en kompis som röker hela tiden (oftast ihop med andra droger) och jag blir alltid illa till mods om den kompisen är här länge. Så fort han börjar bli normal igen så går han ut och röker... och så blir det så där "olustigt" igen.
En heroinist har jag inga problem med, eller vilken opioidare som helst. Antingen så sitter man och noddar ihop eller så städar man ihop, eller gör något annat. Oftast nodda först, sedan göra något tills man tar en ny dos. Man kan ju bli både uppåt och nedåt på det liksom. En opioidare beter sig ju inte "annorlunda" psykiskt... det är ju fysiskt det kan märkas att man tagit. Ögonen kanske hänger och så... men man är ju fortfarande sig själv. Att umgås med en opioidare, fast man inte tar själv, är ju inget konstigare än att umgås med en i värsta fall väldigt trött person.
Tjackisar kan jag också tycka är lite jobbigt... iaf när de är fler än en. Iofs så kan de tjattra med varandra då ju... men, men.