Är Bibeln sann ? (Sammanfogad tråd)

Jag pratar aldrig om vattentäta bevis, och det gör inte vetenskapen heller.
Det kan ju vara så att jag lever i the Matrix, och att allt jag upplever är i min fantasi.
Solipsism är svårt att motbevisa, men även ointressant tills det finns anledning att ta det i beaktning.
Så om du vill ha absoluta bevis så kan vi lägga ner, som sagt.

Det var inte frågan.

Det finns massvis med bevis för att kvinnan inte är skapad från en mans revben. Neandertalare, Homo floresiensis, Denisovaänniskan till exempel är alla bevis på att människan inte skapades färdig.

Visst, du kan alltid säga att gud krånglade till det för oss medvetet för att vi skulle vara tvungna att lita på prästerna, men i så fall är ju gud puckad. Så antingen stämmer inte skapelseberättelsen, eller så är gud puckad. Välj själv.

Men det gör den. Den beskriver 'gud' som postulerat skapare.


Den är självmotsägande i sin skapelses-kronologi.



Aaah, så din bibel-apologetik byggar på ad hoc-premissande.

Ser man det. Din sannings-sökande metodologi är alltså baserat på:

1. Postulatet att det finns något övernaturligt och att detta manifesterar sig i bibeln.

2. Bevisbörda-jonglerande.

Jag åtar mig gärna bevisbördan för att mobevisa bibeln.


Strawman (som iövrigt är irrelevant på denna tråd).

Så är dom brister som påpekas i bibeln ang. dennas sanning en demonstration av att bibeln inte är sann, eller finns det nån som vill förklara varför dessa påpekade brister inte är brister?

Själv fokuserar jag i detta sammanhang på dom kronologiska självmotsägelser, som finns i gen. 1-2.

Totalt uppåt väggarna och otroligt korkat påstående.

Bevisbördan ligger helt på den som kommer med ett påstående, aldrig på den som argumenterar mot detta påstående.

När det gäller bibeln och alla religioner så är det dem som påstår att religionen är sann som har [/b]all[/b] bevisbörda.

Om jag, å andra sidan, påstår att Noak aldrig skulle ha kunnat för det första bygga en ark i den storlek som påstås och för det andra aldrig ha kunnat hålla så många djur vid liv så länge som krävts så har jag bevisbördan att backa upp det påståendet, men bara just det påståendet. De troende har å andra sidan redan från början bevisbördan att visa att det kunde Noak visst göra, och det ingår i det första jag skrev ovan, och denna bevisbörda påverkas inte alls av att jag i ett senare steg har bevisbörda för mitt motargument. Men min bevisbörda gäller, som sagt, ett motargument och påvisar bara att den troendes bevisbörda inte har uppfyllts.

Det måste alltid vara den som först påstår något som har bevisbördan för sitt påstående.

I fallet ovan så har den troende bevisbördan att visa att bibeln är sann, medan en ateist/antiteist som faktiskt anklagar religiösa människor för att vara "galna" har bevisbördan att visa att så faktiskt är fallet (alltså att de de facto är galna, inte att det de påstår är galet).

Påståendet att man talar med Gud, det måste den som påstår det alltså bevisa, enligt dig. Eller?
Men även påståendet att någon är galen för att hen påstår att hen talar med Gud, det måste den som påstår det bevisa, enligt dig. Eller?

Korrekt. Den som presenterar ett extraordinärt, aktivt postulat har sin egen bevisbörda.

Så i diskussionen om hurvida bibeln är sann har den som aktivt hävder att den är sann sin bevisbörda, och den som aktivt hävder att den inte är sann har sin bevisbörda.

Ja, om någon påstår att hen talar med Gud så är det den personen som har bevisbördan för sitt påstående.

Och om någon påstår att en annan är galen för att hen påstår att hen talar med Gud, ja då är det den som påstår det som har bevisbördan för sitt påstående, men då endast gällande att personen påstås vara galen, inte ifall personen faktiskt har talat med Gud eller inte och inte heller om Gud existerar eller inte.

För att återföra till Bibeln, så gäller att den som tror som har bevisbördan för berättelsen om Noak. För mig räcker det att bara säga "Den historien tror jag inte på". Jag har inget som helst krav på mig att visa varför jag inte tror, det är den som påstår att det faktiskt gick till på det viset som det står i Bibeln som har bevisbördan att visa att det var just så det gick till.

Påstår jag å andra sidan att det inte finns någon möjlighet att bygga en farkost i trä med de måttangivelser som ges i Bibeln så är det jag som har bevisbörda för just det påståendet (alltså att det inte går att bygga en ark i trä som inte skulle sjunka på direkten på grund av de stora glipor som skulle uppstå genom böjning vid minsta lilla våg eller på grund av problemet att en sådan konstruktion skulle knäckas av sin egenvikt i större vågor p.g.a. en för bred konstruktion i förhållande till längden).

Men, allvarligt talat, det finns inget som styrker att berättelsen om Noak är sann, så det är väl lika bra att säga "Det är bara ett exempel, Helge" och fortsätta att tro på resten, om man tvunget ska tro på något alls i Bibeln.

Alltså, bortsett från det rent fysiskt omöjliga med själva konstruktionen, vad många oftast helt bortser från är det omöjliga som kommer därefter – vad skulle djuren sedan äta efter översvämningen?

Efter att ha varit täckt av vatten under ett par hundra dagar (enligt bibeln) så är det ju bara lera kvar på marken när vattnet till slut runnit undan. Ingen landbaserad växtlighet överlever så lång tid under vatten (utan syre och utan solljus). Vad ska gräsätare då äta?

Och värre blir det för de djur som lever på trädens frukter. Det tar ju flera år innan ett nytt träd börjar ge frukt.

Och om det bara finns två djur av varje art, då skulle ju flera arter snabbt bli utrotade så fort som köttätande djur blev hungriga, eller hur? Det skulle kräva flera generationer av bytesdjur innan det skulle kunna gå att hålla ett enda par lejon vid liv, för att inte tala om geparder och hyenor, örnar och falkar samt vargar, järvar och rävar.

Nej, att tro på något så uppenbarligen overkligt som att historien om Noaks ark är sann, det är sannerligen att verkligen blunda stenhårt för verkligheten och fantisera om att det nog skulle kunna ha fungerat ändå på något sätt som det INTE står något om i Bibeln, t.ex. att Gud krympte magarna på alla djuren och att köttätarna egentligen var växtätare under flera år innan de började att jaga igen eller liknande fantasier (som det alltså inte står något alls om i Bibeln).

Skapelseberättelsen och berättelsen om Noa, de är troligen INTE möjliga ENLIGT VETENSKAPEN. Men det var INTE frågan. Frågan var om Bibeln är SANN, vilket den hypotetiskt kan vara TROTS att den INTE är möjlig enligt vetenskapen. Och vetenskapen har då alltså FEL gällande att Bibeln INTE är möjlig.

Sen även om Bibeln är falsk, helt eller delvis, så motbevisar det INTE att Gud finns och att Gud har varit delaktig i författandet av Bibeln.
Gud kan ha haft skäl att förvränga sanningen, tex ifall dåtidens människors spekulationer om Gud och Universum, var falska och alltför bisarra/osmickrande för Gud. Och om sanningen samtidigt var alltför komplicerad/olämplig, för dåtidens människor att förstå/höra. Då kan en lättläst berättelse som Skapelseberättelsen, ha fungerat ungefär som berättelsen om storken, som vi människor har berättat för barn, för att få barnen att sluta spekulera själva (på ett falskt och bisarrt/osmickrande sätt) om var barn kommer ifrån. Sanningen om hur barn blir till, den är olämplig för barn, har vi tänkt.
När barn blir tillräckligt stora för att anses kunna hantera sanningen, då berättar föräldrarna sanningen för barnen, om det anses nödvändigt, och om barnen INTE redan har förstått/hört sanningen.
Och något liknande gäller eventuellt för oss människor - när vi anses kunna hantera sanningen, då får vi höra den av Gud, om vi INTE redan har förstått/hört den.