En söt historia (hoppas att mina barn inte läser detta, då har jag själv-outat mig!). Vi var på väg hem från landet, och fastnade i en OÄNDLIGT lång bilkö söder om Sthlm. Barnen började bli kinkiga, och svetten började bryta ut på våra (dvs mammas & pappas) pannor. Men i motsatt körbana kom brandkåren med sirener och blåljus! YES - en liten diversion!!! Jag började berätta om brandkåren - att de släckte bränder, räddade folk, och att de fanns till hands alla tider på dygnet. Att de hade JÄTTELÅNGA stegar, och andningsmasker och yxor och bla bla etc... Det funkade - det blev dödstyst i baksätet. Då säger minstingen - "Kan man äta den?" Vänta nu.. "Vad sa du just nu?". "Kan man äta
brandkorven?".
20 minuters pedagogisk, tålmodig och instruktiv presentation av en av våra viktigaste samhällsfunktioner - och han trodde att jag pratade om en korv.. Han var 3 år gammal.
Det var ett under att jag inte körde av vägen, eller krockade med fordonet framför..