SYRIEN - En sammanställning av konflikten

Rebellerna ska ha rensat en by på kristna, dem gick in och sa lämna eller dö. Dem planterar också bomber utanför skolor och skjuter mot människor från olika tak. Rebellerna dödar och slaktar civila. Dem har begått flera olika övergrepp på civila.

Dem har plundrat kyrkor. Samt kidnappat kvinnor och barn, dödat dem och sen dumpat deras kroppar på gatan. Rebellerna som består av radikala sunni muslimer är en riktigt smutsig grupp. Dessa har inga problem att döda bebisar om det gynnar deras agenda.

Ser inte alawiterna som smutsiga, dem försvarar landet mot sionister och deras wahabist allierade som kallar sig själva den fria syriska armen.

Rebellerna får ju stöd från väst och gulfstaterna då usa vill ha bort assad. Brittiska sas tränar rebellerna i olika sorters krigsföring. Så sionister finanserar den utländska syriska oppositionen. Sas i england tränar rebellerna i krigsföring och militär taktik.

Kristna och muslimer har lika rättigheter i syrien och landet är stabilt samt dem flesta stödjer Assad, jag fattar inte varför du vill att Assad ska störtas och låta radikala islamister ta över som kommer att rensa landet på icke sunni muslimer.

Usa ser ju al qaida och muslimska brödraskapet som ett mindre hot mot deras intressen en hezbollah, iran och syrien.

Rebellerna skapar kaos i syrien, dem får militär hjälp av england och vapen från usa och gulfstaterna.

Sionister vill störta Assad och ge rebellerna makten över syrien. Videon var skit, kommentarerna till videon var enu värre.

Se nedan samt min diskussion om hur syrierna hjälpte AQ med baser under kriget i Irak,


Ja precis det statliga våldsmonopol som syrierna fuckade upp i Libanon då de vägrade stödja regeringen utan beväpnade en separatistgrupp. Kom inte med våldsmonopol här; varför var det irrelevant för Libanon?

Heheheheheh de som att diskutera med ett barn när du svarar på mina inlägg....

Allt handlar om inbördeskriget libanon där I maj 1976 började Israel förse den maronitiska milisen, däribland Lebanese Forces som leddes av Bachir Gemayel, med vapen, stridsvagnar och militära rådgivare. Av rädsla för att förlora handeln genom Beiruts hamn blandade sig Syrien i inbördeskriget 1 månad senare och stödde regeringen, där maroniterna var i majoritet, och runt oktober hade de 40 000 man stationerade i Libanon.

Libanonkriget 1982 bröt ut den 6 juni, när Israel ännu en gång invaderade landet för att återgälda för de attacker som PLO utförde. Under konflikten dödades 14 000 libaneser och palestinier, och Israels armé belägrade Beirut. Strider förekom även mellan Israel och Syrien

Syrisk inblandning [redigera]
I juni 1976, med ett land där krig fördes överallt och med maroniterna nära att ge upp, bad Libanons president Suleiman Frangieh Syrien om hjälp. Han anförde att Beiruts hamn skulle stängas och genom den gick en stor del av Syriens import. Efter massakern i Damur hade de kristnas rädsla ökat, och båda sidor upplevde situationen som att mer stod på spel än den politiska makten. Syrien svarade genom att bryta förbundet med det palestinska Rejectionist Front och började stödja den maronitisk-dominerade regeringen. Formellt ledde detta till att Syrien stod på samma sida som Israel, eftersom Israel redan stödde maronitiska styrkor med vapen, tankrar och militär rådgivning sedan i maj 1976. [6] Syrien hade sina egna politiska och territoriella intressen i Libanon, eftersom islamistiska celler och Muslimska brödraskapet som var motståndare till Baathpartiet fanns där, och genom landet skulle Syrien kunna attackera Israel.
På presidentens begäran anlände syriska trupper till Libanon, ockuperade Tripoli, Bekaadalen, under det att de med lätthet slog ner LNM och palestinskt försvar. En vapenvila slöts, men kunde inte hållas, så Syrien ökade påtryckningen. Med vapen från Damaskus lyckades den kristna milisen slå ner försvaret vid flyktinglägret Tel al-Zaatar i östra Beirut, som belägrats under lång tid. En massaker ägde rum vilket ledde till högljudd kritik mot Syrien av arabvärlden.
Den 19 oktober 1976 ägde slaget om Aishiya rum, då de samordnade krafterna av PLO och kommunistisk milis attackerade Aishiya, en isolerad kristen småort i ett huvudsakligen muslimskt område. Israels artilleri försökte försvara orten, men under natten återkom PLO och kommunisterna. Befolkningen flydde. Först 1982 återkom de.
I oktober 1976 accepterade Syrien ett förslag av Arabförbundet från ett toppmöte i Riyadh. Detta gav Syrien rätt att behålla 40 000 soldater (ADF) i Libanon, med uppgift att återställa ordningen och skingra de stridande parterna. I den enhet som skapades ingick även andra arabiska nationaliteter, men de tappade snart intresset, varmed Syrien återfick kontrollen, nu med ADF som diplomatisk sköld mot internationell kritik. Officiellt tog inbördeskriget slut i och med detta, och en spänd tystnad lade sig över Beirut och runt om i större delen av övriga Libanon. I söder uppstod dock oroligheter när PLO återvände till följd av att Riyadhfördraget krävde att de utrymde centrala Libanon.

Så frågan är vem som va the bad guy

nu är vi för off topic, beror väl på att du kanske missade historielektionerna i skolan.
bernad_law för att undvika diskussioner utanför ämnet så kommer jag hädan efter ignorera att besvara din okunnighet för att undvika att hamna off topic

http://sv.wikipedia.org/wiki/Libanesiska_inb%C3%B6rdeskriget#Syrisk_inblandning
Syrisk inblandning

Jag ser hellre att Sunni muslimer sitter vid makten än att Alaawiter med inspiration från Shia är där och styr. Du måste förstå sanningen att det Syriska folket inte vill ha Assad till president. Sunniterna kommer att segra förr eller senare och det tvekar jag inte en sekund på. Frågan är bara hur många fler människooffer krävs för att det ska bli sanning?

Ett enat Syrien det vill säga Muslimer (kurder) och kristna kan leva sida vid sida är enligt mig perfekt!

Så vitt jag vet så vill de flesta ha Assad som president.

Det gjorde de redan, tills "upproret" startade.

Heheheheheh de som att diskutera med ett barn när du svarar på mina inlägg....

Allt handlar om inbördeskriget libanon där I maj 1976 började Israel förse den maronitiska milisen, däribland Lebanese Forces som leddes av Bachir Gemayel, med vapen, stridsvagnar och militära rådgivare. Av rädsla för att förlora handeln genom Beiruts hamn blandade sig Syrien i inbördeskriget 1 månad senare och stödde regeringen, där maroniterna var i majoritet, och runt oktober hade de 40 000 man stationerade i Libanon.

Libanonkriget 1982 bröt ut den 6 juni, när Israel ännu en gång invaderade landet för att återgälda för de attacker som PLO utförde. Under konflikten dödades 14 000 libaneser och palestinier, och Israels armé belägrade Beirut. Strider förekom även mellan Israel och Syrien

Syrisk inblandning [redigera]
I juni 1976, med ett land där krig fördes överallt och med maroniterna nära att ge upp, bad Libanons president Suleiman Frangieh Syrien om hjälp. Han anförde att Beiruts hamn skulle stängas och genom den gick en stor del av Syriens import. Efter massakern i Damur hade de kristnas rädsla ökat, och båda sidor upplevde situationen som att mer stod på spel än den politiska makten. Syrien svarade genom att bryta förbundet med det palestinska Rejectionist Front och började stödja den maronitisk-dominerade regeringen. Formellt ledde detta till att Syrien stod på samma sida som Israel, eftersom Israel redan stödde maronitiska styrkor med vapen, tankrar och militär rådgivning sedan i maj 1976. [6] Syrien hade sina egna politiska och territoriella intressen i Libanon, eftersom islamistiska celler och Muslimska brödraskapet som var motståndare till Baathpartiet fanns där, och genom landet skulle Syrien kunna attackera Israel.
På presidentens begäran anlände syriska trupper till Libanon, ockuperade Tripoli, Bekaadalen, under det att de med lätthet slog ner LNM och palestinskt försvar. En vapenvila slöts, men kunde inte hållas, så Syrien ökade påtryckningen. Med vapen från Damaskus lyckades den kristna milisen slå ner försvaret vid flyktinglägret Tel al-Zaatar i östra Beirut, som belägrats under lång tid. En massaker ägde rum vilket ledde till högljudd kritik mot Syrien av arabvärlden.
Den 19 oktober 1976 ägde slaget om Aishiya rum, då de samordnade krafterna av PLO och kommunistisk milis attackerade Aishiya, en isolerad kristen småort i ett huvudsakligen muslimskt område. Israels artilleri försökte försvara orten, men under natten återkom PLO och kommunisterna. Befolkningen flydde. Först 1982 återkom de.
I oktober 1976 accepterade Syrien ett förslag av Arabförbundet från ett toppmöte i Riyadh. Detta gav Syrien rätt att behålla 40 000 soldater (ADF) i Libanon, med uppgift att återställa ordningen och skingra de stridande parterna. I den enhet som skapades ingick även andra arabiska nationaliteter, men de tappade snart intresset, varmed Syrien återfick kontrollen, nu med ADF som diplomatisk sköld mot internationell kritik. Officiellt tog inbördeskriget slut i och med detta, och en spänd tystnad lade sig över Beirut och runt om i större delen av övriga Libanon. I söder uppstod dock oroligheter när PLO återvände till följd av att Riyadhfördraget krävde att de utrymde centrala Libanon.

Så frågan är vem som va the bad guy

nu är vi för off topic, beror väl på att du kanske missade historielektionerna i skolan.
bernad_law för att undvika diskussioner utanför ämnet så kommer jag hädan efter ignorera att besvara din okunnighet för att undvika att hamna off topic

http://sv.wikipedia.org/wiki/Libanes...sk_inblandning
Syrisk inblandning

Det du måste förstå...är att man kan byta ledare på ett mer civiliserat sätt än de sättet varpå fredliga jihadister visat under senaste året...eller ? Och frågan som bör vidare ställas är,... till vilken nytta är det och varför används begreppet demokratisering om den ändå kommer att likna en ny Gaza, Iran eller Irak..

mvh
Giladi

Detta är naturligtvis inte OT utan förklarar klart och tydligt att Syrien också lagt sig i andra länders inre angelägenheter. Vad du inte fattar är ju att exakt samma argument som du använder för att stödja Syriens inblandning i Libanon kan användas för att stödja rebellernas kamp i Syrien. Därmed faller hela din argumentation.

För övrigt kan du kanske ta och sätta citattecken runt citat, för i annat fall kan det nästan se ut som om du skrivit stora delar av texten själv. Vilket naturligtvis inte är fallet.

Ditt ovårdade språk bevisar för mig att du har helt fel och att du inom dig känner att de sk rebellerna/upprorsmakarna/terroristerna/obamalakejerna är illa ute

Skillnaden är att Libanons president själv bad om hjälp, ifrån syrien då syrien gick in i Libanon.

I dagens läge så har inte syriet bett om hjälp ifrån rebellerna/terroristerna.

Så det är nog ditt fåniga argument så fallerar

Intressant klipp från Al-Jazeera från igår, där man får höra lite vad båda sidorna tycker bland syriska flyktingar i Libanon.

http://www.youtube.com/watch?v=BVUCqrA4-Ls&feature=player_embedded

Är ordningen återställd? Har upprorsmakarna blivit satta i fängelse än, eller springer de fortfarande omkring och hittar på ofog?