Var går gränsen värderingsmässigt?

Funderade lite kring den eviga debatten kring hur man ska tilltala folk och dylikt.

I det hela så spann jag då vidare på vad som jag skulle kalla retro- och vintagevärderingar* och undrar lite hur ni ställer er till dessa. Jag själv tillhör väl dom förstnämnda.

*Grovt sammandraget så kan vi väl säga att vintagevärderingar är den äkta varan där man helt och hållet böjer sig för gamla värderingar medan retro är mer en modern tolkning som kompromissar.

Det hela är lite av en identitetskris och jag undrar hur ni hanterar detta. Hur ni drar linjer. Exempelvis så är jag tolerant mot homosexuella och oliktänkande, jag är emot monarkin och ser mig själv som klassisk liberal.

Däremot så kommer jag troligtvis uppfostra mina barn med relativt hårda nypor och jag gillar personligen konceptet med klassisk stil och etikett även om jag anser i grund och botten att folk får göra vad dom vill.

Annat exempel var ju en person som skrev att denna sket i hälsoriskerna med rökning eftersom en gentleman inte fruktar döden. Något jag bara tycker är fånigt samt att det vore moraliskt hyckleri av mig att fortsätta röka cigarrer.


Ni som genuint har värderingar av den äkta varan, vad jag skulle kalla vintagevärderingar får gärna svara, men då undrar jag primärt hur ni grejar livet.

Huvudämnet ska dock vara var man ska dra sina värderingar i ett modernt samhälle samtidigt som man förespråkar klassisk stil.

Förlåt mig men gud så skitnödigt detta var.

Om du är sugen på att diskutera den mer politiska aspekten, kan du inte göra det i politikforumet då?

Är dock inte det jag vill. läs igen, det jag åsyftar är värderingar. Däremot är vissa värderingar kopplade till ideologier men inte det jag frågar om.

Ok.

Vi provar ett annat forum, eftersom detta verkar kretsa kring existentiella funderingar och liknande.

KSoE -> Filosofi

/Moderator

Jag anser mig ha tänkt igenom detta med värderingar.

Tolerans är det som vållar mest problem. Jag kan tolerera att andra beter sig dumt åt men vart går gränsen mellan tolerans och feghet? Jag vill ju inte att andra ska förpesta min vardag med ett jobbigt sätt så en tillrättavisning känns ju bra emellanåt. Men det är ju situationsberoende och beror på ens egen ork.

Något som äcklar mig enormt är svennetoleransen där svennar sköter sitt eget och inte tar något ansvar alls för omgivning och det gemensamma. De anpassar sig till situationen och söker aldrig hitta något fast att ankra sitt beteende på. Men jag antar att det är judarnas fel.

Jag anser att alla måste dra sitt strå och reagera lite över allt skitbeteende vi har i samhället. Men stigande intelligens så blir ansvaret större.

Sen undrade du hur jag grejar livet. Svaret är att det inte går så bra.