Har svårt att finna mig själv! Min livshistoria, hjälp

Har aldrig riktigt vetat vad jag vill. Har sedan 15 års ålder försökt klura ut vad jag vill med mitt liv, är nu 22 och är fortfarande lika lost. Måste säga utan att låta dryg och arrogant att jag ändå upplevt mycket och känner mig mer vis än de flesta andra i min ålder.

Har umgåtts med alla typer av människor och lyssnat på all typ av musik. Umgåtts med allt från hip-hopare, hårdrockare, metal-folk, klubbmänniskor, stekare med mycket pengar, högerpolitiska personer samt vänster och kommunister.

Har växt upp i en musikalisk familj och utövat ett antal olika instrument, varit näst intill en hippie och rökt på, har varit hip-hop och klätt mig somså, sjungit i kör, spelat trummor i rock/hardcore/metal band, spelat piano i orkester.

Har ochså utövat sport på hög nivå, då mest tennis då jag åkte runt och tävlade i stora turneringar när jag var 14-17 år.

Alltså finns det fler människor där ute som är som jag??? Som inom loppet av 5 min kan lyssna på allt från Meshuggah/klassisk musik ala mozart, chopin/ till basshunter??

Som lätt anpassar sig i alla typer av situationer? som har vänner som är både kommunister och rasister? Som har ett otroligt stort hjärta och har lätt till tårar när man ser en emotionell film, och som kan gå på en jazzbar och röka en cigarr för att nästa dag gå till det stekigaste stället på stureplan med armani kläder och en hel burk vax i håret?

Jag älskar naturen och önskar ibland att jag var en hobbit i min hobbithåla och gick promenader med pipan i munnen samtidigt som jag är en stadsmänniska som älskar att festa, klubba dansa, dricka och knulla. seriöst vad FAN är det för fel på mig?

Är det för att jag är så bred som jag har svårt att finna mig själv? Är det pågrund av detta som jag har så oerhört svårt att välja vad jag ska satsa på karriärmässigt?

Finns det någon mer där ute som är som jag? Jag har mycket svårt att tro det. Jag antar att de flesta människor har det lättare att välja vad dom vill göra då dom inte upplevt allt detta som jag har gjort och jag avundas dom så otroligt mycket.

Någon vettig människa som kan ge mig en hjälpande hand och bolla lite ideer?

Känner faktiskt väldigt mycket igen mig i nästan allt du säger. Håller också på med musik och har tävlat mycket i just tennis tidigare.

Ganska soft egenskap ändå att kunna anpassa sig och komma överrens med många typer av människor, det borde kunna hjälpa dig väldigt mycket både i arbete och socialt.

Är det musik du vill arbeta med? I så fall minns jag en grej en lärare sa på någon föreläsning för något år sen om att man ska arbeta med det man tycker om att lyssna på. Gillar du soul och funk är det du ska jobba med o.s.v. och sedan avslutade han med att säga, att ifall man var som honom själv (han hade arbetat som frilansare i massa år innan han blev lärare), och gillade nästan allt är det perfekt om man ska arbeta som frilansare. Då får man göra allt möjligt, träffa alla typer av människor och bara njuta av livet. Efter att ha läst det du skrev känns det som att det vore något som skulle passa dig ifall du nu vill jobba med musik

Härligt att höra att det finns någon annan där ute som känner igen sig! Nej det är det jag inte vet, vad jag vill jobba med då jag vissa dagar känner ett brinnande intresse för något för att dagen efter känna något helt annat. Så har det hållit på i flera år nu, minst sagt frustrerande.

Får jag fråga hur gammal du är? och vad gör du för tillfället?

Nä huvvah vilken skräckhistoria Angående det där karriärmässiga dock..; fan, gör det du älskar att göra och gör det väl. Att vara mångfaldig kan säkert göra det svårare att liksom "välja karriär". Meen, ditt problem uppstår p.g.a. ditt behov av att veta vad du ska satsa på karriärmässigt.

Till att börja med så är det en bra egenskap att kunna vara socialt flexibel. Det kommer du har nytta av i ditt liv. Problemet blir när det kommer på bekostnad för vem du är, vad du står för och vilka värden du prioriterar i livet.

Jag tror inte att vi människor har ett fast jag, en fast identitetskärna som är orubblig. Jag ser den snarare som föränderlig utifrån kontext och vart man är i livet. Men jag förstår att det är jobbigt att inte kunna veta vem man egentligen är. Det är en existentiell fråga som vi alla brottas med, även om man är 22 år eller 55 år och statsminister. Det stämmer inte att du är ensam med det här, tro mig det vet jag.

Idag så opererar vi på otroligt många olika arenor i livet och vi visar upp olika delar av vår mänskliga vinjett beroende på arenan. På flashback visar man en sida, på krogen en annan och hemma med mormor en tredje.

Kanske kan det hjälpa om du reflekterar kring vilka värden du har i livet? Vad är viktigt för mig?
Drivs jag av att tjäna pengar? eller av att kunna hjälpa andra människor? Vill jag satsa på min karriär eller prioritera familjelivet (eller kanske både och?)

Vilka frågor vill jag stå upp för i diskussioner och vad skiter jag i?

Hur får andra behandla mig och hur vill jag behandla andra?

Tycker jag att människor själva ska bestämma över sitt liv eller ska vi solidariskt hjälpa varandra?

Vem lever jag mitt liv för? För att så många människor som möjligt ska tycka om mig eller för att mina föräldrar ska bli nöjda? Är detta förenligt och om inte, vilka saker vägrar jag offra för andras skull?

Vad vill jag titta tillbaka på i mitt liv om 5 år och kunna stå för idag?

Jag tror definitivt att du har allt det här inom dig. Vissa saker vet man inte svaret på förrän efteråt och andra saker kan vara lättare att reflektera kring idag.

Ibland kan det till och med vara så att man måste bara fatta ett beslut, inte det mest perfekta beslutet. Det viktiga är ju att det för oss framåt i livet, och sedan kan man titta tillbaka, utvärdera det och bygga på den erfarenheten.

Lycka till!