Är det provocerande att vara nöjd?

Ja som rubriken lyder: Är det provocerande att vara nöjd?

Personligen upplever jag att det är så, nämner man för någon att man är nöjd över något, det kan vara allt från något köp man gjort till självaste livet i stort, får man allt som oftast höra någon negativ kommentar. Påpekar man detta får man även höra att personen i fråga minsann inte är någon pessimist utan väljer att kalla sig "realist".
Visst måste man även vara realistisk i vissa situationer men det finns inget som säger att realism och "nöjdhet" inte kan gå hand i hand.

Så hur upplever ni andra detta? Har ni lagt märke till detta fenomen eller känns det främmande?

Man kan väl anta att det hör vårt rätt extrema konsumtionssamhälle till, där man ständigt uppmanas att konsumera sig till nästa temporära lyckokick.

Att då vara generellt nöjd är inte helt ok, det finns ju alltid något annat som man bara måste "uppleva" eller "äga".

Så visst kan jag hålla med dig.

Ja jag håller med, man stöter väldigt ofta på folk som måste påpeka något negativt eller att något negativt skulle kunna ha hänt om bla bla.

Det är tråkigt.

Att vara nöjd med tillvaron och inte önska sig något mer. Kan ses som att man inte har några framtidsdrömmar.

Att inte önska sig materiella ting. Man är nöjd med de saker man har. Då har man funnit en insikt.

Men samhället kräver att man inte ska vara nöjd. För det är kapitalismens grundsten.

Jag tycker det stämmer ganska bra, ofta när man påpekar att man anser sig vara bäst eller når framgång så ska det alltid vara någon typ som säger eller skriver något negativt!
Fan, låt en vara i fred om man inte har något vettigt att säga! Hur svårt kan det vara att fatta det!? Människor är negativa och trångsynta och förstår inte hur dem ska må bra. Jag tycker alla kapitalistkramare ska fundera på deras egna liv och vad som egentligen har ett värde i deras liv!

Det sägs enligt ny forskning att om man överlag är nöjd av sig och optimistisk kan det bero på en störning i hjärnan.... Man ska vara "realist" och vara kritisk, det är nått som fått evolutionen att gå vidare.

Det är viktigt att vara realist, men det utesluter ju inte optimism. Man kan vara "lagom" optimistisk och lite "lagom" kritisk. En balans i livet är det viktigaste för att må bra.

ingen är någonsin nöjd, säger någon att den är nöjd så fejkar personen, jag hatar falska människor.

säg aldrig att du är nöjd i största allmänhet (det går bra att vara nöjd med specifika saker, men inte med allt)

isf fejkar du

Jag vill nog hävda motsatsen; man kan mycket väl vara generellt nöjd men ändå vara missnöjd med vissa specifika detaljer i sitt liv.

Det är just det som generellt implicerar.

Jag är helt klart hellre hjärnskadad och nöjd än missnöjd med en fullt normal hjärna. Men som jag tidigare sa så tycker jag inte att det ena behöver utesluta det andra, d.v.s. man kan ju vara nöjd över en viss sak men samtidigt kritisera någon som tänker lite för mycket önsketankar och har huvudet i det blå.


Visst finns det saker jag är missnöjd med, jag finner livet långt ifrån perfekt men tycker att det finns alltför många av dessa "negativa realister" som bara förstör för de av oss som inte orkar gnälla på varenda litet snedsteg vi råkar ut för.